Den vilda roboten 2024

Vad gör en bra film? Är det berättelsen, karaktärerna, eller kanske det visuella? Förmodligen är det en kombination av ovanstående och mycket mer. “Den vilda roboten” lyckas med allt. Nästan…

 

Filmen är gjord av Dreamworks, som du säkert känner igen från “Draktränaren” (2010) eller “Mästerkatten 2” (2022). Chris Sanders står för regi som tidigare skrivit manus till “Lejonkungen” (1994) och regisserat “Lilo & Stitch” (2002). På grund av detta hade jag relativt höga förväntningar på denna robotfilm. Vi får följa Rozzum-enhet 7134, Roz, som blir strandsatt på en öde ö. Den måste därför anpassa sig efter omgivningen, och finna en väg hem - dit den kom ifrån.

 

“Den vilda roboten” är baserad på en bok med samma titel av Peter Brown, men vissa ändringar har gjorts för att bättre passa det nya mediet. Roz spelas väldigt dynamiskt av Lupita Nyong'o, som lyckas ge roboten ett utvecklande känsloliv trots den barriär som kommer av karaktärens icke-humanoida form och animation som helhet (där man till exempel inte kan se Nyong’os klassiska ögon-uttryck). Filmen är packad till bredden av mästerliga skådespelare - allt från Pedro Pascal och Stephanie Hsu till Bill Nighy och Mark Hamill.

 

De finesser som ligger bakom de knivskarpa visuella bilderna fick mig att tappa hakan fler gånger än jag vill erkänna. Årets vackraste film, helt klart. I produktionen skapade de datorgenererade karaktärsmodeller men målade istället deras yta/utsida, vilket Sanders kallade “En Monet-tavla i en Miyazaki-skog” - en referens till legenden Hayao Miyazaki, som Sanders tog mycket inspiration från.

 

Skiner starkast gör skildringen av vänlighet. Med överlevnad som ett centralt tema ifrågasätter åskådaren värdet bakom överflödande kärlek. Kan godhet vara en överlevnadsteknik? Sällan har detta framförts så tydligt, och utifrån det som händer i världen just nu bör en sådan stark tematik inte hållas i mörkret. “Den vilda roboten” lyfter det dessutom i samband med moderskap, en smått vild korrelation som funkar förvånansvärt väl.

 

Så vad är filmens stora svaghet? Världens dopaminberoende samhälle har påverkat även denna film, som formats av ett bristande tempo. Skämt som inspirerats av modern buskis fyller stunder som annars hade fått en större emotionell effekt. Istället för att välja en antagonist skapar filmen dessutom flera konflikter från olika håll, vilket bara gör den röda tråden mer dimmig.

 

Rysningar i mängder är dock att förvänta om du ser denna film - särskilt på biografer. Det är en film du bör se på storskärm. Nervkittlande och hänförande. De hyllningar som riktats mot vissa av filmens visuellt enastående sekvenser är helt rättmätiga. En exceptionellt minnesvärd film som bärs av just dessa stunder, vilka i sin tur förstärks av mäktiga crescendon som kompositören Kris Bowers skapat.

 

“Den vilda roboten” är en film för alla åldrar, och oavsett vem du är kan du ta emot viktiga lärdomar. Jag vet att många anser detta vara en 10/10, och mycket beror på vem man är som person. Om du öppnar upp dig för det så kan filmen påverka dig på ett djupt och personligt plan.

 

Det är en oförglömlig upplevelse och ett exempel på ren filmkonst. Inte ännu en uppföljare eller en remake, utan helt enkelt fängslande från början till slut. Visst, ögongodiset gömmer lite av de alltför utdragna scenerna och omotiverade karaktärsbesluten, men en sak är säker. Jag lämnar inte enbart biosalongen med vackra bilder inbrända i mitt minne, utan en vetskap att jag precis sett en film som kommer bli ihågkommen som en omedelbar klassiker.