Miss Peregrines hem för besynnerliga barn 2016

Dels så stämmer filmen väldigt dåligt överens med boken. Men sen så pågår en hel del störande småfel också. Typ att karaktärer ändrar kläder från en scen till en annan, eller att människor som är med i en scen (i bakgrunden) är borta i nästa bildbyte. Så slafsigt! Sen känns hela slutet på filmen som en enda stor improviserad cirkus. Jag får känslan av att Tim Burton egentligen inte hade tid med den här filmen och var mer intresserad av att kolla facebook mellan tagningarna så att hans typ assistent fick sköta allt. Filmen handlar i princip om häxor och trollkarlar med "speciella förmågor och gener". Det insinueras också att de är "nästa steg av evolutionen" (bland annat genom omslaget på en viss bok). Uttjatat koncept. Att tro att människor ska gå "till nästa steg av evolutionen" är osunt och skadligt. FIlmen är lite underhållande men överlag riktigt tråkig.

Tim Burton är tillbaka med en jätte fin och spännande äventyrsfilm för hela familjen, fantastiskt kreativt och välgjort, dock lite för lång för dem allra minsta, men ett fantastiskt spännande äventyr i olika världar... När den till synes galna farfarn Abe dör försöker hans barnbarn Jake ta reda på vad som egentligen hänt då Abe svamlar om en hemlig ö och ett hem med besynnerliga barn, väl där får han veta mer än vad han hade önskat.... Magiskt, spännande och välgjort...betyget blir en 4a... Cast: Asa Butterfield, Eva Green, Samuel L. Jackson mfl,,, AAAA

Då jag för första gången hörde något om boken "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" som den då okände författaren Ransom Riggs hade skrivit så var det i sammanhanget att min favoritregissör Tim Burton var intresserad av att göra film av boken. Då jag till slut köpte boken så blev jag som helt uppslukad av den värld som utspelar sig i en tidsloop där tiden står still. Och vad jag dessutom upptäckte var att världen kändes som en värld tagen ur en Tim Burton film. Med andra ord är den här filmatiseringen som jag nu recenserar en dröm som har gått i uppfyllelse. Väntan har varit lång på alla de processer som inspelningen har genomgått. Då första trailern kom blev jag överlycklig trots att det märktes tydligt att radikala förändringar av bokens story hade gjorts av Tim Burton vilket jag spontant tyckte att var en fördel för berättelsen. Om jag hade rätt och den här filmen var värd all väntan ska jag komma in på strax. Men först lite om handlingen. Floridaynglingen Jacob Portman (Asa Butterfield) blir uppringd på sitt arbete där han extraknäcker i en snabbutik. Han får veta av en utomstående att hans farfar Abe (Terence Stamp) har haft stolligheter för sig igen. Det är vad allmänheten tror. Även Jacob själv börjar att tvivla på sin farfar som sedan när Jacob var liten har berättat mystiska berättelser om monster och besynnerliga barn som han har mött i sin ungdom under andra världskriget. Jacob börjar tro som alla andra att hans farfar börja att bli senildement eftersom de enda bevis för att berättelserna skulle vara sanna är gamla svartvita foton som skulle kunna vara fejkade. Men så händer något fasansfullt. Jacob åker efter samtalet hem till sin farfar som hittas död på platsen. Jacob ser en mystiskt man och en skräckinjagande varelse i närheten av sin farfars döda kropp. Han börjar tro att han själv också börjar bli galen. Hans farfar är dock inte helt död när Jacob finner honom. Innan dödsögonblicket hinner han uppmana Jacob att söka upp en mystisk ö utanför Whales. Jacobs psykolog uppmanar honom att åka dit för att om inte annat ha resan som ett sätt att gå vidare och verkligen ta farväl av sin farfar. När Jacob väl är på plats tillsammans med sin pappa så beger han sig ensam iväg och letar rätt på de gamla ruiner av det mystiska barnhem som hans farfar berättade om då han levde. Kort därpå möter han ett gäng besynnerliga barn som tar med honom in i sin tidsloop som utspelas under andra världskriget under samma dag som bomber faller över barnhemmet. Men dit hinner aldrig tiden att nå. Barnhemmet drivs nämligen av en mystisk kvinna som heter Miss Alma LeFay Perigrine (Eva Green) som har förmågan att förvandla sig till en pilgrimsfalk. Men framförallt har hon förmågan att vrida tillbaka klockan och skapa tidsloopar där tiden kan stå stilla i evighet. I en sådan loop finns det barnhem som Jacobs farfar har berättat om. Det är en fristad för personer med besynnerliga förmågor. Jacob blir fascinerad av denna parallella värld som trots hans tvivel faktiskt existerar. Men idyllen varar inte så länge. Till slut uppdagar sig hotet mot de besynnerliga barnens fristad. Barron (Samuel L. Jackson) och hans lakejer är ett gäng onda människor som vill använda sina krafter på fel sätt och dessutom genom att äta besynnerliga barns ögon få starkare besynnerliga krafter och få tillbaka sin mänsklighet som de blivit av med under ett experiment. Med sin armé av likasinnade och även ett gäng tentakelutrustade monster stör Barron friden och hoppet hänger plötsligt på Jacob att beskydda de besynnerliga barnen och deras värld på samma sätt som hans farfar en gång gjorde då Miss Peregrine kidnappas.Ska han lyckas eller ska de besynnerliga barnen och deras värld sluta att existera och vilket liv ska Jacob välja? Sitt tråkiga fantasilösa liv eller ett liv bland besynnerliga? Jag har läst i intervjuer om vad Tim Burton hade för avsikt med sin filmatisering och vilka delar av boken han ville belysa mest. När jag fick veta detta så struntade jag i alla eventuella kritiska tankar man kan ha om för mycket förändringar i filmadaptioner av kända böcker. Hans budskap som han ville belysa var nämligen att det här är ingen superhjältefilm. Jämförelsen har dykt upp i mina och många andras tankar att bokens story påminner lite om "X-Men" filmerna. Men så är det inte alls. Det är en story om barn med speciella förmågor. Men de använder inte sina förmågor i syftet att rädda världen som alla de filmer som gjorts i superhjälte genren. Barnen är outsiders med förmågor som mer är av den abnormala varianten. De ses mer som handikapp och defekter än som positiva egenskaper. Vanliga människor skulle nog istället se på barnen som freaks och bli rädda istället. Det vill Tim Burton belysa och lyckas också. Barnen använder bara sina förmågor som hjälpmedel att bevara sin fristad i den tidsloop de lever i och blandar sig inte med nutiden och de som lever där om de kan slippa. Burton tar tid på sig att berätta historien ordentligt i denna lite över 2 timmar långa film. Alla de elva barnen som vi får bekanta oss med får kort efter Eva Greens helt underbara gestaltning av titelkaraktären Miss Peregrine sig själva och sina besynnerliga förmågor presenterade. Detta är bra eftersom det gör att man precis som i boken lär sig att älska karaktärerna och på ett mer effektivt sätt dras in i denna besynnerliga värd. Vi får möta Fiona som kan påverka växters växande, Bronwyn som har en enorm styrka, Millard som är osynlig, Enoch som kan ge döda ting liv, Horace som kan projicera drömmar, två märkliga tvillingar, Claire som har en mun med sylvassa tänder i nacken, Hugh som har en bisvärm som lever i hans mage, Olive som kan frambringa eld med händerna och Emma Bloom som är lättare än luft och har skor gjorda av järn för att inte lyfta och sväva iväg ifrån Jordens yta. Och så har vi Jacob som känner sig något utanför i den här världen eftersom han kanske inte är besynnerlig. Dessa karaktärer känns precis som den typen av karaktärer Tim Burton har fascinerats av och gjort filmer om under större delen av sin karriär. Outsiders som lever i utkanten av samhället och har svårt för att hitta sin plats i gemenskapen. Det är sådana personer Tim Burton gillar att berätta om eftersom han förmodligen kan identifiera sig med dem. Mycket känns med andra ord igen ifrån de filmer vi gillar med Tim Burton. Skräckelement i stil med den man fick uppleva i "Sleepy Hollow" bjuds det på med Samuel L. Jacksons karaktär och hans ögonätande lakejer och deras tentakelförsedda bestar som kallas för Hollowgasts. De inslagen kan vara väldigt otäcka för de minsta barnen. Miljöerna runt barnhemmet påminner mycket om de vackra miljöerna i filmen "Edward Scissorhands". Och grundstoryn om en gammal man som berättar otroliga historier som ingen tror påminner om den story som präglar filmen "Big Fish". Filmatiseringen av boken "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" påminner därmed mer om Tim Burtons gamla filmer än vad den påminner om exempelvis "Charlie and the Chocolate Factory" och "Alice in Wonderland som Burton släppt ifrån sig på senare år. Det är en visuell resa till en vacker gotiskt värld man dras in i. Det finns vackra kontraster av mörker och färgglatt. 3D-effekterna är inget jag tänkte på. De glömmer man i vanlig ordning. Skulle effekterna vara fula så hade man nog observerat det. Det enda man tänker på gällande 3D och effekter är att undervattensscenerna är snygga, alla varelser ser realistiska ut och att den besynnerliga världen faktiskt blir något man tror på. Det allra snyggaste i filmen är Enochs dockor som får liv med gamla hederliga stop-motion effekter som Tim Burton sedan tidigare har blivit en mästare på. Det enda som saknas är Danny Elfmans vackra musik som brukar ge en extra krydda åt Burtons filmer. Men det är inget man hänger upp sig på. Magin kunde bara utökas lite med hans stämningsfulla musik. Även skådisarnas insatser bör nu nämnas. Asa Butterfield som spelar Jacob gör en bra prestation som den till synes vanliga Floridakillen som får uppleva otroliga saker. Det är han som skänker allvar åt historien som annars är kryddad med en lagom mängd humor. Han balanserar upp det hela bra då han spelar en karaktär som andra anser som galen, men som kanske inte är det. Ella Purnell som hans kärleksintresse Emma Bloom gör en skruvad typisk storögd Tim Burton karaktär. Det gör hon med bravur med tanke på att det är hennes första lite större huvudroll. Alla barnskådisarna står förövrigt i fokus. Jag orkar inte gå in på alla dem, men de är väldigt begåvade och det är för variationens skull i en Tim Burton film barn och inte vuxna som står i fokus. I skymundan hamnar Eva Green och Judi Dench. Eva Green är jätte bra som lärarinnan på skolan som stabiliserar upp den värld av besynnerlighet som barnen lever i. Med glimten i ögat gör hon en klockren gestaltning av Miss Peregrine som blir en slags mörk och gotisk Mary Poppins. Man blir verkligen glad av att se henne och hon själ showen i varje scen hon dyker upp i. Eva Green vill jag se i fler Tim Burton filmer i framtiden. Hon var helt underbar även i en betydligt elakare roll i Burtons "Dark Shadows" för några år sedan. Judi Dench får dessvärre inte så mycket utrymme i filmen. Men hon gör en bra gestaltning av en karaktär som har samma besynnerliga förmågor som Miss Peregrine. Glänsa får även Samuel L. Jackson göra i sin skurkroll. Det är när han får spela ut hela sitt register och kanske överdriva lite extra mycket som det blir bra. Hans karaktär är riktigt obehaglig och många barn skulle nog få mardrömmar av hans otäcka uppsyn iklädd kritvita ögon och sylvassa tänder i en för filmatiseringen påhittad karaktär som inte var med i boken. Och på tal om påhittad karaktär så är det en hel del som skiljer sig ifrån boken. Burton har ändrat på en hel del. Det såg man redan i trailern. Emma Bloom och Olive har exempelvis bytt förmågor i filmatiseringen. Barron och de andra skurkarna är inte med. Det har plockats en del ifrån alla tre böckerna i Peregrine trilogin och gett egenskaperna till skurkarna. Hollowgasts är varelser som finns i böckerna. Likaså ondskefulla människor med kritvita ögon. Det är bara deras bakgrund som har förändrats lite. Jag såg detta som positiva förändringar som tillhör Tim Burtons konstnärliga frihet som regissör. Dock kan det vara knepigt för en annan regissör att ta över och filmatisera de andra två böckerna i trilogin eftersom Burtons förändringar i sin filmatisering kommer att påverka en del händelser som sker lite annorlunda i böckerna. Men sammanfattningsvis så älskade jag filmen "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" och den visade sig vara det mästerverk jag hade hoppats på. Den var värd all väntan och jag gillade att Tim Burton tog risker genom att göra förändringar i storyn. Detta innebar att det inte blev en spoiler att jag har läst böckerna. Jag kan starkt rekommendera filmen till er som gillar filmer som utspelar sig i mystiska miljöer där besynnerliga saker sker. Precis som boken så liknar inte historien något annat vi har sett. Om man bortser ifrån att den har likheter med tidiga Tim Burton filmer. Men det är ju helt perfekt. Det är Burtons magi man vill uppleva och det får man. Så mina visdomsord är att ni som är insnöade på Poekmon Go borde ägna er åt något vettigt istället. Gå på bio och se "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" istället. Den spännande världen ger er mer än de där onödiga poängen som man får av att leta efter fejkdjur. Högsta möjliga betyg ger jag filmen i betyg. En femma av fem möjliga.