Prisoners 2013

Varje år sker oförklarliga försvinnanden. Folk hittas aldrig igen, kommer aldrig mer tillbaka och familjer får aldrig ett avslut. Två små flickor är offren i tidigare Oscarsnominerade Denis Villeneuves ("Nawals hemlighet") thriller där en Thanksgiving-middag hemma hos grannfamiljen slutar med kidnappning. Den huvudmisstänkte för dessa förbrytelser, Alex Jones (Paul Dano), stämmer in på alla föreställningar om en pedofil och är en enstöring iklädd träningsoverall med ett IQ som en 10-åring. Han har inget alibi och sågs senast på brottsplatsen i sin skåpbil men bevisbördan leder till att Alex friges vilket får Keller Dover (Hugh Jackman) att se rött.

Utredaren Loki (Jake Gyllenhaal) - en 13-rättare som löst varenda fall han någonsin tilldelats - lovar att hitta dottern men den desperata pappan som skulle göra allt för sina barn tycker inte att det görs tillräckligt nog. Sporrad att rädda sin yngsta och uppehålla sig när frun ligger hemma i sängen otröstbar och med rödsprängda ögon öppnar han upp en tortyrkammare för den friade och börjar knappa in på gärningsmannen.

Med så mycket skräckhistorier från säsonger av "Efterlyst" om barn som farit illa är det inte svårt att fylla i blankraderna om vilket öde som väntar flickorna, men Villeneuve låter oss inte ropa hej förrän vi är över bäcken.

På pappret ser "Prisoners" ut att vare en rätt ordinär kriminalare som bockat av varenda måste hos genren med fantombilder, en alldeles för känslomässigt involverad polis och en svårknäckt gåta men "Zodiac"- kruxet lyser igenom. Det svider till ordentligt, smärtar till i bröstet och känns som tusen nålar att se familjen drabbas av en sådan kolossal förlust. Men är det ett martyrskap? Filmen inleder på bibliskt vis med ett röstspår från Hugh Jackmans karaktär som läser upp Herrens bön om människans maktlöshet och avrundas med ett öppet slut som lämnar en illa berörd.

Förutom ovannämnda medverkar en hel bunt med A-listeskådisar: Melissa Leo, Terrence Howard, Viola Davis och Maria Bello. "Prisoners" är fri från specialeffekter och annat trams som spridit sig som en epidemi bland de samtida regissörerna i Hollywood som inte hittar till bromspedalen och är ett utmärkt exempel på vad man kan åstadkomma med den insikten; det behövs inte mycket för att skapa ett ruskigt, vidrigt och omåttligt spännande verk - Denis Villeneuve, I salute you!