Agathe Rousselle har huvudrollen i årets galnaste film

Efter sin debut med den extremt blodiga ”Raw”, är regissören Julia Ducournau tillbaka, och det med besked! Hennes ”Titane” chockade i somras Cannespubliken, och vann sedan festivalens mest prestigefyllda pris; Guldpalmen. Filmen är visuellt bländande och ifrågasätter med sitt explosiva filmspråk kön, kropp och sexualitet, innan den mynnar ut i en våldsam, upprörande, men också berörande historia om mänsklig närhet.

 

I huvudrollen som mordiska psykopaten Alexia, ser vi den nykläckta stjärnan och talangen Agathe Rousselle, i sin allra första filmroll någonsin.
  
Hur gick det här till?

 

- Jag upptäcktes på Instagram och kontaktades av filmens casting direktör som erbjöd mig att gå på en audition för en roll i en film. Jag hade ingen aning om vad det var för film, men tyckte det verkade spännande så jag gick.
 
Vad fick du göra?

- Det var väldigt normalt tror jag. Vi testade olika scener från filmen och sen fick jag dansa lite. Det var tre omgångar totalt och jag gick vidare till nästa och sen nästa. Det fick tydligen bra, för jag fick ju rollen!
 
Vad tyckte du om manuset första gången du läste det?

- Jag älskade det! Det var fantastiskt bra, och jag kunde inte sluta läsa när jag väl hade börjat. Det är ju en thriller och man bara måste få veta vad som ska hända sen. Jag skulle på middag en gång, men var så uppslukad så jag kom försent. Sedan är slutet otroligt gripande tycker jag!
 
Så det fanns ingen tvekan från din sida om att vara med?

- Nej, nej, nej. Absolut inte!

 

 

- Jag var väldigt laddad när väl inspelningarna började, men det tog mycket tid och kraft innan. Jag fick träna i ungefär 3 månader med en personlig tränare för att bygga muskler och bli spänstig. Och sen skulle jag lära mig att dansa. Jag hade en jätteduktig instruktör och koreograf som koreograferade alla dansnummer i filmen. Poledancing är hennes specialitet, för jag var ju tvungen att dansa ganska utmanande, men kunde inte alls röra mig så innan. Twerka liksom, hur gör man ens?
 
Men nu är du proffs?

- Haha ja nu kan jag verkligen twerka. Det är som om jag aldrig gjort annat.
 
Vilken scen var mest utmanande att spela in?

- Det var nog sexscenen i bilen, med bilen. Den var svår. Och jag har väl inte direkt någon erfarenhet av sånt. Det var mycket som var första gången, men just den scenen var svår. Eller den var väl inte svår att spela in egentligen, men det var lite svårt innan, själva förberedelserna, och tanken att jag skulle vara ensam, naken och fastbunden i baksätet. Men när jag väl var på plats var det bara och köra på. Jag försökte ha kul. Under alla scener som var tuffa påminde jag mig om att det handlade om att leka. Så jag lekte och hade kul! Man ska försöka ha så roligt som man kan. Vad du är gör, så blir det bättre om du har roligt under tiden.
 
Hur är Julia som regissör?

- Julia har en väldigt tydlig vision om hur hon vill ha det och hon ser till att komma dit. Hon ser verkligen till att man som skådespelare är bra och gör rätt. Jag litade helt på henne och behövde aldrig vara ängslig över om jag presterade bra, för jag visste att hon inte skulle tillåta något annat. Jag gav henne mig själv och min kropp som verktyg att använda under några månader. Lite som: ”Gör vad du vill med mig”.

 

 

 -Åh vad jag skulle önska att vi slapp prata om att en kvinna har vunnit ett pris! Visst, jag förstår varför, för det är fortfarande så ovanligt. Men samtidigt är det så trist att det blir sådan uppståndelse när en kvinna vinner ett pris för något hon är riktigt bra på. Det är galet tycker jag. Samtidigt behöver mycket förändras. Jag är så ny i den här branschen, så det är svårt att säga vad exakt. En sak är ju att folk måste anställa fler kvinnor helt enkelt. Som regissörer, fotografer och producenter. Vi måste alla lita mer på kvinnorna. Vi kvinnor behöver finnas där och mäktiga män måste ge oss utrymmet.
 
Jag håller med. Min nästa fråga var faktiskt: när tror du vi kan sluta prata om att kvinnor vinner priser?

 

- Haha, ja inte än i alla fall.
 
Tycker du själv att filmen är feministisk?

 

- Jag tycker nog inte det… Filmhistoriskt sett ja. Med tanke på att det är en kvinna som har regisserat och skrivit manuset, och att en annan kvinna har huvudrollen som en psykopat som går runt och mördar män. Ändå är mycket som händer, inte direkt feministiskt alls, så det är lite förvirrande. Men visst, filmen vänder ju samtidigt på könsrollerna och säger att kvinnor kan vara en fara, och att män borde vara rädda för kvinnor, precis som kvinnor alltid har varit rädda för män. Så män, akta er, vi kan döda er också! Det är ju nästan en lite trösterik tanke. Haha.
 
Har du något nytt på gång?

 

- Inget definitivt. Jag ska ta det lugnt ett tag och inte hoppa på första grej som dyker upp. Vilket är svårt, eftersom jag inte har något tålamod. Men sedan hoppas jag hitta något som jag verkligen vill göra.
 
Vilket är ditt drömprojekt och vem regisserar?

 

- David Fincher är min drömregissör! Honom vill jag arbeta med. Men jag skulle också älska att arbeta med till exempel Phoebe Waller-Bridge, Michaela Coel och Chloe Zhao. Åh listan är lång!
 
”Titane” har nu premiär i Sverige. Vad hoppas du publiken ska känna när de ser filmen, men även efter?

 

- Det är ju en kärlekshistoria, som jag hoppas publiken kommer tycka om. Men jag önskar också att när man ser en annorlunda film som den här, att det blir lite befriande. Att man blir inspirerad. Jag hoppas folk känner efteråt att allt är möjligt. Att de kan göra vad som helst. För det är inspirerande att en 37-årig kvinna kan göra en sådan här film idag. Allt är möjligt, om du bara tror på det du gör!