På hemmaplan i Storbritannien är Richard Ayoade kanske mest känd som nördiga karaktären Moss i sitcom-serien ”IT-supporten”, för sina inhopp i sketcher med komedigänget The Mighty Boosh och som tv-presentatör.
Internationellt sett uppmärksammades han först år 2010 med regidebuten ”Submarine”. Coming-of-age berättelsen som fått den moderna hipstern på fall har liknats med franska nya vågen-filmer samt J.D. Salingers klassiker ”The Catcher in the Rye” och följer den tafatta 15-årigen Oliver Tate genom kärleksbekymmer och familjekriser. Filmen producerades av Ben Stiller som senare rekryterade Ayoade till den mer eller mindre sågade ”Grannpatrullen” där han tillsammans med stora dragplåster som Stiller själv, Vince Vauhgn och Jonah Hill försöker skydda ett grannskap mot en alieninvasion.
Nu är Ayoade aktuell med den svarta komedin ”The Double” som skrevs tillsammans med Harmony Korines bror Avi Korine och är en adaption av Fjodor Dostojevskis kortroman ”Dubbelgångaren”.
Ayoade menar att han drogs till projektet för att han tyckte att premissen - att det är möjligt att vara så pass osynlig och ignorerad att en dubbelgångare kan uppenbara sig utan att någon märker av det - var rolig. I huvudrollen/erna ser vi Jesse Eisenberg spela Simon som upptäcker sin dubbelgångare James som ser på pricken ut som honom själv och bitvis börjar ta över både jobb och relationer.
MovieZine träffade Eisenberg och Ayoade på Corinthia Hotel i London.
- Idén var att filmen skulle utspela sig i en icke-specifik värld – en som inte var specifik i sin nationalitet så den består av en internationell rollista: Mia Wasikowska är australiensk och använder sig av sin egen röst, vakten är ghaniansk, Jesse är amerikansk och några är engelsmän. Sångerna är antingen japanska eller sydkoreanska. Meningen var att filmen inte enbart skulle utspela sig på ett område och som ett resultat kändes det som att miljön skulle vara ganska efterkrigsbrutalistisk i arkitekturen. På 60- och 70-talet byggdes affärsbyggnader som var ganska rektangulära och det kändes passande att det här stället skulle ha byggts nästan på en gång med en enda ide i åtanke som inte riktigt fungerade för alla. Det är antingen för stort eller för litet – ingenting är bekvämt, säger Ayoade.
Dostojevskijs kortroman publicerades 1846 och är en psykologisk studie av en människas förfall. Boken har även inspirerat på andra håll i filmvärlden. Darren Aronofskys ”Black Swan” är en modern tolkning av ett av den ryska mästarens tidigaste verk.
- Dostojevskij var så före sin tid i sättet han kunde föreställa sig saker och ta ämnen som vanligtvis behandlas på ett väldigt gotiskt och uppblåst vis och göra det till något roligt om mänskligheten. Rowan Williams sa att Dostojevskijs verk handlar om vad människor är skyldiga varandra vilket jag tycker är en ganska bra summering av vad Dostojevskij gör. Han är ganska bra, avslutar regissören skämtsamt med ett flin.
Ayoade menar att bokens tema som kretsar kring rädslan att förlora sin identitet, är starkare idag i Facebook-tider.
- Ända sedan storstädernas uppkomst har stora massor av människor ägnat sig åt att ignorera varandra. Man ska inte ta på någon på tåget eller tunnelbanan för det anses vara dåligt uppförande och om man stirrar på någon så är det en hotfull gest. Människor går omkring i städer på ett sätt där de är osynliga och inte riktigt har någon kontakt med andra människor förutom i vissa specifika situationer där det är tillåtet. Jag tror att idén som också existerar i Dostojevskij-boken är frågan om vem man egentligen är och vem man är att säga ”jag är den här personen, jag är värd respekt och erkännande”. Om ingen annan håller med så är du inte det och om din självkänsla kommer från erkännande av andra människor så kan du lika väl bara försvinna.
Eisenberg instämmer:
- Karaktären känns osynlig även för sig själv till en viss utsträckning. Richard brukade till exempel alltid prata om att karaktären inte har något uttryck utåt för besvikelse då det vanligtvis betyder att man ber någon om något, man ber någon att se ens besvikelse och se vem man är. Men ingen i den här världen frågar Simon hur man mår eller om något är fel. När något dåligt händer så nickar han bara för sig själv som om det var väntat. Han har ingen reaktion till sin egna usla situation.
Eisenberg som tidigare spelat Facebook-skaparen Mark Zuckerberg i ”The Social Network”, magiker i ”Now You See Me” och zombiejägare i ”Zombieland” anser inte att det var mer utmanande att spela två roller av samma person än än något annat han tidigare gjort i skådespelarväg.
- Det är samma sak som att spela två olika roller i två olika filmer vid olika tillfällen fast i det här fallet var det vid ett och samma tillfälle. Jag gillar att ta mig in under skinnet på en karaktär. I den här filmen kan karaktärerna inte existera utan varandra. Det var som att spela två olika roller som egentligen är motsatta sidor av samma psyke. Den ena har ett överskott av självförtroende och den andra saknar det helt. Den ena har ett överskott av ego och den andre är egolös. Man kan nästan tänka på dem som en fullständig person som är delad i hälften.
- James existerar inte utan Simon, på ett sätt är han är reaktion på Simon. Simon är någon som långsamt återgått eller utvecklats till det tillståndet som han är i. James är en ytting av det han saknar i livet och kommer därför in som en slags kontrastkaraktär för att få tillbaka Simon på rätt spår.
"The Double" får biopremiär fredagen 19 september.
