För ett par miljoner svenskar behöver Maria Wern ingen närmare presentation. Som huvudperson i ett antal TV-filmer och Anna Janssons deckare har den gotländska polisen funnit sin fanskara. I veckan hoppas hon nå ut till en ny publik med "Inte ens det förflutna", en thriller som ser till att leverera kalla kårar i sommarhettan.
Vi mötte upp huvudpersonen Eva Röse för att höra vad publiken kan se fram emot:
- Filmen skiljer sig absolut från TV-serien. Det blir en annan typ av dramaturgi när man har mer resurer, mer tid och möjligheten att blåsa upp det på en filmduk. Man kan väl säga att vi tog ut en tårtbit från TV-serien, och satte på ön. Så det är inte så mycket scener i polishuset utan mer det här kammarspelet. Det blir mer en thriller än deckare, vilket var en utmaning - roligt men också ibland jäkligt svårt.
Hur tror du att de som följt Maria Wern på TV kommer att ta emot filmen?
- De som följer henne som bok kommer nog att bli förvånade, för att den skiljer sig mycket från boken. Det var en av Anna Janssons böcker som blev väl mottagen, men nu har vi med hennes goda minne gjort om en del. Det handlar inte längre om tio kvinnor i olika åldrar som är utbrända och kommer till ett läger som Försäkringskassan ordnar. Nu är det en klassåterträff och ganska mycket omgjort. Bokfansen kan förhoppningsvis också omfamna den här historien och se den med nya ögon. De som följer serien... Jag hoppas de ska tycka att de går in för en lite mer lyxig treatment, helt enkelt. Att de får lite mer av Maria och lite mer av allt. Maria Werns karaktär har varit en solitär, integritetsfylld och ganska stängd person med många hemligheter. Man vet aldrig vad hon tänker, och hon kan framstå som en maskin i en fläta. Här fanns en önskan från regissören och manusförfattaren att det ska ändå hända nånting med henne. Hon tvingas släppa garden till slut, eftersom hon blir så utsatt. Det kanske är fler än jag som har längtat efter att se det hos henne.
Sen finns ju de som inte alls känner till karaktären sedan innan. Berätta, vad var det som lockade dig till att spela henne från början?
- Från början var det en väldigt bra historia, den hette "Främmande fågel" och blev en TV-serie i fyra delar. Det var en spännande och väldigt bra bok, som handlade om vad som händer när fågelinfluensen - det var innan fågelinfluensan hade kommit i var mans mun - vad händer om den kommer till en ö som Gotland, och slår ut människor och dödar folk? Vad händer med oss som samhälle? Hur behandlar vi grannars barn? Vad gör vi om det här skulle komma i samhället? Folk dör som flugor, det är ett spännande psykologiskt experiment. Hennes son blir också smittad så hon blir så pressad, dels att hålla styr på hela ön för att hon var polis, men också att hon själv blev väldigt drabbad. Det var det som lockade först faktiskt. Och jag ville gärna jobba med Erik Leijonborg, jag hade gillat hans grejer sen innan.
Hur blev just "Inte ens det förflutna" er första biofilm?
- Jag tror att man fnulade på vilka som skulle lämpa sig bäst rent filmiskt. Bara att den placeras på den här ön ger en väldigt visuell, filmisk miljö. Och så det här instängda kammarspelet, alla vägar avskurna, en grupp kvinnor under dödshot, hur gör vi?
Blir det fler biofilmer?
- Det har jag ingen aning om, faktiskt. Det ska ju vara en story som lämpar sig för bio, vissa lämpar sig bättre för TV-formatet. Finns det ett bra manus och en bra story, så... Det ska vara värt att blåsa upp det. Det kostar på. Det är svårt att göra film! Jag vet bara att vi ska göra två TV-serier till.
Jag skulle vilja backa bandet och prata om "Storm", en häftig och väldigt osvensk film som du är med i. Vad kände du när du läste manus för första gången?
- Först fattade jag ingenting! Det var nästan så att Måns Mårlind och Björn Stein inte heller riktigt lyckades förklara. Det var bara skruvat och konstigt. Men då visste jag att jag absolut ville jobba med dem, för jag hade gjort "De drabbade", en TV-serie som de hade skrivit som var skitbra. Jag var också med i kortfilmen "Disco Kung Fu" som de gjorde, som också är underbar. Så jag visste att om de ska göra den, så är jag med! När jag väl började komma in i det universum som de hade skapat, börjat förstå koder och referenser så tyckte jag att det var riktigt spännande. En jättehäftig roll, en bra idé, otroligt coolt att det är deras debutfilm! Hur snygg får den vara? Och för inga pengar, det är kaffepengar för en Millennium-film. Det var ett otroligt roligt projekt, såklart.
Har du märkt något av intresset för "Storm" utomlands?
- Ja, lite grann, men det var synd att den försvann så fort på svenska biografer. Det var verkligen, verkligen en waste, alltså. Jag vet inte om den inte hittade rätt publik, eller bara marknadsfördes för snävt? Men senast igår kom det fram en tjej som var 20, och sa att "Storm" var hennes favoritfilm, hon hade sett den någonstans där hon jobbade. Nu är det ändå längesen den kom, så den lever vidare lite underground sådär. Det är jättekul. Det jag har märkt är väl framförallt i Tyskland. Jag får kommentarer därifrån. Det är också för att tyskarna älskar "Maria Wern", det är helt koko! Eller inte koko, men rätt komiskt. När de har börjat kika på "Maria Wern", det är väldigt stort i Tyskland, så tittar de också på andra saker man gjort, och då har de hittat "Storm". Jag var också på festivaler med den när det begav sig. Det är längesen nu, men jag får abbsolut kommentarer om det och intresset väcktes lite igen nu när de gjorde "Underworld". Jag hoppas att de fortsätter. De ska göra något i Sverige nu igen, med Håkan Hellström och hans texter? Jag skulle gärna jobba med dem igen. Det är kul när det kommer så unika historier.
När får man se dig på bio igen?
- Det vet jag faktiskt inte, nu är det en del annat som är på gång. Jag har gjort en serie på SVT, "Äkta människor". Det blev också väldigt haussad och sålde som smör när den var i Cannes. När det blev så stort intresse kom önskan om en fortsättning. Min karaktär dödades i slutet eftersom jag var så höggravid. Men eftersom hon var så populär får hon komma tillbaka nu och göra en Bobby Ewing. Men hon är en hubot, så hon får väl klona sig själv... Men på bio, vet jag inte.
"Äkta människor - The Movie"?
- Maybe not. Jag skulle gärna göra en komedi... En smart, bra komedi skulle vara roligt. Där jag också får vara rolig. Eller kanske en remake av någon Gena Rowlands-film? Jag är öppen för det mesta. Jag har ju fullt upp men skulle det dyka upp något, skulle jag tycka det var roligt om det var en komplex, bra story. Gärna lite oväntad. En thriller som jag såg, och hatar, det var "Seven". En film får inte sluta sådär! Jag var knäckt i flera veckor, flera år. Att göra någonting där man tror att man kan hur det ska gå, och sen slutar det helt sjukt! När någon skriver ett manus som man blir väldigt överraskad av, det längtar jag efter. Mer sånt.
Man blir rätt överraskad av er film också...
- Blev du det? Det var ju kul att höra! Man blir ju rätt hemmablind. Jag pratade med en annan journalist som hade suttit och sett den själv, och blev jäkligt skrämd. Om det får funka så blir man ju glad. Och visst är den snyggt gjord? Det vore kul om den fick en publik, det önskar man verkligen alla svenska filmer på något sätt. Den borde funka även för tonåringar, som får gå och hålla handen och sitta och hångla längst bak till en thriller.
Otäckt och hångelvänligt alltså: "Inte ens det förflutna" har biopremiär på fredag.
