Rollen som Aaron Cross i "The Bourne Legacy" väntas transformera Renner till actionstjärnan som han har potential att bli. MovieZine träffade en sliten men gladlynt 41-åring i Beverly Hills, dagen efter den stora "The Avengers"-premiären.
Igår var det världspremiär för "The Avengers" med pompa och ståt i Hollywood. Ni huvudrollsinnehavare var alla samlade utanför Grauman's Chinese Theatre, med horder av fans bredvid. Du verkar lite trött. Hade du kul på festen efteråt?
- Jag vet inte riktigt, (skratt) jag antar att den var ganska bra. Det var faktiskt min mammas 60-årsdag igår, så jag umgicks framförallt med henne. Men sedan försvann hon bort i vimlet och verkade hade kul på egen hand. Jag lyckade inte hitta henne.
Hon måste vara stolt över att det går så bra för dig?
- Jag antar det, men det måste ni nog fråga henne om. Så länge jag är lycklig, är hon lycklig. Hon var lika stolt över mig innan allt det här, eftersom jag gjorde vad jag älskade även på den tiden. Det som sker nu är på något sätt som en sorts bonus.
Du har Oscarsnominerats två gånger för dina roller i "The Hurt Locker" (2009) och "The Town" (2010) och i fjol spelade du mot Tom Cruise i "Mission: Impossible - Ghost Protocol". Nu spelar du superbågskytten Hawkeye i "The Avengers", parallellt med att nyligen ha knutit ihop säcken på den fjärde Bourne-filmen ("The Bourne Legacy"), med premiär den 31 augusti - där du spelar huvudrollen Aaron Cross. Hur hanterar du framgången och uppmärksamheten som dessa stora filmer ger?
- Framgång är nog inledningsvis lite svår att hantera för de flesta av oss. Som med kaoset på festen igår kväll. Det var i princip samma plats som de har Oscarsgalan på, med nästan lika mycket människor. Det var galet. Som Oscarsgalan för superhjältar.
Hur känns det att ha tagit steget till de här större filmerna från de lite mindre filmer som du ofta gjorde tidigare?
- En tydlig förändring är kvaliteten på maten (skratt). Det är mycket mer pengar i omlopp. Och det är skönt att veta att man har det stödsystem som en filmstudio utgör bakom sig, samt att de marknadsför filmen så att människor faktiskt kommer att se den. Ofta när man gör independentfilmer så får de inte en särskilt stor publik. Så ja, det är trevligt att vara med i stora filmer. Det är lite mer lyx, antar jag. Men jag gillar absolut att vara med i små filmer också, där man får göra mer grovjobb (skratt).
Behövde du träna mycket bågskytte för att komma in i rollen som Hawkeye?
- Nej, jag behövde inte träna så mycket med pilbågen, för jag fick veta i ett tidigt skede att jag skulle skjuta många datoranimerade pilar. Hawkeye är en superhjälte och en extremt begåvad prickskytt som skjuter utan att titta, verkar det som. Vilken vanlig bågskytt som helst skulle reagera på det. Visst fick jag lära mig en del om tekniken, men i filmen skjuter jag tusen gånger snabbare än vad en vanlig pilbågsskytt skulle göra. Träningen gick mer ut på kampsport, Muay Thai och sådant, samt att använda bågen som en käpp, som ett vapen i närkamp. Det var en ny och häftig grej för mig.
Är det enbart ett nöje att lära sig en ny färdighet inför en film?
- Jag älskar det. Det är som att lära sig ett nytt språk eller en ny dans. En del saker plockar man upp lätt, medan man får jobba hårdare med andra grejer. Men det är alltid kul. Det är nog faktiskt en av de bästa sakerna med att vara skådespelare i en sån här stor film. Vad det än gäller för färdighet, får man träna med de bästa i världen. Så inför "The Avengers" tränade vi med några av världens främsta kampsportsutövare. Om man tränar med de killarna åtta timmar om dagen i fem månader, blir man förhoppningsvis ganska bra på det hela, eller åtminstone ganska kunnig rent teoretiskt. Sen efter filmen är klar kan man vidareutveckla förmågorna. I viss mån är det lite som en dröm. Man får chans att vara en 14-årig pojke igen och lära sig en häftiga fysiska färdigheter.
Vad kan du berätta om "The Bourne Legacy"-inspelningen?
- Att det förmodligen var det roligaste som jag har haft på två fötter på väldigt länge. En fantastisk upplevelse. "The Avengers" var överväldigande att göra. Det var en så stor produktion att jag inte ens såg hälften av skådespelarna under inspelningen. Och sedan kastades jag in i något som "The Bourne Legacy", som också är en gigantisk franchise och en stor actionfilm, men som kändes som en liten independentfilm för mig. Främst på grund av att allt är så intimt i filmen, långt ifrån de green screens som man spelar framför i "The Avengers". Det är huvudsakligen Rachel Weisz och jag och de omständigheter som vi utsätts för, innan vi kommer till den tredje akten som öppnar upp till en annan värld. Men det är som sagt en väldigt intim film. Den är intensiv och den rör sig och den har en massa action, men det är ganska mycket av en tänkarfilm.
Man talar om dig som Hollywoods nästa stora actionstjärna. Hur känner du inför det ansvaret? Är du redo för att jagas av hundratals paparazzifotografer?
- Jag antar att det är en obligatorisk del av det hela (skratt)? Men jag känner mig väldigt hoppfull inför "The Bourne Legacy" och möjligheterna som den för med dig. Man får helt enkelt lära sig att omfamna det positiva. Även om jag kanske inte måste älska allt fullo, får jag göra det som jag älskar. Det är fantastiskt. Vilken resa alltså.
