I bioaktuella ”The Walk” spelar Joseph Gordon-Levitt fransmannen Philippe Petit, som på 70-talet följde sin galna dröm: att gå på lina mellan World Trade Center-tornen. MovieZine träffar regissören Robert Zemeckis i New York där filmen utspelar sig, för att prata om halsbrytande scener, dokumentären ”Man on Wire” samt filmens hyllning till tvillingtornen.
Hade du en personlig koppling till tornen?
- Inte mer än någon annan, nej.
Funderade du någonsin på att visa Manhattans skyline så som den ser ut idag, kanske i sista scenen?
- Nej, eftersom historien utspelar sig i en specifik tid. Det skulle inte fylla något syfte.
Många var kanske inte redo att se tvillingtornen på film eller i tv direkt efter 11 september, som till exempel i ”Spider-Man” eller ”Sex and the City”. Tror du att det är rätt tid nu?
- Tja, jag hade inte någon specifik agenda. Berättelsen om Petits promenad är ett vackert ögonblick i tornens historia. Tornen fick ett tragiskt slut, det får vi aldrig glömma, men det vore fel att förneka det som har hänt som också var vackert.
Berätta om hur du jobbade med musiken.
- Den här filmen var en utmaning, Jag kan inte tala för Alan (Silvestri, kompositören), men det var en utmaning att hitta den rätta musiken eftersom det är så mycket musik i filmen. Det är en unik film i hur den berättas. Att hitta den rätta balansen av musik i de rätta ögonblicken, det tog längre tid att få det rätt än vanligtvis.
Du arbetade med animatörer från hela världen.
- De var fantastiska! De gjorde ett otroligt jobb. Det är det fina med digitala effekter idag. Artister från hela världen kan bidra till din film.
Många regissörer kan överanvända effekter. Du lyckas alltid använda specialeffekter så att de förhöjer historien. Hur lyckas du hitta den balansen, och de rätta historierna?
- Det enda jag gör är att lägga mest vikt på karaktärerna och den emotionella biten. Och vara tydlig med vad det är jag vill göra där. Sen kommer frågan, hur kan vi presentera det här visuellt på ett sätt som passar det jag vill berätta? För så ofta kan specialeffekter ta dig ur filmen. Hur kan effekterna bli som musiken, och förhöja känslorna? De måste vara en del av mosaiken, och inte dra uppmärksamhet till sig.
Hur viktig var humorn i filmen för dig?
- Jag kan inte hjälpa det. Det finns alltid utrymme för humor, enligt mig. Vi hittar humor i de mörkaste och mest dramatiska ögonblicken i våra liv. En annan sak som också är intressant är att humor är sanning. Saker är bara roliga om de är sanna. Humor gör filmer otroligt underhållande. Och det håller oss på jorden, för det är bara film. Vi går på bio för att bli underhållna.
Berätta om hur du går tillväga med din casting.
- Det är olika från film till film, jag har ingen speciell process. I slutändan handlar allt om magkänslan. Man ser på en skådespelares meritlista, där känner jag om jag hittar en koppling till denne. Om de inte har någon, så får de provspela, då ser man snabbt om de har något. Jag letar efter passion. Med Joseph var det precis så, han var mitt första och enda val till rollen. Han är ju fantastisk, och talar perfekt franska. Han är en väldigt fysisk skådespelare. När vi satte oss ner så förstod jag att han också har en kärlek för cirkus och gatukonst. Han förstod Philippe på så sätt.
Hur minns du ditt första möte med Philippe Petit?
- Jag älskade honom genast. Han är en fantastisk berättare.
När hörde du talas om honom för första gången?
- För ungefär tio år sen kom jag över hans berättelse i en barnbok. Jag gjorde lite research, och kunde inte tro hur otroligt det var. Där fanns alla element för en fascinerande långfilm.
Du visar upp både hans ljusa och mörka sidor. Vad tycker du om Philippe som person?
- Han är mänsklig som alla andra. Alla har sin passion, alla har sina mörka sidor. Han är en väldigt normal person som alla andra på så sätt. Naturligtvis är han ovanlig med tanke på vad han åstadkom. Men jag tror - och det är anledningen till att filmen fungerar - att film presenterar ett konstnärligt uttryck som är större än livet. Alla har ett behov av att uttrycka sig kreativt, om det så handlar om att baka eller skriva berättelser. Det kan vi alla förstå. Vi har drömmar som måste ut. Vi kan alla känna igen det i Philippe. Han gör sig bra på film eftersom han gör dödsföraktande stunts, men jag tror att processen är densamma som om du går och sjunger i en kyrkokör.
De där slutscenerna är otroliga. Hur spelades de in, i studio?
- Ja, det filmades inomhus, på en enorm scen i Kanada. Vi hade byggt upp små sektioner, spände upp linan, satte upp kameror, sen var det bara att filma.
Tror du att det handlade om konst, eller ett stunt, eller ett prank?
- Jag har ingen aning. Jag tror att det var poesi.
Är du själv rädd för höjder?
- Bara om man kan falla. Är jag i ett flygplan och ser ut genom fönstret så stör det mig inte. Men om jag står på en tre meter hög stege, så känns det plötsligt obekvämt.
Philippe ska ha sagt att det handlade om att kämpa för sin livsdröm. Kan du känna likadant med din karriär?
- Alla våra styrkor är också våra svagheter. Min familj kunde inte stötta mig, de trodde aldrig att jag kunde bli filmregissör. De hade ingen erfarenhet av det. Men de gjorde sitt bästa, de försökte helt enkelt skydda mig från smärtan av ett nederlag.
Tvekade du någonsin inför att berätta samma historia som täcktes i den hyfsat populära dokumentären ”Man on Wire”?
- Nej. Jag började arbeta med filmen redan för tio år sedan, långt innan dokumentärfilmen kom. Den är bra på sitt sätt, den låter alla inblandade komma till tals och berätta sin sida av historien. Men en sak som en dokumentär aldrig kan göra är att presentera själva promenaden.
”Forrest Gump” hör till en av dina mest hyllade filmer. Kände du på dig att den skulle gå till historien?
- Allt jag försöker göra är att spela in filmer som jag själv hade velat se, och så hoppas jag att andra vill se dem. ”Forrest Gump” var en riktigt bra film som fungerar på så många nivåer, än idag. Varje gång en film presenterar en mänsklig sanning på ett ärligt sätt, så har den möjligheten att leva för evigt.
”Tillbaka till framtiden” är en annan film som fortfarande är högaktuell. Sneakers från filmen har sålts för 7000 dollar, svävarbrädor är verklighet och en ny dokumentär är på väg ut.
- Ja, det är mycket som händer. Trilogin ska släppas på Blu-ray när som helst, och där tar vi upp mycket av det här.
Hur ser du på hur film förändras idag?
- Det är klart annorlunda idag. Men allt i livet förändras, eller hur? Jag tror att film och bio är på väg mot ett nytt återuppstående, och att det kommer bli fantastiskt. Jag tror att digital film öppnar upp för storslagna spektakelfilmer som kan göras väldigt billigt, och att det sedan kommer handla om historierna igen.
Vad är budskapet som du vill att publiken ska ta med sig från ”The Walk”?
- Följ era drömmar.
"The Walk" har biopremiär i helgen.
