Saga Becker hade aldrig skådespelat innan hon fick rollen som Sebastian/Ellie i ”Nånting måste gå sönder”, en roll hon fick en Guldbagge för i januari. Det var inte bara stort för att hon var debutant utan framförallt var att hon är den första transperson någonsin att vinna Sveriges tyngsta filmpris.
Filmen handlar om den androgyna Sebastian som kämpar för att leva ut som Ellie, den kvinna som växer sig allt starkare inom honom. För Saga blev filmen en möjlighet att gestalta en smärtsam tid i sitt eget liv och hon har med filmen förändrat och räddat människors liv. Saga berättar i sitt sommarprat om självskadebeteende, självmordsförsök och övergrepp. Och svårigheten att våga stå upp för sig själv och den man är.
Ditt sommarprat är ett av de mest omdiskuterade och har berört många. Hur såg din förberedelse ut och fanns det några tvivel på hur mycket du skulle blotta dina allra innersta tankar?
– Mina förberedelser inför sommarpratet var en lång och smärtsam process. Och det var många gånger jag fick fick överväga hur mycket jag skulle berätta och ville radera allt jag skrivit. Jag har tvingats begränsa mig och anpassa mig till andra hela mitt liv för att inte göra andra obekväma eller behöva vara andra till lags. En tanke slog mig: jag kan sitta och vänta på att någon annan ska bryta tystnaden eller så bryter jag den själv. Så det var en smärtsam och jobbig process och jag rev upp många sår, men det blev också ett sätt att bearbeta händelserna och att hjälpa andra och jag ångrar inte ett ord av det jag sa.
Du har många plattformar: du bloggar, skådespelar, skriver bok och debattinlägg, föreläser och är ambassadör för Suicide Zero och RFSU Ungdom Pegasus. I vilket uttryck känner du dig mest hemma?
– Jag uttrycker mig genom olika konstformer och gillar att prova mig fram. Jag gillar att inte behöva begränsa mig utan gillar att experimentera mig fram, prova nya former och testa mina egna gränser. Skrivandet har alltid varit ett sätt för mig att uttrycka mig, bearbeta saker och utforska så jag måste nog säga att jag känner mig mest hemma i mitt eget skrivande.
”Nånting måste gå sönder” är vad jag vet den första svenska kända filmen med en transperson i huvudrollen. När jag var barn älskade jag barn- och ungdomsserien ”Dårfinkar & dönickar” och den satte djupa spår hos mig. Leken med könsroller var något som jag fascinerades av. Vilka filmer och tv-serier har hjälpt dig i tonåren och som vuxen?
– När jag var yngre var det filmer som ”Fucking Åmål” och tv-serier som ”S.P.U.N.G.” och ”Skins” som inspirerade mig, de är fortfarande idag lika aktuella och ligger mig lika varmt om hjärtat.
I stora aktuella tv-serier som ”Orange is the new black”, ”Sense 8” och ”Dirty Sexy Money” har transkaraktärer stora roller och spelas av transidentifierade personer samt serien ”Transparent” handlar om en pappa som kommer ut som transsexuell. Ser du någon förändring i film och tv-världen (en så kallad transrevolution) eller är det precis som vanligt men att det pratas desto mer om de få exemplen som ändå finns?
– Det har idag blivit bättre och det har skett en viss förändring. Transpersoner syns mer idag och får till viss del ta mer plats men det är fortfarande problematiskt. Men jag väljer att se det positiva, och hoppas att det inte bara är en trend utan att det faktiskt är en förändring på gång, och att det fortsätter i denna riktning.
Vad tror du att personer som du själv, Laverne Cox och Caitlyn Jenner kan betyda för de som fortfarande är rädda och inte vågar leva?
– Förebilder och synlighet är jätteviktigt. När jag växte upp fanns inga förebilder och det hade jag behövt. Hade det funnits personer vars historier och berättelser jag kunde relatera till hade jag känt mig mindre ensam och kanske inte skadat mig själv eller velat dö. Det är heller inte bristen på förebilder som är problemet utan det är vilka som får synas, höras och dela med sig av sina historier. Där har media, politiker och samhället ett jävligt stort ansvar som de tyvärr inte tar.
Vad har du för inspirationer och förebilder?
– Jag inspireras av så otroligt mycket; konst, foto, film, musik och så vidare. Jag finner inspiration från människor som för mig känns äkta och vågar vara sig själva. Sårbarhet, ärlighet, råhet och äkthet är det viktigaste för mig och får mig inspirerad och som får mig att våga och orka fortsätta.
Om du skulle sitta på långfilmskonsulentens post på Svenska filminstitutet, om du var statsminister, om du var rektor på en skola, vad skulle du vilja göra för transpersoners rättigheter?
– Till en början hade jag inkluderat alla. Vi kompletterar varandra och det är när alla får synas och berätta sina historier och perspektiv vi kan få en bild av hur verkligheten ser ut. Anställ människor för sin kunskap, kompetens och för sina perspektiv. Det funkar inte att bjuda in personer för att "utbilda" expertgrupper under en timmes föreläsning utan låt personer av olika erfarenheter komplettera varandra och tillsammans vara EN DEL av expertgruppen. Det är först då man kan börja samarbeta och jobba på riktigt och få en förändring. Och det gäller ju inte bara transpersoner utan det gäller ju alla underrepresenterade grupper i samhället som alltid exkluderas.
Att ”Nånting måste gå sönder” har betytt allt för dig på ett personligt plan är tydligt, har framgången med filmen och den Guldbagge som den resulterade i gynnat dig även karriärsmässigt? Har du fått mersmak för filmandet?
– Framgångarna med "Nånting måste gå sönder" internationellt och Guldbaggen här i Sverige har betytt jättemycket för mig och min karriär. Inte bara för min filmkarriär utan även för min aktivism. Jag reser med filmen runt omkring i hela världen och träffar nya människor hela tiden och växer som människa varje dag. Jag har fått mersmak för film och kommer att fortsätta skådespela. Jag har kontakt med filmskapare både i Sverige och utomlands för framtida projekt. Så det var inte första och sista gången man såg mig på film. Jag kommer i framtiden också vilja skriva egna manus, kanske regissera och skapa mina egna filmer också. Jag ser inga begränsningar längre utan det är bara att skapa. Jag vill också krossa myten om att man behöver utbildning inom allt. Jag har ingen som helst utbildning inom film och scen och det har gått bra ändå.
Vilka filmer utanför normen vill du tipsa MovieZines läsare om?
– Några filmtips; tyska ”Våtmarker”, serbiska ”Klipp”, polska "Floating Skyscrapers” och franska "Wild Side”.
Stockholm Pride pågår denna vecka, medverkar du något?
– Den här veckan är väldigt fullspäckad för mig. Jag har deltagit i många panelsamtal, varit moderator för ett panelsamtal för första gången och ikväll (fredag) ska jag DJ:a för första gången! Och paraden på lördag. Så det är ett väldigt politiskt och roligt Pride i år.
"Nånting måste gå sönder" finns att hyra på Triart. Se trailern:
"Jag kan inte leva ett helt liv där jag inte kan vara mig själv, för då spelar ingenting roll längre. Då kan jag lika gärna dö", konstaterar Saga halvvägs in i sitt sommarprat, ett sommarprat som anses som både ett av årets viktigaste och bästa.
För ett par veckor sedan pratade jag och mitt äldsta syskonbarn Clara om film och hon berättade att hon tycker film är slöseri med tid för att man inte lär sig något. Min älskade 9-åring är den mest vetgiriga och lillgamla jag känner och hon älskar att lära sig nya saker. När hon blir lite äldre ska jag bevisa att film kan vara ALLT; det kan vara underhållning, avkoppling, tidsfördriv och en eskapistiskt härlig resa men framförallt kan det vara enormt lärorikt.
Bästa sättet att förklara för henne varför film är så viktigt och värt att ta på allvar är att berätta om livsöden som Sagas och filmer som ”Nånting måste gå sönder”. Att film kan rädda liv, för de framför och bakom filmkameran men också för oss som tittar.
