Scott Pilgrim vs. the World 2010

Michael Cera ("Youth in Revolt") blir verkligen typecastad. Varenda film jag sett honom i så spelar han den snälla men nervösa killen som ändå på något sett får den kaxiga tjejen. Normalt brukar det väl vara en svaghet när en skådis ständigt gör samma roll, som om han inte kan göra något annat, men när man gör det så här bra är allt förlåtet.

Även i "Scott Pilgrim" spelar Cera i princip samma karaktär. Scott lider av uppbrottet från exflickvännen tills han får syn på Ramona (Mary Elizabeth Winstead från "Die Hard 4") på en fest. Han bara vet att han måste ha henne och efter lite lättare utpressning när hon som postanställd kommer för att leverera ett paket till honom, lyckas han få till en dejt. Det hela verkar gå bra tills det framkommer att Ramona har sju onda ex som han måste bekämpa för att få vara med henne. Spenslige Scott ser ut att vara en lätt match för de muskliga föredettingarna, men med olika superkrafter och lite list tar han sig an match efter match.

Att sälja in den här filmidén kan inte ha varit det lättaste. Det är ett svårförklarat koncept helt enkelt. Och regissören Edgar Wright ("Shaun of the Dead") ska ha kredd för den vision som han haft mod och målmedvetenhet nog att göra till verklighet.

"Scott Pilgrim" börjar som en relativt vanlig indierulle. Snälla killen med brist på självförtroende faller för en tjej som verkar för cool för honom. Hans besserwissersyster (Anna Kendrick från "Up in the Air"), homosexuella rumskompis (Kieran Culkin från "Ciderhusreglerna"), bitchiga tjejpolare (Audrey Plaza från "Funny People") och bandmedlemmar har alla åsikter om det hela.

Filmen jobbar med snabba klipp, split screens och ologiska hopp i tid och rum som skapar humoristiska situationer - för att nämna några grepp. När första exet väl dyker upp blir det helt plötsligt oväntad och effektfylld action som slår emot en som en tryckvåg.

En sak som alla inblandade hela tiden upprepar i intervjuer är att man inte behöver vara en dataspelsnörd för att gilla "Scott Pilgrim vs the World". Jag håller med utan förbehåll. Jag är analfabet när det gäller hela den världen. Det tar verkligen upp en stor del av filmen och det är så snyggt gjort att jag fattar när något som jag inte känner till refereras - men det spelar verkligen ingen roll. Filmen är ett fyrverkeri, en explosion och den är underhållande, maffig och oerhört kul.

Att personliga favoriten Jason Schwartzman kommer in i slutskedet som ex nummer sju - den stora finalen - gör ju inte saken sämre. Överhuvudtaget imponerar skådisarna rakt igenom, trots sina relativt unga år. Och att de långt ifrån atletiska och allt annat än superhjälte-typerna gör många av sina stunts och slagsmålsscener själva får man allt buga för. Att Michael Cera låg i "boot camp" i 6 veckor utan att skapa så mycket som en antydan till en muskel är nästan ännu mer värt en applåd.

Sedan råder det förstås inga tvivel om att CGI-effekter har haft en stor roll i filmen - helt medvetet förstås. Det är nästan så att det förtjänar en plats i rollistan. Så mycket mer detaljer vill jag faktiskt inte ge om "Scott Pilgrim vs the World". Det är en film man måste se för att uppleva - och upplevas det bör den göras!