The Other Guys 2010

Kombinationen Will Ferrell och regissören Adam McKay är lika enkel och genialisk som kaffe och Baileys. Tillsammans stänger de in sig i en kreativ bubbla, lika barnslig som pojkrummet för 40-åringar i "Step Brothers" lika löjligt fnitterframkallande som Pearls berusade hyresvärd i deras "Funny of Die"-klassiker "The Landlord" och de kommer inte ut förrän de genererat ännu en magmuskelprövande bakisrulle som kan förgylla våra söndagar.

Denna gång slirar de in på revir som Edgar Wright ("Hot Fuzz"), Kevin Smith ("Cop Out") och många andra skojare skvätt på tidigare. En spoof på den klassiska Buddy cop-genren. Will Ferell är mildheten personifierad, Allen Gamble New York Finest's egen Tjuren Ferdinand, filbunken som blev polis för pappersarbetet. Allen är antitesen till Highsmith (Samuel L. Jackson) och Danson (Dwayne Johnson), stationens alfahannar som sätter "bad" i good cop-bad cop-rutinen. Tillsammans med den bipoläre Terry Hoitz (Mark Wahlberg) är dom "the other guys", som snällt får applådera i bakgrunden när supersnutarna plockat in någon knarklangare genom att kvadda halva Downtown med sin retro-snutbil.

Terry hade säkert också fått patrullera gatorna igen om det inte vore för den där lilla pistol-incidenten på Yankee Stadium. Istället är han bittert förpassad till att ta hand om supersnutarnas pappersarbete och glida runt i Allens lilla röda Prius, eller som Terry kallar den; "en tampong på hjul".

Men efter högmod kommer fall, och efter att Highsmith och Danson i övertro på sina egna förmågor repriserat öppningsscenen på "Kick Ass" och fått smaka asfalt så tar Terry chansen att släpa ut Allen ur kontoret, med förklaringen "Jag är en påfågel. Du måste låta mig flyga". Det som följer är en klassisk motvillig snut-bonding, orkestrerat av en McKay på grönbete, som spränger så mycket som möjligt i farten - mest för att han kan, allt i jakten på en lömsk Wall Street-skurk (Steve Coogan). Genrens alla måsten slängs in, med en twist -  som när Allen bjuder hem Terry för att träffa hans fru som till Terrys stora förvåning visar sig vara en oförskämt het läkare (Eva Mendes).

Efter en smärre formsvacka för Will Ferrell med sendsteg som "Land of The Lost" och "Semi Pro" är det skönt att Adam McKay har styrt tillbaka honom till de absurda dumheterna och allvarsamma nonsensdiskussionerna som vi älskar från filmer som "Anchorman" och "Talladega Nights". Visst ordfäktas Ferrell och Wahlberg stundals på riktigt bra inledningvis men ärligt talat så tycker jag inte Marky Mark har så mycket att hämta i komedigenren, polisuniformen fyller han så galet mycket bättre i "The Departed".

 "The Other Guys" är måhända inte duon McKay-Ferrells skarpaste verk, en del lösryckta scener är tveklöst framtida YouTube-favoriter, men likt de SNL-sketcher de båda bakar ihop till vardags görs de bäst i små doser. Efter en timme av närmast konstant småfnittrande dör de stående skämten ut och filmen vadar genom ett klassiskt genreträsk, likt Ben Stiller i "Tropic Thunder" överväldigas komediregissören McKay av actionfilmens förföriska explosioner och fartfyllda narrativ, och vi får en halvtimme av onödig och ointressant polisjakt som gärna kunde fått kapas för en jämnare garvnivå. För att enklast få grepp om "The Other Guys", tänk en hel långfilm om snutarna i "Supersugen", måhända tröttsamt i längden men i rätt sällskap och rätt mode så är "The Other Guys" brottsligt underhållande.