The Strangers: Chapter 1 2024

”The Strangers” är nu med denna tredje del/reboot/remake (?) en officiell franchise bland många i skräckgenren. Till skillnad från exempelvis ”Scream” och andra liknande filmserier har det dock varit långt mellan installationerna. Originalet kom 2008 och blev något av en kultfilm medan tvåan ”Prey at Night” kom tio år senare och var en hyfsad men snabbt glömd uppföljare.

 

Nu ska man i brist på nya idéer skaka liv även i den här titeln. Renny Harlin har gjort inte bara en utan tre nya filmer på originalets upplägg om tre maskerade psykopater som terroriserar oskyldigt par på semester. Spelar det någon roll om första filmen ens är något att ha? Nej. Är den det? Nej.

 

Handlingen är liksom föregångarna relativt tunn. Par (Madelaine Petsch, Froy Gutierrez) firar femårsjubileum med bilsemester men får motorstopp i läbbig, liten håla där de tvingas övernatta på airbnb ute i skogen. Gissa vilka som knackar på dörren och ställer till fanskap?

 

I ärlighetens namn var kanske inte de två första ”Strangers”-filmerna några större mästerverk. Men del ett erbjöd ändå några väl iscensatta skrämseleffekter och tvåan uppdaterade upplägget med en familj med husvagn. Så att återgå till en simpel story om ett terroriserat par i ett hus ute i skogen låter därför ganska tamt.

 

Det är det också. I en värld där det blir allt svårare att skilja på uppföljare, remakes, reboots och requels så blir detta bara en tröttsam upprepning. Inga större överraskningar eller minnesvärda skräcksekvenser. Några fåtal intensiva ögonblick avrättas snabbt av karaktärernas distraherande dumhet och irriterande personligheter. Sällan har jag brytt mig så lite om hjältarna i en skräckfilm. Och psykopaterna är mer irriterande än skrämmande.

 

Man ska kanske inte hacka alltför mycket på Petsch (”Riverdale”) och Gutierrez (”Teen Wolf”) som trots allt tvingas göra det bästa av ett mediokert manus. Men de är kanske inte de starkaste namnen att ensamma bära en rysare baserad på terror. Där tidigare filmer haft relativt stabila namn som Liv Tyler, Scott Speedman och Christina Hendricks så består denna duons insatser mest av att skrika och stirra skräckslaget.

 

Men filmen är också ännu en påminnelse att 90-talsfavoriten Harlins tidigare framgångar kanske varit mer tur än talang. ”Terror på Elm street 4”, ”Cliffhanger”, ”Long Kiss Goodnight” och ”Deep Blue Sea” har visserligen varit fånigt nonsens men underhållande och fartfylld sådan. Här finns nästan inget kul för genrens fans överhuvudtaget. Med så korkade karaktärer och välbekanta klyschor så är det kanske bäst att inte svara när de två kommande filmerna knackar på.