För många innebär filmkvällar runt Halloween onda demoner, lemlästande mördare och blodtörstiga aliens. Men med animerade biofilmer som "ParaNorman" och "Hotell Transylvanien" har man insett att även de under 15 har behov av skräck i lagom skrämmande form.
Här är lite tips om du vill undvika de värsta blodbaden eller helt enkelt kunna ha en hederlig rysarkväll med småttingarna i soffan.
Coraline och spegelns hemlighet
Filmen: Vrålsnygg, stopmotion-animerad skräcksaga från "Nightmare Before Christmas"-regissören Henry Selick om rastlös, frustrerad flicka som i sitt nya hem flyr sin trista vardag till en annan, bättre värld...
Monster: "Den andra mamman" (med desperata hemmafrun Teri Hatchers röst) - ett inställsamt manipulativt och ondskefullt monster.
Varning: Har man redan en komplicerad relation med sin mor lär inte denna film hjälpa. Det bjuds även in för rädsla för cirkusar, granntanter och sy med knappar (se filmen så förstår ni).
Läskigast: Den andra mammans förvandling till en benig, spindelliknande varelse som skulle få vem som helst att sova med ljuset tänt.
Mysfaktor: Det familjemoraliska temat - hemma bäst - går alltid hem. Och den härliga, färggranna animeringen och detaljerna (personliga favoriten är den popcornpruttande tivolihönan) gör filmupplevelsen till en lagom barnvänlig skräckfest.
Det våras för Frankenstein
Filmen: En av Mel Brooks bästa - en fantastisk parodi på 30-talets svartvita Frankenstein-filmer där Gene Wilder som den galne vetenskapsmannen leder en suverän ensemble av komediproffs i en komisk variant på Mary Shelleys klassiker.
Monster: Ett av skräckhistoriens kändaste - denna gång i en mer vänligt sinnad, hjärtlig form, spelad av framtida "Alla älskar Raymond"-pappan Peter Boyle.
Varning: Våldet är tacksamt nog icke-existerande men många skämt lär gå förbi de som inte sett Universals Frankenstein-serie.
Läskigast: Den stela, tyska hushållerskan Frau Blücher (Cloris Leachman) är så frånstötande att hästarna gnäggar varje gång man nämner hennes namn.
Mysfaktor: En riktig mysklassiker med tacksamt billig slapstick- och ordvitshumor och några av sin tids bästa (och många numera avlidna) komiska aktörer.
Ghostbusters
Filmerna: Odödliga spökjägarkomedier som tog genren till en ny, påkostad kvalitetsnivå med häftiga effekter, skön 80-talshumor och klockrena skådespelare som Bill Murray, Dan Aykroyd, Sigourney Weaver och Rick Moranis.
Monster: Båda filmerna är inte oväntat fulla av spöken, monster och demoner men huvudskurkarna är destruktiva guden Gozer respektive 1700-talstyrannen Vigo. Personliga favoriter är populära Slimer och (i en kort scen) en överklassdams minkpäls som får liv.
Varning: Vissa spöken är läskigare än andra - huvudskurkarna är inte att leka med den och den ökända inledningen på ett bibliotek i första filmen fick undertecknad att böla i alltför tidig ålder.
Läskigast: Biblioteksscenen. Även som vuxen tvekar man att besöka mörka, ödsliga källarlokaler efter att ha sett den.
Mysfaktor: Alla, stora som små, kan avnjuta de här underhållande popcornrullarna vars kombination av effekter och humor är nog för en filmupplevelse med Halloween-stämning.
Gremlins
Filmen: Spielberg-producerade skräckkomedier om varelserna som inte får utsättas för solljus, bli blöta och absolut inte matade efter midnatt... Ett av få fall där uppföljaren är snäppet överlägsen det ganska mörka och våldsamma originalet.
Monster: Gröna, slemmiga små djur som föds ur geggiga kokonger och terroriserar omgivningen med sina huggtänder, klor - och bråkstakeattityd.
Varning: Första filmen går så långt som att låta monstren ha ihjäl självaste Jultomten. Del två är roligare (dock med många vuxenskämt) men gremlinsledarna Stripes/Mohawks beteende är varken barnvänligt eller särskilt inspirerande...
Läskigast: Mohawk dricker ett spindelserum och förvandlas till ett otrevligt monster på åtta ben. Visst är det känsla av B-film från 50-talet men tanken på att vara fast i det där jättespindelnätet är nog för kalla kårar för de med insektsfobi.
Mysfaktor: Ett ord: Gizmo. Den lilla mogwain (som titelfigurerna härstammar) ifrån kan vara en av de sötaste charmtrollen i filmhistorien och väger med sin pipiga röst och bedårande ögon upp för alla våldsamheter.
Hocus Pocus
Filmen: Något av en kultfilm från 90-talet med Bette Midler, Sarah Jessica Parker (innan "Sex & the City") och underskattade komikern Kathy Najimy som klantiga häxor på jakt efter några tonåriga hjältar på självaste Halloween.
Monster: Häxsystrar som lever på barns ungdom och flyger runt på dammsugare.
Varning: Upplägget med häxor - som dessutom avrättas genom hängning i
Inledningen - på jakt efter barns liv är kanske på pappret en egentligen obehaglig idé.
Läskigast: Bettans gamle älskare - vars mun sytts ihop för att inte avslöja hennes hemligheter - återuppväcks från de döda och börjar som halvrutten zombie jaga de stackars barnen.
Mysfaktor: Härligt småruskig barnrysare med hög Halloween-stämning och 90-talscharmiga specialeffekter.
Häxor
Filmen: Mupparnas skapare Jim Henson producerade den här fantasifulla filmatiseringen av Roald Dahls mysrysare om en pojke och hans mormor (svenska Mai Zetterling i sin sista utländska roll) som försöker stoppa ett gäng häxors plan att göra sig av med alla världens barn.
Monster: Häxor - fula, elaka vårtansikten som gömmer sig bakom förmögna, välputsade fasader och har ett riklig samling peruker.
Varning: Liksom clownen Pennywise i "Det" så är häxornas försmak till barnamord en aning morbid. Och riktigt små barn lär få en svårbotad fobi för äldre damer med handskar.
Läskigast: Utan tvekan häxornas groteska ledare, spelad av den magnifika Anjelica Huston.
Mysfaktor: Att filmens hjälte förvandlas till en gullig mus skänker en välbehövd Disney-känsla till det här underskattade 90-talsäventyret. Bonus för brittiska toppkomiker som Rowan Atkinson och Jane Horrocks ("Helt hysteriskt") i biroller.
Monsterklubben
Filmen: Gullig monsterkomedi där ett gäng nördiga ungar försöker stoppa greve Draculas och andra kända monsters plan att ta över världen. Tänk "Goonies" möter "Van Helsing" (minus den sistnämnda filmens kvalitetsbrist).
Monster: Alla du kan tänka dig - mumien, varulven, mannen med gälarna (från "Skräcken i svarta lagunen") och ett väldigt charmigt Frankensteins monster.
Varning: Inget för de allra minsta - överbemanningen av monster kan bli lite för mycket.
Läskigast: Den blodtörstiga greven är knappast den romantiska typen och Duncan Regehrs prestation utnämndes av tidningen Wizard till den bästa tolkningen av karaktären.
Mysfaktor: Kul, farrtfylld och lagom spännande 80-talsrulle som lär roa alla de som inte totalt skämts bort med moderna specialeffekter och moderna, mer blodtörstiga monster.
The Nightmare Before Christmas
Filmen: Av Tim Burton skriven och producerad animerad julmusikal om hur Jack Skellington - kungen av Halloweentown - får för sig att försöka ta sig an julen med mer eller mindre lyckat resultat... En riktig kultrulle med fantastisk animation och många Burton-fans favorit (trots att han själv inte regisserade).
Monster: Välj och vraka. Jack är ett skelett, hjältinnan Sally en hopsydd flicka (i sann Frankenstein-anda) och bland barnens mindre uppskattade julklappar finns bl.a. en julgranshungrig orm.
Varning: En allt annat än en traditionell julfilm som möjligen kan uppröra de små (som fortfarande tror på tomten).
Läskigast: Skurken Oogie Boogie - skönsjungande men en riktig otäcking som består av äckliga insekter hopsydda i säckväv.
Mysfaktor: Trots ruggigt tema så lyser Burtons gotiska kärlek igenom och för skräckfans, stora som små, finns både humor, hjärta och härliga musiknummer även om filmen av uppenbara skäl gör sig bättre på jul än Halloween.
Spöksnubben i skrubben
Filmen: En harmlös men skamlöst underhållande B-filmsparodi om ett monster som kommer ut ur folks - garderober. Komplett med en rollista full av veteraner (och minderåriga filmdebuterande Paul Walker och Fergie) samt en Clark Kent-liknande reporterhjälte så stilig att t.o.m. monstret blir betuttad.
Monster: Ett hiskeligt fult men kärlekstörstande sådant, spelad av Kevin Peter Hall ("Rovdjuret").
Varning: Den billiga, "Titta vi flyger"-humorn går kanske mer hem hos vuxna.
Läskigast: Ja, det där monstret har som sagt en nuna hans mamma knappt kan älska.
Mysfaktor: Är man svag för nostalgisk B-film med glimten i ögat är det perfekt. Inte så mycket familjefilm som en mer barnvänlig skräckis.
Wallace & Gromit - Varulvskaninens förbannelse
Filmen: Nick Parks underbara, leranimerade figurer - kufen Wallace och hans översmarta byracka Gromit - fick långfilmsliv i den här härliga Halloween-rullen om en trädgårdsfestival som hotas av en gnagare av den mer monstruösa sorten.
Monster: Titelkaraktären som dock mest är stor, lurvig och hungrig.
Varning: Egentligen ingen. Den här filmen passar alla åldrar.
Läskigast: Det skulle vara Wallaces kärleksintresse Lady Campanula Tootingtons bisarra frisyr (dock ingen överraskning med tanke på att Helena Bonham Carter gör rösten).
Mysfaktor: Riktigt stor. Här har vi en alldeles lagom ruskig familjerysare med fina referenser till klassisk skräckfilm men fortfarande med den ljuvliga brittiska humorn som titelduon blivit kända för i centrum.
Bubblare:
Beetlejuice, Corpse Bride, Familjen Addams, Buffy vampyrdödaren, Little Shop of Horrors, Titta vi spökar, Monster House, Imse vimse spindel, Teen Wolf, Den lille vampyren, Halloweentown, Godzilla-filmerna, The Willies.
