Topp 10: Danskjävlarnas bästa filmer under 2010-talet

Att danskarna är bäst i världen på att göra tv-serier (åtminstone sett till capita) efter titlar som ”Borgen”, Brottet”, ”Bron”, ”Örnen”, ”Mordkommisionen”, ”Arvingarna” (hur länge ska jag fortsätta..) är ett välkänt faktum. De är också ett välrenommerat filmland och har både gett oss fantastiska dramer och välgjorda polisdeckare/thrillers. Danmark sitter också på regissörer som gör bejublade internationella karriärer, som Lars von Trier, Nicholas Winding Refn och Lone Scherfig. 

Susanne Bier är en annan av de allra största och har regisserat kritikerhyllade filmer som ”Älskar dig för evigt”, ”Bröder” och ”Efter bröllopet”, filmer som också tagits till filmälskarnas hjärtan. För ”Hämnden” 2012 fick hon sin första Oscar men hennes internationella karriär har inte gått lika bra och senaste ”Serena” totalfloppade. I sommar är hon tillbaka på hemmaplan med ”En andra chans” och med den filmen får hon just en andra chans, till sin hjälp har hon stjärnor som Nikolaj Coster-Waldau och Maria Bonnevie. 

”Nattvakten”, ”Pusher” och ”Festen” i all ära, nu fokuserar vi på 2010-talet, det vill säga vilka är de tio bästa filmerna som har kommit från Danmark de senaste åren? Vi har svaret. Observera, inga dokumentärer på listan så Oscarsvinnaren ”Armadillo” från 2010 får ett omnämnande här istället.

En dansk ”Baksmällan”. Den danska succéserien finns också som film, en galen, provocerande, äcklig och alldeles underbar sådan som är svår att värja sig emot. 

Riktigt spännande och surrealistisk film som bjuder på godis både för ögonen och hjärnan. Jens Albinus (”Örnen”) gestaltar psykisk ohälsa på ett formidabelt sätt, vid sidan av honom syns några av landets bästa stjärnor som Paprika Steen, Nicolas Bro och Søren Malling. 

Ojämn men rolig och varm film med Paprika Steen (återigen) och Anders W Berthelsen. Ole Christian Madsens (”Flamman och citronen”) romcom utspelar sig i Argentina och har en ton som påminner om lyckade brittiska filmer i samma genre. 

Poetisk, vacker och pretentiös gestaltning av världens undergång. Nej, det är ingen ”Dancer in the Dark", ”Breaking the Waves” eller ”Dogville”, den är inte lika hjärtskärande och stark men som alltid med Trier är det egensinnigt och märkvärdigt. 

Mr. Trier dyker upp även här. Inte heller Nymphomaniac är riktigt på samma nivå som Triers bästa  alster men hans provaktion till film är trots sin ojämnhet sevärd, särskilt intressant är sekvensen med Uma Thurman som spelar en bedragen mor. En komplex film att vända ut och in på. 

Ett danskägt fraktfartyg är på väg till sin slutstation i Mumbai, men mitt ute på havet blir fartyget bordat av somaliska pirater. Nervkittlande och välspelad film där realismen är fysiskt påtaglig. Berättartekniken är häftig och likaså den handhållna kameran som inger en dokumentär känsla. Minst lika bra som Tom Hanks-”kopian” ”Captain Phillips”. 

Skrämmande, brutal och ångestladdad fängelsefilm som håller lika hög nivå som de bästa amerikanska fängelseskildringarna. Dömd för en våldsam misshandel anländer den unge Rune till en av de tuffaste avdelningarna. De andra fångarna är större, starkare och hårdare. Det är en riktigt tät film som innehar huvudpersoner att känna mycket för. 

Kostymfilmer är ofta välspelade och vackra men ibland är historien inte tillräckligt stark och berörande för att hålla intresset uppe. ”A Royal Affair” är inte en sådan kostymfilm. Den är perfekt på ytan, såsom foto och kostym, men sitter också på en riktigt bra historia, både på det politiska planet och genom kärlekshistorien mellan Alicia Vikanders prinsessa Caroline och Mads Mikkelsens psykiatriker, doktor John Struensee.

På silverplatsen dök hon upp, Bier. En fängslande och omskakande Oscarsprisad film som rör moral. Ett fantastiskt välskrivet manus och finstämd regi av Bier och en Mikael Persbrandt i högform som visar vilken enorm kapacitet han har som skådespelare liksom Danmarks storheter Trine Dyrholm och Ulrich Thomsen. Missa inte heller Biers romcom ”Bröllop i Italien” från 2012, en förutsägbar men varm och mysig film med en ruggigt bra Dyrholm i huvudrollen och en helt okej Pierce Brosnan vid sin sida. 

Thomas Vinterbergs mästerliga drama om en man som blir offer för en oskyldig lögn. Ett av förskolans barn antyder att han har antastat henne och pedofilryktet sprider sig genom byn som en löpeld och ett fruktansvärt drev mot Lucas inleds. Dramaturgin är perfekt och stämningen trappas upp ju längre in i handlingen vi kommer. Det börjar som ett fint drama med komiska inslag men slutar i thriller och skräck. Sakta men säkert omsveps vi av lögnen som blir till rena mardrömmen för såväl Lucas som åskådaren. Mads Mikkelsen (som prisades i Cannes för rollen) och övriga skådespelare spelar med en intensitet och närvaro som verkligen berör. Bästa danska filmen på tio år! Vinterberg, som ligger bakom fantastiska ”Festen”, har också regisserat ”Submarino” från 2010, en annan stark, imponerande (och ångestfylld) film.