Bästa tv-serierna från 2016

Det har på många sätt varit ett riktigt fint år för tv-seriefantaster. Vi har löst 80-talsmysterier i ”Stranger Things”, fascinerats av framtidens nöjespark i ”Westworld” och lärt känna den galna, kriminella familjen Cody i ”Animal Kingdom” - bara för att nämna ett fåtal. 

Våra mest seriebesatta skribenter har spenderat året framför Netflix, HBO Nordic och andra tv-kanaler och tipsar nedan om sina nyupptäckta favoritserier. Här är de bästa tv-serierna från 2016!

Den 80-talsflörtande Netflix-serien om en pojkes mystiska försvinnande och en flicka med speciella förmågor i en småstad som verkar ha öppnat portalen till en annan dimension var omöjlig att stänga av. Efter sina tio avsnitt har den redan lämnat ett tydligt avtryck i popkulturen med 8-bit-grafisk konst och näsblod. Serien lyckades utmärkt med att berätta en tydlig historia som lämnar lagom mycket svar och tillräckligt att undra över för att skrika efter mer och tack och lov är nästa säsong på väg om ett år.

Aningen oväntat har denna underskattade nykomling letat sig in på topplistan. Baserad på en bok med samma namn skriven av ”Liftarens guide till galaxen"-författaren Douglas Adams är denna tv-serie precis lika urflippad, om inte värre.

Vi identifierar oss med den vanliga snubben Todd, spelad av Elijah Wood, vars liv alltid har lunkat på tills en märklig dag då de konstigaste saker händer som vänder upp och ned på hela hans tillvaro. Mitt i alla dessa händelser uppenbarar sig den excentriske privatdetektiven Dirk Gently, vars uppgift på Jorden är att lösa de fall som annars aldrig skulle bli lösta och hans metoder är minst sagt annorlunda. Serien slutar aldrig att förvåna och med sitt höga tempo och personkemin mellan Todd och Dirk kan den bara bäst beskrivas som "Sherlock" på speed.

Vissa kanske snarare skulle kalla det "The Let Down" då den efter sin sommarpremiär på Netflix fick mycket kluvna mottaganden. Vad som marknadfördes som en skildring av hip-hopens framväxt i Bronx mest våldsamma era i slutet på 70-talet visade sig vara en ganska flamboyant och stiliserad omtolkning av verkligheten tack vare regissören Baz Luhrmanns inblandning, som till exempel ligger bakom den heltokiga "Moulin Rouge".

Personligen tycker jag att "The Get Downs" lite udda stilval bara är till dess fördel. Tack vare Luhrmanns regi blir det en historielektion om våldsamheterna och musikscenen i Bronx på 70-talet, samtidigt som det aldrig någonsin blir ett torrt dokudrama. Musiken är dessutom - tack vare legendariska musikproducenters inblandning - alltid på topp.

Det var ett tag sedan kanalen TNT skapade något riktigt engagerande och intressant. I somras överraskade de dock stort med deras tv-serieversion av den australiensiska filmen "Animal Kingdom" från 2010. Serien kretsar kring 17-åriga Joshua "J" Cody (Finn Cole) som flyttar in till sin mormor "Smurf" (Ellen Barkin) och hans fyra farbröder. Denna familj är dock inte som alla andra, de är tungt kriminella och i många fall fullkomligt galna och oberäkneliga.

Ni som gillar familjekrönikor där just trasiga familjer står i centrum ska inte tveka. Jag kan tänka mig att många av er som diggar "Bloodline" även skulle uppskatta denna. Förutom spännande intriger, intressanta karaktärer och snabba vändningar, bjuder även "Animal Kingdom" på en riktigt stark skådespelarensemble. Främst tänker jag dock på Shawn Hatosy i rollen som den smått psykotiske farbrorn Pope och inte minst en alldeles fantastisk Ellen Barkin.

Ursäkta, men fy f-n så dj-vla bra "Goliath" är. Detta är alltså en sådan där liten pärla som tvingats brottats med de större serierna i år. Passande nog med tanke på seriens tema och titel. "Goliath" kretsar kring den avdankade och försupna advokaten Billy McBride (Thornton) som lyckas ta sig an ett fall där han får chansen att liksom resa sig ur askan. Dessutom tilldelas han möjligheten att ge igen på den firma som en gång i tiden kastade ut honom.

Skådespelarinsatserna, med en alldeles fenomenal Billy Bob Thornton i spetsen, är starka och stabila rakt igenom. Dialogerna är också de oerhört vassa, jag menar det är ju ändå en David E. Kelley-produktion. Detsamma kan sägas om själva persongalleriet, här finns både egendomliga och smått bisarra karaktärer.

"Chance" kretsar kring titelfiguren Dr. Eldon Chance (Hugh Laurie). En slags neuropsykolog i San Fransisco som binder starka men ack så ohälsosamma band till en av dennes kvinnliga patienter. Detta kanske inte låter speciellt originellt, men serien tar faktiskt en hel del oanade, för att inte säga bisarra, vändningar.

Sedan har "Chance" en slags noir-doftande känsla över sig, både sett till foto och musik. Man spelar mycket på det psykologiska planet där tankarna förs lite till herrar som Hitchcock och Lynch. Snyggt, välspelat och jäkligt spännande. Helt klart en av årets stora överraskningar. Rekommenderas varmt, passar alldeles utmärkt så här under julen!

 

Om ”Lost” och ”Game of Thrones” skulle få ett kärleksbarn, skulle det se ut som ”Westworld”. Serien bjöd oss på en komplex och fantastik berättelse om vad det egentligen innebär att vara mänsklig. Rollprestationerna är enastående och manuset är genomgående intelligent och grundat i starka känslor. Jag kan knappt vänta tills vi får se hur det hela fortsätter.

 

Underbart skruvad serie om en alkoholiserad präst, hans stenhårda ex-flickvän och hans bästa vän som är en knarkande irländsk vampyr. Inte mycket till handling, men vem behöver det när karaktärerna är så intressanta och knasiga samtidigt och med ett manus som levererar briljanta repliker? Efter att ha sett första avsnittet, sträckläste jag alla serietidningarna. Och jag hoppas vi kommer få se flera av serietidningens karaktärer, som alla är lika hemska som de är lustiga.

 

Jag har aldrig sett ett bättre eller mer spännande första avsnitt av en serie. Trots att ett mord står i centrum för handlingen, handlar det inte om att ta reda på vem som gjort det. Istället fokuserar handlingen på den rädsla Naz, huvudpersonen, upplever under rättsprocessen. Det står snart klart att vi inte kan förvänta oss ett stort avslöjande eller ett lyckligt slut. John Turturro var lysande som den avdankade advokaten.

Bäst i serien var dock Bill Camp, som spelade en polis vars instinkter är knivskarpa. Jag hoppas på att få se Camp i en liknande roll i framtiden.