10 bästa filmsoundtracken från 2015

En bra film är en bra film. Men en bra film som sportar fantastisk musik kan bli något helt annat. Väl sammansatta soundtracks har en unik förmåga att kunna lyfta mediokra filmer till något som vida överstiger det enbart bilderna berättar. Låter det här som högtravande svammel? Ja, kanske. Ska vi hoppa in i listan över de bästa film-"soundtracksen" från det gångna året istället kanske? Jag tycker nästan det. Så utan vidare utsvävningar...

Här är 10 av de absolut bästa soundtracksen från år 2015!

Regissör Colin Trevorrow gjorde inte direkt ett strålande jobb när han ville gå i Steven Spielbergs fotspår in i Jurassic-världen (jag väljer att helt ignorera trean), men Michael Giacchino gjorde snäppet bättre ifrån sig när han försökte kliva i legendaren John Williams skor. Soundtracket till "Jurassic world" kan förvisso inte riktigt mäta sig med ettans och tvåans, men de tillhör ju trots allt filmmusikhistoriens bästa. Däremot är det ett fartfyllt, händelserikt soundtrack som snyggt skiftar mellan svällande sentimentalitet och actionfyllda stycken - och som matchar filmens scener väl. De fans som hade väntat sig mer än så blev kanske besvikna, men kunde i alla fall trösta sig med att några av Williams melodier spelades även i fyran.

Sedan "District 9" har den sydafrikanska filmmakaren Neill Blomkamp haft höga förväntningar på sig, som han inte riktigt har lyckats uppfylla. "Chappie" är ett sci fi-igt och actionfyllt krimdrama om ett framtidssamhälle som patrulleras av robotar. Filmen är bra, men inte mycket mer än så. Soundtracket är desto bättre. Det är komponerat av giganten Hans Zimmer, men skiljer sig rätt så mycket åt från hans senaste filmsoundtrack, till exempel det till "Inception".  Den ofta frenetiska, discodunkande musiken låter lite som att den har gjorts till ett actionpackat datorspel. Bäst är den när det lugnar ner sig lite, och nästan smyger fram. Då låter den tindrande elektromusiken underlig och undrande och sänder ut "Arkiv X"-vibbar. 

Lost-musikens skapare Michael Giacchino är med två gånger på den här listan, för två rätt så olika filmer: "Jurassic world" och Pixar-sagan "Insidan ut". Den sistnämnda handlar som bekant om de olika känslorna som styr den unga huvudkaraktärens handlingar. Precis som i "Jurassic world" skiftar filmens soundtrack elegant mellan olika stämningslägen och gör ett bra jobb med att förmedla vilka karaktärerna - Glädje, Vemod, Rädsla, Ilska och Avsky - är och hur de får människan som de bor i att känna.

I "Kurt Cobain: Montage of heck" försöker dokumentärmakaren Brett Morgan gräva sig in i psyket på Kurt Cobain, grungebandet Nirvanas legendariska frontperson som tog livet av sig 1994. Soundtracket, bestående av olika - mer eller mindre ofärdiga - stycken som Cobain har spelat in hemma, har anklagats av vissa för att vara gravplundring. Men i filmen, där de läggs på videor och foton, blir de en viktig del av berättelsen om Cobains fram- och undergång. Dokumentären är den första som har godkänts, och utvecklats i samarbete med, Cobains familj.

Berättelsen "The diary of a teenage girl" - baserad på en roman av Phoebe Gloeckner - handlar om en tonårstjej i 70-talets San Fransisco. Självklart spelar musiken, närmare bestämt rock'n'rollen, en viktig roll. I det romantiska dramat hör vi ett pärlband av amerikanska rockband - T. Rex, Stooges, Television, Heart, Rose Garden. Nate Heller, som i vanliga fall spelar i bandet Wendy Darling, gör sitt första filmsoundtrack. Hans drömska originalmusik binder fint ihop de mer välkända låtarna. 

Den musikälskande regissören Barry Levinson har gjort flera filmer med minnesvärda soundtrack: "Den bäste" (1984), "Good morning, Vietnam" (1987), "Rain man" (1988) och nu i år "Rock the kasbah". Den senaste handlar om en sleten och dammig musikmanager som reser till Afghanistan tillsammans med en artist som ska uppträda för de amerikanska trupperna där. På den afghanska landsbygden upptäcker han en oslipad diamant, en ung tjej med en stark sångröst. Hennes religion förbjuder henne egentligen att syssla med musik, men musikmanagern anmäler henne ändå till Afganistans motsvarighet till Idol, "Afghan star". I programmet uppträder hon med den enda musiken hon känner till: Cat Stevens (Yusuf Islams) låtar. "Rock the kasbah" är inte en särskilt bra film, men musiken gör den ändå sevärd. Genom handlingen har Levinson med lekfullhet placerat ut några av musikhistoriens mest kända låtar. Tyvärr fick han inte rättigheterna till låten som har gett namn åt filmen - "Rock the casbah" med The Clash.

George Miller tog filmvärlden med storm i våras, när hans mörka sci fi-äventyr "Mad Max: Fury road" hade premiär. I skapandet av det apokalyptiska Australien där filmen utspelar sig spelar musiken en oerhört viktig roll. Tom Holkenborg - mer känd som Junkie XL eller JXL - måste ha haft "more is more" som devis när han komponerade det retroosande powerrock-soundtracket. Det blixtrar och dundrar, medan karaktärerna i filmen jagar varandra genom det dystopiska landskapet. Ivriga trummor, hetsigt plockade strängar och skrikande gitarrslingor förmedlar en bisarr känsla av stress, action och obehag. Trots att Holkenborg har hämtat inspiration från rockoperor och från filmmusikkompositören Bernard Herrmann låter musiken i "Mad Max: Fury road" som ingenting annat. Det är ett unikt och storslaget soundtrack.

I "Amy", dokumentären om en annan medlem av 27 Club, har filmmakarna valt en annan väg än den i filmen om Kurt Cobain. Förvisso hann inte Amy Winehouse spela in särskilt många egna låtar innan hon tragiskt gick bort, men från hennes liv finns ändå mycket musikmaterial att hämta. Sångerskan som blev en av 2000-talets mest berömda inledde sin musikkarriär redan som 16-åring - då som sångerska i en jazzorkester. Men istället för att gräva allt för mycket i arkiven består filmens soundtrack till lika stora delar av kompositören Antonio Pintos originalmusik, som av Winehouses inspelningar och framträdanden. Även om vissa av Winehouses låtar hörs i lite speciella versioner, är vi bekanta med dem sedan tidigare. Alla utom en: Låten "We're still friends", framförd live 2006. Det är med andra ord inget särskilt överraskande soundtrack, men ändå starkt. Det påminner om vilken stor artist vi har förlorat.

"Love & Mercy"

När jag skriver detta har "The Force Awakens" ännu inte haft premiär, ändå väljer jag att placera filmens soundtrack på listan. Jag har nämligen svårt att se hur det skulle kunna bli annat än lysande. Det är ju den geniala John Williams som åter igen komponerar musiken. Det som har läckt ut hittills av årets mest efterlängtade soundtrack låter precis sådär Star wars-episkt som man vill att det ska låta.