De 10 bästa nya svenska tv-serierna från 2020

Det råder inte längre någon tvekan om att svenska tv-produktioner blir allt bättre. Det är utbudet under 2020 definitivt ett bevis på. Ibland hör man däremot fortfarande folk säga något i stil med att "det görs aldrig något bra på tv i Sverige", men något säger mig att man i så fall aldrig har givit någon av serierna på topp 10-listan här nedanför en chans... eller att man åtminstone bara givit någon enstaka svensk serie en chans och därefter dömt ut hela det svenska utbudet.

 

Sanningen är snarare att det inom svensk tv finns en väldigt stor variation, där jag exempelvis imponerats av Viaplay i år, som gått en lite egen väg med serier som "Lyckoviken", "Åreaktuen" och "Cryptid" - som jag vet har blivit omtyckta av folk i min närhet (men inte tilltalar mig personligen). Samtidigt som man fortfarande släpper serier som "Älska mig" och "Partisan", som båda är helt andra typer av serier... och precis vad jag själv älskar. Liknande skillnader finns givetvis även inom SVT, C More och Dplay.

 

Det jag försöker säga är att det finns något där ute för alla... och jag hoppas att min lista här nedan ska ge dig några tips på serier du själv kan ha missat under året, men nu blir sugen på att ge en chans! 

 

 

 

1. Serien ska vara en ny svensk tv-serie från 2020 ("Älska mig" släppte exempelvis sin första säsong ifjol och får därför inte vara med här). 

2. Jag ska ha sett alla avsnitt av säsongen.

3. Den ska vara en av de tio bästa svenska serierna jag har sett i år. 

 

Inte så svårt, eller hur?

 

 

 

 

C More rivstartade året 2020 med den första säsongen av "Hamilton", om Sveriges egna hemliga agent Carl Hamilton - vår motsvarighet till britternas James Bond och USA:s Jason Bourne. Med en rad sprängningar och cyberattacker mot olika mål i Sverige, så får vi följa Hamiltons "utredning" kring vem som ligger bakom hotet. Det är möjligtvis inte något nyskapande mästerverk vi snackar om här, men utan tvekan en av de bästa actionserierna som har gjorts i Sverige på väldigt länge.  

 

 

 

Författaren Jens Lapidus "Snabba Cash"-böcker har tidigare adapterats framgångsrikt och han låg även bakom idén till populära "Advokaten". Den röda tråden som vi nu kan se allt tydligare, när böckerna om advokaten Emily och ex-maffiamedlemmen Teddy nu får liv i "Top Dog", är att det aldrig finns några genomgoda eller genomonda karaktärer. Utan människor som ställs inför vissa omöjliga val och väljer så gott man kan i stunden. Det faktumet banar också vägen för en spännande historia som kantas av ett gäng intressanta vändningar - med ett genomgående fint skådespel från alla i seriens större roller.

 

 

 

Jag vet inte om det här är en såndär serie som fungerar bäst om du själv råkar vara förälder, vilket jag nu då alltså är. Men även om "Amningsrummet" givetvis framför allt riktar sig mot och skiner ett välbehövt ljus på mammor, förlossningsdepressioner och känslan av att vara allmänt värdelös i sin roll som förälder - utan möjlighet att kunna prata om det, med risk för att någon ringer socialen... så finns det ingen tvekan om att det här är en oerhört gripande och underhållande serie även för oss pappor. Handlingen utspelar sig för övrigt (mestadels) i ett amningsrum inuti NK-gallerian, där fyra kvinnor träffas och snackar helt utan censur kring sina liv.

 

 

 

Jag har förstått att det här har blivit en serie som folk antingen har älskat, eller så har man tyckt att den varit något enormt pinsam. Personligen så älskar jag hur Ida Engvolls och Björn Mostens pinsamma lek spårar ut allt mer för varje avsnitt. Samtidigt som jag kan röras av hur komplicerad relation karaktären Sofie (Engvoll) har till sin pappa och sin egen "möjliga galenskap", som vi tycks få se prov på under säsongens gång. 

 

 

 

Jag har en förkärlek till sci-fi och har alltid tyckt att det görs alldeles för lite av den genren här i Sverige. "White Wall" ligger mig därför särskilt varmt om hjärtat, med sin spännande första säsong om den mystiska vita väggen långt nere i bergrunden - precis där vi ska börja förvara en jäkla massa kärnkraftsavfall. Kasta dessutom in ett gäng referenser till Mars, konspirationer och massa andra härligheter och så har vi en grym första säsong. Det är däremot med viss rädsla som jag befarar att om man börjar att försöka förklara vad det egentligen är som händer, i en eventuell andra säsong - så kan hela serien falla ihop som ett korthus... men jag håller tummarna för att man lyckas göra en svensk motsvarighet till tyska "Dark" och överraskar oss med invecklade och genomtänkta svar.

 

 

 

Här har vi den. Serien som kommer att få er mest högljudda att helt och hållet förkasta hela min (högst personliga lista) i kommentarsfälten. Jag vet inte hur många gånger jag har läst kommentarer som "årets sämsta skitserie", "jag har aldrig kastat bort min tid på något så dåligt" och så vidare om "Partisan"... det är nästan som om handlingen utspelade sig på Greta Thunbergs sommarställe. Men bara för att vara tydlig om du nu inte har givit serien en chans ännu - Greta är inte en del av serien, även fast hon säkerligen uppskattar att grindsamhället Jordnära är grymma på att odla ekologiskt. Lyckligtvis är det okej att tycka olika... och eftersom det här är min lista så utmanar jag dig som tycker annorlunda att dela med dig av din egen i kommentarerna nedan!

 

För min del är "Partisan" i alla fall en av årets visuellt mest imponerande serier, där fotot och känslan påminner om den typen av serier som brukar rulla på den amerikanska kvalitetskanalen FX i USA. Johan Rheborg och Fares Fares gör dessutom två riktigt fina prestationer i sina roller och serien lyckas bygga upp en spännande historia, med ett slut som är allt annat än "typiskt svenskt" (utan att avslöja för mycket). Det finns visserligen vissa småsaker jag möjligtvis hade velat se mer av, för en lite bättre och ökad förståelse i ett slut som kändes en aning jäktat vilket är varför serien hamnar på en respektfull plats fem på listan. 

 

 

 

Jag missade helt långfilmen "Måste gitt" när det begav sig, men såg däremot hela "Måste gitt - serien" i ett svep när den släpptes tidigare under hösten. Efter att ha hyllat "Atlanta" som en av mina favoritserier i tidigare texter här på MovieZine och med det här årets "Dave" från rapparen och komikern Lil Dicky, så ser jag utan tvekan "Måste gitt - serien" som den svenska motsvarigheten till samma underhållande "vad som helst kan hända"-genre, när varje nytt avsnitt drar igång. Jag kommer bara verka dum om jag ens börjar försöka mig på att förklara serien närmare än så, gör dig själv en tjänst och se den bara.

 

 

 

Med en premiär redan i januari har "Kalifat" stått sig genom hela det här konstiga året och välförtjänt tagit en plats som en av årets bästa nya tv-serier. Om sanningen ska fram så består min topp tre av såpass olika serier att jag hade svårt att bestämma mig för den exakta ordningen och i skrivande stund så känns det här helt rätt - men jag har full förståelse för om andra kommer att placera "Kalifat" i den absoluta toppen.

 

Skådespelarna Gizem Erdogan, Amed Bozan och Aliette Opheim står för några av årets tveklöst starkaste scener, när en potentiell svensk terrorattack ska stoppas. 

 

 

 

Bakom kulisserna av "Jakten på en mördare" så återförenades regissören Mikael Marcimain med manusförfattaren Helene Lindholm, som tillsammans gjorde den hyllade kriminalserien om "Lasermannen" för femton år sedan. Handlingen i den nya serien kretsar däremot om polisutredaren Per-Åke Åkesson (Anders Beckman) och hans verkliga spaningsgrupp som löste ett gäng kvinnomord i Skåne under 90-talet och 00-talet. Serien får sin början och slut med det mest uppmärksammade av dessa när vi får se hur man lyckades lösa det sadistiska mordet på den tioåriga flickan Helén Nilsson.

 

Jag vet att många av våra läsare här på MovieZine har en uppskattning för David Fincher och hans Netflix-serie "Mindhunter", som nu tyvärr verkar ha lagts på is för all framtid. "Jakten på en mördare" är utan tvekan det bästa och närmsta en svensk kriminalserie någonsin kommer att komma något i stil med "Mindhunter"... jag förstår dock om vissa kan uppfatta serien som en aning långsam, men personligen så gillar jag det exakt så.

 

 

 

Vi är framme vid den absoluta toppen och jag verkar inte vara ensam med att verkligen ha uppskattat regissören Peter Grönlunds ("Tjuvheder", "Goliat") och manusförfattaren Anders Weidemanns ("Interrogation", "30 grader i februari") adaption av författaren Fredrik Backmans hyllade bok med samma namn. En fiktiv hockeystad imploderar under vikten av händelserna vid en hemmafest hos ett av lagets viktigaste spelare.

 

Genom en mix av amatörskådespelare och etablerade skådespelare lyckades Grönlunds regi få liv i sin produktion på ett sätt som få andra serier lyckades med under 2020... och med tanke på hur tungt och viktigt tema som man samtidigt lyckas hantera, så är det bara att tacka och bocka för en riktigt lyckad första säsong av "Björnstad". Med tanke på att Backman har skrivit en uppföljare så får vi väl hoppas att HBO Nordic lägger en beställning på en ytterligare säsong inom kort - kanske i samband med att serien nu i början av 2021 dessutom börjar visas på amerikanska HBO Max?

 

 

 

Topplistor av det här slaget är som sagt helt och hållet baserat på mitt eget personliga tyckande, men med en genuin förhoppning om att jag ska lyckas tipsa om en titel som du själv kan ha missat under årets gång - och nu ger en chans. Året har däremot givetvis bjudit på många fler svenska titlar och jag har helt enkelt inte hunnit påbörja, se klart eller ens gilla alla (som jag sett klart)... här nedan finns därför ett gäng andra nya svenska serier från i år, som säkert kan falla någon i smaken.

 

”Ambassadören” (Viaplay), ”Box 21” (Viaplay), ”Bäckström” (C More), ”Catwalk” (Viaplay), ”Cryptid” (Viaplay), ”Dejta” (SVT), ”Den sista sommaren” (SVT), ”Fullt hus” (Dplay), ”Lyckoviken” (Viaplay), ”Pappas pojkar” (Dplay), ”Maskineriet" (Viaplay), ”Robssons” (C More), ”Sommaren 84” (SVT), ”Tsunami” (SVT), ”Tunn is” (Viaplay), ”We Got This” (SVT) och ”Åreaktuen” (Viaplay).