Digitalpremiär innebär i det här fallet VOD, eller Video On Demand. Det vill säga steget innan filmerna går till sina fasta tjänster där de kan streama fritt. Tills vidare är det hyra eller köpa hos tjänster som SF Anytime, Amazon, iTunes eller Google Play som gäller.
Men när det gäller så här bra filmer, är det definitivt värt det.
Purpurfärgen
Musikalverisionen av Steven Spielbergs 80-talsklassiker berättar historien om Celie, en afroamerikansk kvinna som lever i den amerikanska södern under tidigt 1900-tal. Celia spelar av den långfilmsdebuterande sångerskan Fantasia Barrino, som både nominerats till Golden Globve och BAFTA för sin roll.
Vår recensent Lucas Mass hade visserligen sina invändningar men "lyckligtvis faller alla problem åt sidan i filmens sista akt. Musikalen och dramatiken samverkar äntligen i harmoni och skådespelarna säljer den triumferande känslan för ett riktigt starkt avslut. ”Purpurfärgen” är ojämn, men i slutändan en väldigt givande upplevelse."
Höstlöv som faller
Den finske mästaren Aki Kaurusmäkis senaste, om två ensamma främlingar som möts i natten på jakt efter livets första, största och enda kärlek. Men mycket står i vägen för lyckan. Vardagens alla vanliga små och stora hinder förstärks av sådant som alkoholism, borttappade telefonnummer och att inte ens veta varandras namn.
I sin recension lyfte Jonna Vanhatalo bland annat den filmens effektiva speltid: "81 minuter. Mer behövs inte för att berätta en berörande, men också extremt underhållande och mänsklig historia, och samtidigt ge orättvisorna i samhället en smocka. ”Höstlöv som faller” hyllar den enkla människan men ger också filmen som konstart en fanfar. 81 minuter är exakt rätt antal minuter, för att i det lilla skapa ett stort mästerverk."
Priscilla
I Sofia Coppolas senaste film får vi se när tonåringen Priscilla Beaulieu (Cailee Speany) träffar Elvis Presley (Jacob Elordi), och hur mannen som redan är en meteorisk rock-and-roll-superstjärna någon helt oväntad i privata stunder: En spännande förälskelse, en allierad i ensamhet, en sårbar bästa vän.
Det var Jonna Vanhatalo som recenserade även ”Priscilla”, och beskrev den som "en väldigt fin film om förförande manipulation och maktobalans som följer. Men detta är också ett drama om en kvinnas längtan och långa väntan efter lovad kärlek."