En titt in i skräckhistorien

Med allt snabbare takt för kalla vindar med sig den mörka hösten som ger den inbitne filmälskaren ett perfekt skäl att krypa ner i soffan och njuta av filmer i alla dess slag. Med hösten kommer också högtiden som får folk att som aldrig förr att leta efter filmer som får rädslan att krypa längst med ryggraden.

Trots att utbudet är överväldigande kan det ibland vara svårt att hitta riktigt bra skräckfilmer. För att ni inte ska sitta och kasta bort denna helg genom att se mediokra filmer tipsar jag därför om några av mina egna favoriter av skräckhistoriens klassiker som förhoppningsvis kommer att förgylla eder skräckupplevelse under denna skräckens högtid.

Vi börjar passande nog vår resa i stumfilmseran med den film som de flesta anser vara den första skräckfilmen, i alla fall i långfilmsformat. Året är 1920 och handlingen tar oss till ett dårhus där en av de intagna berättar om sitt möte med den onde magikern Caligari och dennes zombie Cesare. “Dr Caligaris Cabinet” liksom “Nosferatu” (1922) banade väg för framtida skräckfilmer och förtjänar därför att inleda Halloweenfirandet i varje hem.

Vi fortsätter vår resa in i 30­-talet, närmare bestämt till 1931. Bolaget Universal har samma år gjort succé med filmatiseringen av “Dracula” och börjar nu filmatisera flera av de stora litterära monsterna. Den kanske mest kända är “Frankenstein”. Vetenskapsmannen Viktor Frankenstein skapar en man utav olika kroppsdelar för att sedan få betala dyrt för sin hybris. Filmen, som gjorde Boris Karloff till en av de största skräckfilmstjärnorna någonsin fick ett flertal uppföljare, mest nämnvärda ”The Bride of Frankenstein” och ”The Son of Frankenstein” som enligt många är överlägsna originalet.

Året är 1942 och Universal är det största “skräckfilmsbolaget” då de massproducerar filmer med Dracula, Frankenstein, Mumien och Varulven i huvudrollerna. Men från independentbolaget RKO kommer flera lågbudgetfilmer signerade Val Lewton som faktiskt utmanar skräckgiganterna. Den kanske mest framstående av dessa filmer är ”Cat People”. Irena är en ung konstnär som anländer till Amerika där hon träffar Oliver. Kärleken håller dock inte länge då Irena börjar intala sig att hon bär på en förbannelse. ”Cat People” byggde upp en stämning kring det vi inte ser i skuggorna och gav, till skillnad från Universals filmer som ständigt fokuserade på sina monster, en mer krypande och otrygg skräckkänsla vilket ger den en plats bland de stora skräckfilmerna.

Under 50-­talet var folk främst rädda för hotet från atombomben och rymden än det övernaturliga, vilket resulterade i att folk började se science fiction istället för renodlad skräck. Detta ändrade det brittiska bolaget Hammer på då de 1957 började återuppväcka de gamla skräckikonerna. Flaggskeppet för dessa filmer var ”The Horror of Dracula” som presenterade den klassiska historien. Men nu serverades det blod och urringningar på vita duken och alltsammans i underbar färg. ”The Horror of Dracula” blev en sådan succé att den fick sju uppföljare. Dessutom producerade man både en Frankenstein­ och en Mumien-franchise parallellt med Dracula. Samtliga franchises fick flera uppföljare, men det är ”The Horror of Dracula” (1958), ”The Curse of Frankenstein” (1957) och ”The Mummy” (1959) som ni ska ta en närmare titt på.

Skräckfilmen har så länge den har funnits få utstå mycket skit på grund av sitt mod att alltid tänja på gränserna för vad som anses vara tillåtet att visa. Nästa film är sannerligen inget undantag, året är 1968 och “Night of the Living Dead” ser dagens ljus. Filmen var inte bara kontroversiell tack vare det våld som förekommer i filmen utan även för att filmens hjälte spelades av en svart man. "Night of the Living Dead" ses idag som en milstolpe då den banade väg för en mer våldsam skräckfilm och utan den hade vi med säkerhet inte få se nästa film som är en av mina största favoriter…

Vi har tagit oss fram till 1973 och till årtiondet som man brukar kalla för början på den moderna skräck-eran. ”The Exorcist” är kanske den otäckaste skräckfilmen genom tiderna. Den unga flickan Regan blir besatt av självaste djävulen och till hennes räddning skickas två präster. Filmen har flera ökända scener och utan att avslöja för mycket är den s.k. krucifixscenen kanske den otäckaste scenen någonsin. Filmen har även vår egen Max von Sydow i titelrollen vilket gör ”The Exorcist” ännu mer sevärd.



Vi har lyckats överleva resan fram till 80-talet och slasherfilmen med Michael Myers och Jason Voorhees i spetsen börjar slå sig in i biosalongerna. Jag vill dock lyfta fram en mycket välkänd film från 1980 signerad Stanley Kubrick. Familjen Torrance ska tillbringa vintern i det i övrigt övergivna Overlook Hotel. Snart börjar onda andar att påverka familjen, framför allt fadern spelad av den alltid lika lysande Jack Nicholson. Det är säkert få av er som inte har sett ”The Shining” men det är en film som tål att ses om och om igen.

Innan en viss Peter Jackson skapade en viss trilogi var han för många redan känd som skaparen bakom den mest blodiga filmen någonsin. Året är 1992 och "Braindead" visas på biograferna. När filmen först visades delades det ut spypåsar till publiken på grund av dess kvantitet av blod. Så glöm för en stund ”The Lord of the Rings” och spana in ”The Lord of Gore”.

Ett nytt millenium ser dagens ljus, året är 2004 och asiatiska spöken med långt hår har börjat hemsöka våra vardagsrum. Efter succén med “The Ring” och “The Grudge” började asiatiska filmbolag massproducera spökfilmer. Den enda film som enligt mig dock kommer i närheten av “The Ring” och “The Grudge” är en thailändsk film vid namn “Shutter”. Efter en smitningsolycka börjar fotografen Tun förföljas av en mystisk skugga. Shutter är en även en av en handfull filmer som fått mig att känna mig mindre kaxig när det var dags att krypa till kojs.

Vi har kommit till slutet på vår resa och avslutar den på bästa sätt med en film “baserad på en sann händelse” Året är 2013 och filmen heter “The Conjuring”. Huruvida denna film kommer att bli ihågkommen som en av de bättre skräckfilmerna under 2010­talet låter jag vara osagt eftersom det hittills inte har producerats allt för bra rysare. Men med detta sagt är The Conjuring ändå ett värdigt avslut. Familjen Perron har precis flyttat in i sitt drömhus, snart står det klart att allt in står rätt till i familjens nya hem.



Detta var ett urval av mina personliga favoriter ur skräckhistorien som ni gärna får göra till en del av ert egna Halloweenfirande. Det finns givetvis många andra toppenrullar som jag kunde föreslagit både kända och mer obskyra, men dessa tio filmer ger en bra överblick hur skräckfilmen har utvecklats genom åren.

Mycket nöje och glad Halloween!