Vad hände sen? Här är 10 filmer som förtjänar en uppföljare

Alla känner vi igen känslan. Man sitter där i soffan eller biostolen och bevittnar eftertexterna rulla förbi. Vi lämnas i många fall med viljan av att se mer, för att få våra frågor besvarade, eller bara för stimulera det limbiska systemet ytterligare. Jag har därför listat tio filmer som förtjänar en uppföljare.

 

 

 

Som en tidigare datornörd på heltid och ihärdig konsument av detta fantastiska spel, så vet man vad det har att erbjuda. Här finns historia och intressanta karaktärer i överflöd, något som den första och enda adaptionen som filmatiserats bara nuddat vid. Självklart behöver fansen mer och såhär i efterhand så var det kanske manusarbetet som gav "Warcraft" sitt dåliga rykte, men rent visuellt var det kanske något av det bättre vi sett inom CGI de senaste åren (jag talar alltså inte om människor som spelar orcher med plackers till löständer). Med vettiga människor bakom rodret kan det bli succé.

Läs också: Blizzard kan tänka sig fler "Warcraft"-filmer

 

 

 

Superhjältar är hett. Vi älskar skiten i alla åldrar och givetvis har det med dess breda målgrupp att göra. Med handen på hjärtat har jag aldrig stått med nörd-tröjan på, grönmålat ansikte och hängt på låset vid dessa premiärer, men det finns ett undantag i mitt tycke och det stavas: "Watchmen". Zack Snyders förmåga att förvandla serietidning till stämningsfull film är beundransvärd och kanske gör han det som bäst i detta visuella spektakel. Välspelat, mörkt, smutsigt och ond bråd död. Ett försök till uppföljare har vi ju fått, vilket dock kändes mer politiskt än troget till sitt ursprung. Vi vill ha mer Zack Snyder, mer Dr Manhattan och framförallt mer Watchmen.

Läs också: "Watchmen" återvänder med animerade filmer

 

 

 

"District 9" var något alldeles unikt med sitt dokumentär-doftande foto och välgjorda specialeffekter. I grunden är dock denna klenod till film mycket mer än så, med sitt budskap och samhällsskildring som faktiskt speglar vår värld i både då- och nutid. Shartlo Copleys rollinsats som den älskvärda "Wikus" är förmodligen hans bästa och den karaktärsresa vi får bevittna här, är och förblir en av de bättre jag skådat. Visst, vi såg honom förvandlas till en skrotletande “räka” vid filmens slut, men ett slut på konflikterna fick vi ej och detta bör givetvis utforskas vidare.

Läs också: 5 drömuppföljare vi förtjänar (men inte får)

 

 

 

Många skulle nog kalla mig galen här (inklusive mig själv), när jag presenterar "Interstellar" som en kandidat till denna lista. Jag har nog aldrig känt mig så liten på jorden eller så fylld med existentiell ångest som jag gjorde efter detta biobesök. Samtidigt var jag nästan rörd till tårar hur vacker den var. Givetvis ska man inte gå in och kladda i något som redan levererat så pass bra och vi fick ju faktiskt ett slut, ett slut med en uns av undran, vad som faktiskt händer sen? Hur ser Coopers resa ut, på jakt efter sin astronaut-kompis där ute i intet? Tänk er en teaser där vi sugs med in i ett svart hål, till dramatiska stråkinstrument signerat Hans Zimmer, som slutar upp i mörker och vi hör rösten från ”TARS”: Cooper… are you there?

 

 

 

Om ångest kunde beskrivas med en filmscen, så har vi en stark kandidat i "The Mist". Kanske en av de bästa bokadaptionerna från Stephen King som filmatiserats, och även en av de bättre monsterfilmer som levererats i modern tid. En film som enligt mig har ett narrativ som träffar mitt i prick, där spänningen stiger och bibehåller sitt värde rakt genom - utan att avslöja den faktiska faran. Även här har vi ju fått en uppföljare i form av tv-serie, men om vi bortser från denna helt och hållet, så har vi något fortsatt skräckinjagande och nagelbitande att utforska vidare.

Läs också: Stephen King-rysaren med det mest chockerande slutet

 

 

 

Jag har inget som helst tvivel kring Luc Besson och hans förmåga att leverera filmgodis, trots att det han spottat ur sig på senare år sett rätt så blekt ut ("Dogman" var godkänd, men vi är inte där än). Detta gäller likväl Natalie Portman som skulle må bra av en rejäl skjuts i karriären och därmed åter representera sin roll som den nu fullvuxna Mathilda. En fullblodad lönnmördare som nu med Léons kvarlevande ande vid hennes sida, tar sig an ett mörkt New York.

Läs också: Luc Besson snart tillbaka med lågbudgetfilm

 

 

 

Batman som karaktär har ju härjat runt lite överallt på senare tid, gestaltat av olika nissark. Jag är verkligen ett stort fan av den senare från Matt Reeves, atmosfären, mörkret och mystiken var helt fenomenal. Trots detta är det ändå Nolan som tar hem Batman-statyetten med sin trilogi. Jag vet inte riktigt varför, men håren på min arm reste sig när John Blake till slut benämns med sitt riktiga namn “Robin”, och sen dess vill man ju givetvis spinna vidare på det hela med Robin himself som huvudkaraktär i Nolans Gotham.

Läs också: Det fanns aldrig planer på en Robin-spinoff

 

 

 

Något jag inte skriker högt om är att jag är en sucker för college-film. "American Pie", "Eurotrip", "How High" för att nämna ett par, jag har sett allt och älskar det. Den absolut bästa är dock "Superbad". Jag tror jag bevittnat denna film i alla mänskliga tillstånd, den perfekta bakisfilmen, den perfekta se-på-film-med-kompisar-filmen. Jag saknar den här eran av komedi från Seth Rogen och gänget. När dessa herrar får agera idésprutor och producera film, så blir det oftast väldigt kul. “Superbad gone college” vore därför väldigt kul att se med gänget återförenat!

 

 

 

Om jag fick skriva en topp-10-lista över filmer som satt spår i mig och mitt filmintresse, så finns "Gremlins" garanterat med. Jag återkommer ofta till "Gremlins" runt jul, då jag anser denna vara lika mycket julfilm som man anser "Die Hard" vara det. Ett barns största önskan var ett litet rumpnisse-liknande sällskapsdjur efter denna film, istället fick vi Furbys (alla utom jag). Briljanta, geggiga (riktiga) specialeffekter och mördar-aliens vill jag helt enkelt ha mer av. Vi har fått två, men nu har Billy växt upp och väl till julafton passas facklan vidare till hans barn.

Läs också: "Gremlins" kunde ha blivit ännu mörkare

 

 

 

Vad får man om man blandar mise-en-scène à la Tim Burton, med en hög väletablerade skådespelare, sci-fi och en rejäl dos humor? Svaret är "Mars Attacks!" Denna serietidnings-adaption lyckades kanske inte spela in en rejäl summa pengar, men istället lyckades man göra parodi på kändiskulturen och seriösare filmmakare inom genren ("Independence Day") på ett vis som sällan skådats.

Manusarbetet i denna film är fenomenalt och innehåller scener man sent kommer glömma (Sarah Jessica Parker byter kropp med en hund). Lyckas man samla ihop en lika väletablerad ensemble på nytt, så bör Tim Burton kunna koka ihop ännu en uppföljare i sin repertoar som heter duga.

Läs också: 10 saker som alltid dyker upp i Tim Burtons filmer