Barn i underhållningsbranschen har alltid varit ett känsligt ämne, speciellt senast då TV-programmet "Mammor och minimodeller" introducerades för den svenska publiken. Det är svårt att försvara mammor som ska spackla på sina minderåriga och klä upp dem i finklänningar men hur är det då med barn på film. För barn kommer ju alltid att behövas för vita duken, speciellt i filmer för sin egen målgrupp.
Kända barnskådespelare har alltid varit ett intressant fenomen och även den mest icke-insatta kan räkna upp sådana på fler än tio fingrar. Ser man tillbaka på historien så finns gott om yngre stjärnor som försvunnit från rampljuset i och med puberteten (eller senare). Vissa har självmant valt att lämna branschen medan vissa gått ner sig i missbruk och försökt ta sig tillbaka, ofta i form av dokusåpor och andra generande produktioner.
Ändå har några av våra största vuxenskådespelare börjat i branschen som småttingar. Både Jodie Foster och Drew Barrymore visade tidigt prov på talang redan i dagisålder, tappade gnistan några år under senare tonåren p.g.a. en dalande karriär respektive drog- och alkoholproblem men kämpade sig tillbaka och är idag båda framgångsrika och respekterade aktriser, regissörer och producenter. Även etablerade namn som Jeff Bridges, Kurt Russell, Christopher Walken, Reese Witherspoon, Diane Lane, Adrien Brody och Josh Brolin började som unga skådespelare.
Men lika lätt är det att räkna ut de som inte klarade av framgången. En karriär i Hollywood med berömmelse, pengar och reportrar som följer varje steg är mycket att hantera för någon som är 10, plus eller minus. Jake Lloyd (Anakin Skywalker i "Star Wars - Episod 1") gick nyligen ut och berättade om press och mobbning som mötte honom efter all uppmärksamhet. Vi har sett kändisar som Michael Jackson och Britney Spears oförmåga att hantera kändisskapet resultera i trasiga liv och skandaler. (Även om Spears gjort comeback och hennes tonårskollegor Justin Timberlake, Ryan Gosling och Christina Augilera klarat sig smärtfritt.)
Vem minns inte Macaulay Culkin, pojken som blev världsstjärna med rekordsuccén "Ensam hemma" men vars karriär gick i stöpet i och med diverse skandaler och drogmissbruk? Liknande öden skedde för Linda Blair ("Exorcisten"), Corey Feldman ("Stand by Me", m.fl.), Edward Furlong ("Terminator 2") och Haley Joel Osment ("Sjätte sinnet") som alla misslyckades med att behålla sin stjärnstatus i vuxen ålder. Man fruktar nu att Lindsay Lohan ska gå samma öde till mötes. Vi har även sett tragiska bortgångar av Corey Haim ("The Lost Boys"), Brad Renfro ("Klienten") och Brittany Murphy, som aldrig lyckades få ordning på sina liv och karriärer i tid.
Det är svårt för alla som haft en normal barndom att tänka sig in i situationen där man förnekas en vanlig unges idylliska liv på dagis och forslas in i den hetsiga filmbranschen. Många nämnda skådespelare har stämt eller tagit avstånd från sina föräldrar, som de hävdar levt på sina barns namn och karriärer. I komedin "Brüno" med Sacha Baron Cohen var kändiskåta mammor beredda att fettsuga sina bebisar för modelljobb, något svenska motspelaren Gustaf Hammarsten påpekat inte varit iscensatt.
Det finns ju som sagt de som lyckas i alla fall. I dagens industri verkar finnas ett starkare och säkrare skydd för dessa unga talanger. Denna månad kan vi se både Joseph Gordon-Levitt och Leonardo DiCaprio på DVD i "50/50" respektive "J. Edgar" - båda debuterade tidigt men kämpat för att göra sig av med den pojksöta imagen och är numera starka, respekterade vuxenskådespelare. Samma gäller namn som Scarlett Johansson, Natalie Portman, Dakota Fanning, Freddie Highmore, Kristen Stewart, Shia LaBeouf, Emma Roberts och inte minst våra blågula bröder Gustaf och Alexander Skarsgård (vars far Stellan började i samma bana), som alla tar sig an allt mognare roller och bevisar att de håller även efter puberteten. Det kan inte vara lätt, men visst är det spännande att se en skådespelare växa upp och utvecklas från barndomen, så länge han eller hon inte tar skada.
