Många är de prestigefulla listorna över de bästa filmerna. På IMDb har ”Nyckeln till frihet” legat på topp i många år, på tidningen Sight & Sound utnämndes ”Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles” till den absolut bästa, samt ”Sagan om Ringen: Härskarringen” på tidningen Empire.
Dessa listor är alltid lika intressanta och ska man dessutom utforska specifika genrer kan många intressanta titlar dyka upp. Indiewire gjorde nyligen en lista över de 100 bästa westernfilmerna. Högst upp hamnade den odödliga klassikern ”Johnny Gitarr” från 1954. När man hamnar snäppet före mästare som Sergio Leone och John Ford på en lista med sina mastodontfilmer ”Harmonica - En hämnare” respektive “Laglöst land” är det lätt att säga att det är allvar.
Filmen är regisserad av Nicholas Ray och visar mästerskådespelerskan Joan Crawford i en av sina absolut bästa roller som en salongägare felaktigt misstänkt för ett brott och nu riskerar att lynchas.
”Johnny Gitarr” är både omåttligt spännande, välspelad och snyggt gjord på alla sätt utifrån klippning och scenografi. Det var dock ingen given succé när den släpptes. Inspelningen var svår och orsakade mycket stress för både skådespelarna och regissören. Vissa av filmens skådespelare, så som Sterling Hayden i en av huvudrollerna, blev inte helt nöjda med slutresultatet.
I efterhand har det emellertid erkänts hur den revolutionerat filmmediet genom sina unika klippningsmetoder och narrativa val.
Se videon nedan för en intressant analys av hur filmen kombinerar både stil med substans och inte låter sina karaktärer gå till spillo. Filmen var även revolutionerande utifrån sin framställning av självständiga kvinnliga karaktärer och Joan Crawford och Sterling Haydens karaktärer är intressanta kontraster till varandra:
