Recension: "Metro Exodus" är en vacker och farofylld postapokalyps

Storyn tar sin början cirka två år efter "Metro: Last Light" och utan att gå in på några spoilers kring just själva berättelsen i "Exodus", vill jag åtminstone ge några detaljer kring början av detta skräckfyllda äventyr. Artyom har länge känt sig övertygad om att andra överlevare måste finnas någonstans där ute i förödelsen. Resterande överlevare i Moskvas tunnlar är inte riktigt lika övertygade om detta, och uppmanar Artyom att ge upp dessa, för dem meningslösa, förhoppningar.

 

Men en dag hör Artyom ett meddelande på radion, ett meddelande som kan bekräfta hans teorier: Det kan faktiskt finnas andra människor någonstans där ute som, precis som han, har lyckats överleva under alla dessa år. Har människor i Artyoms närhet verkligen varit helt ärliga mot honom, eller finns det någon i hans tunnlar som känt till detta sedan tidigare och kanske rentav försökt dölja det? Artyom, hans fru Anna, hennes far, plus några andra modiga själar beslutar sig för att lämna den mörka, fuktiga tryggheten nere i tunnelbanan för att istället börja sin jakt efter svar. Kan det finnas andra, bevarade samhällen där ute som lyckats stå emot denna förödelse lika länge som de?

 

 

 

Med ett tåg som transportmedel beger sig gänget av på en farofylld resa. Och det är med detta godståg vi tar oss fram mellan de olika destinationerna runtom i spelet. När jag väl stiger av har det blivit dags för mig att äntligen få utforska den stora världen (som är fullproppad med bekymmer och hungriga munnar). “Metro Exodus” ger mig friheten att utforska ett ödelagt Moskva på mina egna villkor. Men trots större områden att röra sig på går 4A Games inte så pass långt att de gör "Metro Exodus" till ett fullblodat “Open World”-spel. De många valmöjligheterna och den frihet som faktiskt finns, räcker dock gott och väl för att jag inte ska känna mig låst till ett specifikt mål under spelets gång. Stundvis kan jag röra mig på riktigt stora ytor som kryllar av skrymslen och vrår värda att utforska, utan att jag behöver ta hänsyn till storyn.

De tidigare delarna har haft sina brister, det har rört sig om onödigt bökig spelkontroll i föregångarna och emellanåt har man kunnat känna sig låst, vilket säkert har bidragit till att de inte fick de hyllningar som en stor skara fans ändå tycker att "Metro"-spelen förtjänar. Jag är en av dem. För det som "Metro"-serien saknar, vägs upp av en klockren atmosfär och miljö. Dessa titlar kryper in under huden på mig och tiden rinner snabbt iväg. Timmar känns som minuter och det är svårt att lägga ifrån sig kontrollen när jag väl börjar lira.

“Metro Exodus” är alltså inget undantag när det kommer till att skapa välgjorda, unika och atmosfäriska miljöer. De tidigare spelen har alltid varit en fröjd för ögat, 4A Games vet om inte annat hur man gör snygga spel. I det senaste tillskottet bjuds det även här på en detaljrik, krispig och väldigt levande värld. Under äventyrets gång får jag möta nya miljöer med väldigt stor kontrast till varandra.

 

Här finns allt från öppna ytor med en sol som gassar, sandstormar och extrem hetta där jag oftast har fri sikt och snabbt kan upptäcka fiender, till mörka skogar som jag behöver treva mig fram igenom med en klump i magen. Detta samtidigt som regn smattrar mot visiret på min gasmask. Vattnet ger mig sämre sikt och jag försöker extremt stressad torka bort det. Hela tiden med vetskapen om att jag när som helst kan bli attackerad av någon eller något och att jag förmodligen inte kommer att kunna förutse det överhuvudtaget. Och då är det redan för sent.

 

 

 

Det är inte bara natur och väder som varierar väldigt mycket, beroende på vart jag befinner mig i spelet. För inget "Metro" skulle ju vara komplett utan ett stort antal fula mutanter som vill göra livet surt för mig. Jag minns fortfarande mitt första möte med en så kallad Librarian i originalet "Metro 2033" och jag kommer tyvärr aldrig, aldrig någonsin att glömma det. Bara tanken på det ögonblicket får håret att resa sig i nacken på mig. Denna gorillalikande, fruktansvärda varelse kan ge även den allra modigaste mardrömmar. “Metro Exodus” kryllar även det av hungriga, tandprydda fulingar. Det finns ett urval av unika ruskprickar som endast lever i vissa miljöer, miljöer som de givetvis använder till sin fördel, så det gäller att vara på sin vakt (hela tiden).

 

Om inte detta vore tillräckligt stressande finns det fler faktorer som spär på känslan av utsatthet ytterligare. Atomkrig lämnade världen i ruiner för många år sedan, vilket innebär att resurser av alla dess slag har sinat. Ammunition är en av nödvändigheterna det finns lite utav och jag måste värna om varje kula med stor omsorg, endast i nödfall får skjutvapen användas. Detta leder till att jag som spelare får hitta på nya, kreativa sätt för att ta kol på mina fiender.

 

 

 

Utöver den eviga jakten på ammunition plågas jag också av konstant brist på filter till gasmasken. Radioaktiv gas dödar mig snabbt och för att kunna vistas utomhus krävs alltså en filterförsedd mask. Filtren har en tendens att bli verkningslösa ganska fort och den panik som uppstår när jag äntligen tagit mig förbi ett frustrerande och tidskrävande hinder, bara för att sedan upptäcka att jag endast har sekunder kvar innan syret tar slut, spär på den maktlösa känslan ordentligt. Men, om jag inte har tillgång till ett filter, kan jag använda material för att fiffla ihop ett nytt på egen hand.

 

Att snickra ihop egen utrustning såsom "första hjälpen"-kit eller egna unika vapen, är någonting som vi redan gjort i tidigare "Metro"-spel. I “Metro Exodus” har denna funktion fått sig ett rejält ansiktslyft och jag kan nu slänga ihop unika vapen med stora variationsmöjligheter, både på specifika craftingstationer men också på ett mer flexibelt sätt, tack vare min ryggsäck. Detta gör snickrandet av hjälpmedel så mycket smidigare, om jag har rätt material att bygga med det vill säga. Jakten på resurser och ammunition pågår som sagt konstant.

 

 

Har jag nämnt att spelet är jäkligt snyggt? Det har jag, men jag måste bara få skriva det en gång till. Jag har avnjutit detta spel på PS4 Pro och känner mig riktigt uppslukad. Varje del av spelet har byggts upp med stor omsorg och detaljrikedom. Allt för att verkligen skapa den rätta känslan för spelaren. 4A Games har lyckats klockrent med detta. “Metro Exodus” är nämligen, utan tvekan ett av de snyggaste spelen jag nånsin kört.

 

Stundvis måste jag stanna upp för ett ögonblick bara för att beundra min omgivning och allt som döljer sig i den. Att se ett spel som “Metro Exodus” sprider en sådan behaglig värme i kroppen eftersom detta bekräftar att speldesign faktiskt kan vara avancerad konst i allra högsta grad. Jag kommer fortsätta att njuta (och plågas) ute i ett förfallet Moskva några timmar till, för jag vill inte att min resa i “Metro Exodus” ska ta slut riktigt än. Jag vill insupa varje ögonblick av det smutsiga äventyret och det tycker jag att även du ska göra.

 

 

"Metro Exodus"
Genre: FPS
Utvecklare: 4A Games
Utgivare: Deep Silver
Format: PC, PlayStation 4, Xbox One
Släpps: 15 februari 2019
Pris: 599 kr