Den nya skräcktalangen Fede Alvarez är här för att stanna

En ännu viktigare fråga; varför pratas det inte mer om honom? Lite då och då dyker hans namn upp i olika sammanhang, men det är sällan man ser honom på exempelvis listor över de mest lovande "nya" regissörerna  vid sidan om namn som Jeff Nichols, Derek Cianfrance, Ava DuVernay och J.C. Chandor. Hur kommer det sig egentligen? Är min respekt och kärlek för honom starkare än hos de flesta andra filmskribenter? 

Det kanske ligger något i det, men jag tror också att det har att göra med att han hittills har gjort sitt avtryck inom genrefilm, som trångsynt nog inte anses vara särskilt prestigefyllt i vissa kretsar. Hur som helst, med den här texten tänker jag nu rikta strålkastarljuset mot denna vassa talang och bygga mitt case kring att han är en av de starkaste kreativa rösterna i filmbranschen just nu och förtjänar att lyftas fram lite extra.

38-åriga Alvarez föddes och växte upp i Uruguay, där han började intressera sig för filmskapande och producera kortfilmer. Efter ett antal mindre framgångsrika projekt släppte han år 2009 den fem minuter långa katastroffilmen "Ataque de Pánico" som skildrar hur gigantiska robotar invaderar Uruguays huvudstad Montevideo. Efter premiären på en filmfestival i Argentina släppte han den på YouTube där den fullständigt viralt exploderade och nådde ända fram till diverse Hollywood-pampar.

Att tiden och pengarna Alvarez investerade i den kortfilmen - vars specialeffekter snickrades ihop av honom själv - skulle leda till en direktbiljett till Hollywood och möten med exempelvis Steven Spielberg kunde han nog inte ens föreställa sig i sin vildaste fantasi, men precis så blev det. Det var dock i mötet med Sam Raimi - det galna geniet bakom "Evil Dead"-serien och de tre första "Spider-man"-filmerna - som det verkligen började hända grejer. Raimi var nämligen intresserad av att producera en långfilmsversion av "Ataque de Pánico" med Fede i registolen, och förarbetet inleddes.

Av olika anledningar hamnade projektet i "development hell" och lyfte aldrig från marken, men Alvarez skakade snabbt av sig besvikelsen och såg en annan möjlighet öppna sig. Han är nämligen ett stort fan av Raimis klassiska "Evil Dead"-filmer och pitchade sin idé om en fjärde del, en sorts reboot av serien. Både Raimi och Bruce Campbell som spelar huvudrollen i de tre tidigare filmerna gillade tanken med att omfamna allvaret i den första filmen (den minst komiska av dem) och gå mer åt det hållet, att spela mer "straight".

Båda gick med på att producera filmen i samarbete med Raimis bolag Ghost House Pictures och Fede, som nu skulle skriva och regissera sitt livs första långfilm, fick en budget på drygt 17 miljoner dollar att leka med. Ett hyggligt steg uppåt från de ynka 300 dollar(!) han spenderade på "Ataque de Pánico". 

Likt inför de flesta andra reboots, remakes och liknande såg många på hela projektet med väldigt kritiska och dömande ögon när det utannonserades, men när det färdiga resultatet väl landade på bio tog snacket en skarp vändning. Oväntat nog möttes "Evil Dead" nämligen av övervägande positiv kritik (kanske inte riktigt i Sverige dock) internationellt, både från inbitna Raimi-fans och de som äntrade den passionerade och gore-fyllda "Evil Dead"-världen för allra första gången. Finansiellt blev den också en massiv succé och lyckades nästan passera 100 miljoner dollar i intäkter.  

Jag såg den själv för första gången i år, och måste säga att jag också blev ytterst positivt överraskad av upplevelsen. Filmens explosiva 91 minuter är helt sinnesjukt intensiva och när de är över har man reducerats till en liten svettpöl i soffan. Skådespeleriet och dialogen är lite småstyltigt på sina ställen (Jane Levy imponerar stort dock!), men Fedes ambitiösa och vassa visuella stil - han valde bland annat att köra helt praktiska gore-effekter likt Raimis original - och filmens gränslöst vågade råhet väger upp för det så att det räcker och blir över. Mot slutet börjar den närma sig helt fenomenal nivå, och hur många reboots i genren kan man säga det om?

Den typen av blixtsuccé med både kritiker och biopublik öppnar ofta helt nya dörrar i Hollywood och bara de senaste åren har vi sett hur regissörer som Ryan Coogler ("Black Panther"), Colin Trevorrow ("Jurassic World"), Gareth Edwards ("Rogue One: A Star Wars Story"), Josh Trank ("Fantastic Four") och Jordan Vogt-Roberts ("Kong: Skull Island") tog massiva steg från lågbudget-indies till franchise-blockbusters. Fede Alvarez hade också möjlighet att ta det steget, men valde istället att gå en helt annan väg.

Enligt honom själv blev han nämligen erbjuden att ta sig an en ny film i Marvel Cinematic Universe, men tackade nej när han insåg att allt från visuell stil till humor redan var hugget i sten och därmed bortom hans kontroll. Den typen av skapande fick han uppleva när han regisserade ett avsnitt av tv-serien "From Dusk till Dawn" och det verkar ha varit nog. Det har spekulerats kring att Marvel-projektet i fråga var "Doctor Strange", och timing-mässigt känns det väldigt rimligt. Fede hade med andra ord chansen att tiodubbla sin "Evil Dead"-budget, jobba med några av de största Hollywood-stjärnorna och säkra sin karriär för en väldigt lång tid framöver, men valde modigt nog att avstå.

Istället gick han på motsatt håll budgetmässigt och minskade skalan på produktionen för att kunna regissera sitt och manuspartnern Rodo Sayagues originalmanus "Don't Breathe" med full kreativ kontroll. Deras berättelse om tre unga vuxna (bland andra Jane Levy från "Evil Dead") i utsatt situation som gör inbrott hos en blind krigsveteran (Stephen Lang) fångade Sam Raimis intresse, så han hoppade ombord som producent och hans Ghost House Pictures lyckades knåpa ihop drygt tio miljoner dollar till projektet. 

"Don't Breathe" markerade mitt första möte med Alvarez filmskapande och stil, och bara en kvart in i filmen kände jag att det här är en regissör som har en oerhört imponerande känsla för atmosfär och pulserande spänning. Det dynamiska kameraarbetet, berättandet och de visuella greppen som han använder förde direkt mina tankar till två av mina absoluta favoritregissörer, Alfred Hitchcock ("Psycho") och David Fincher ("Fight Club"). Särskilt Finchers underskattade "Panic Room" har Fede själv nämnt som en inspirationskälla och det märks verkligen, på bästa sätt. 

 

Istället för ytterligare en opersonlig, löpande band-producerad och insatslös film i Marvels ultrakommersiella universum fick vi en personlig, skitig och smått mästerlig "home invasion"-thriller - där liv och död inte bara är luft - från Alvarez, och det är jag tacksam för. Det verkar kritiker och biopublik också ha varit dessutom, för i skrivande stund ligger den på strax under 90% på Rotten Tomatoes och har dragit in över 150 miljoner dollar internationellt. 

Med två högst kvalitativa box office-succéer i bagaget har Alvarez nu etablerat sig som en av de vassaste rösterna i skräckgenren, och jag har personligen ingen som helst tvekan om att han kan imponera även i andra genrer. I intervjuer har han betonat att science fiction nog är det han allra mest skulle vilja göra framöver och några av de projekt han har eller har haft på gång drar åt det hållet, exempelvis "Machina" som verkar ha begravts men också det färska Warner Brothers-projektet "Monsterpocalypse" som det rapporterades om i april.

Alvarez har också varit inne lite på att regissera en filmatisering av spelet "Dante's Inferno" samt en ny "Evil Dead"-film (en sorts crossover med tv-serien "Ash vs Evil Dead"), men båda de projekten känns relativt långt bort just nu. Han har också berättat att han håller på att utveckla hela tre tv-serier som hittills är hemliga, men senast i augusti i år sa han att "you'll probably hear about them soon". 

Det projekt som just nu känns som det som ligger närmast i tiden är "Incognito", en filmatisering av Ed Brubakers och Sean Phillips serieroman med samma namn. Handlingen kretsar kring en superskurk vid namn Zack Overkill som tvingas in i vittnesskydd efter att ha förrått sin boss, en annan kraftfull skurk. Vittnesskyddet innebär också att Zack måste ta en drog som eliminerar hans krafter, men det dröjer inte länge innan han börjar sakna sitt gamla liv. Väl ute ur spelet börjar han också utveckla lite av ett samvete, så när han återvänder är han en helt ny person.

Den premissen låter som något som kan passa Alvarez som handen i handsken och tack vare succén med "Deadpool" finns det en chans att filmen blir lika hård och barnförbjuden som förlagan, så jag håller tummarna för att det blir av. "Incognito" är inte heller del av någon sorts större serieuniversum så Alvarez behöver inte förhålla sig till några särskilda regler eller krystat världsbyggande, vilket kan förklara hans intresse för projektet.

Som nämnt inledningsvis har det nu också börjat snackas om att Fede är Sonys toppkandidat för att ta över den amerikanska Millennium-serien. David Fincher startade den med "The Girl with the Dragon Tattoo" år 2011, men sedan dess har stått helt still med filmatiseringarna av Stieg Larssons två bästsäljande uppföljare. Nu verkar det istället bli så att Sony hoppar direkt till David Lagercrantz fjärde del i serien, "Det som inte dödar oss" (internationell titel: "The Girl in the Spider's Web"), med Alvarez i registolen.

Med tanke på att Alvarez visuella stil som nämnt är nära besläktad med Finchers tror jag att han även i det här projektet kan passa honom väldigt bra. Dessutom gillade jag Finchers film mer än de flesta andra och vill gärna se mer av den oändligt talangfulla Rooney Mara i rollen som Lisbeth Salander. Om det faktiskt blir så att Fede tar över spakarna så skulle det innebära att min pepp för projektet steg till en helt ny nivå.

Allra helst skulle jag givetvis vilja se Alvarez fortsätta leverera intima, personliga projekt baserade på originalmanus, men i det hårda moderna filmklimatet är det lättare sagt än gjort. Förhoppningsvis kan han hitta en vettig balans i karriären. Hur som helst, oavsett vad han väljer att fokusera på framöver kommer jag sitta på bästa parkett när hans filmer dyker upp på bio, för så här pass intressanta och lovande genrefilmskapare växer inte på träd.