Recension: "Final Fantasy XVI" är vuxet, vackert och våldsamt

"Final Fantasy XVI" är den senaste delen i Square Enix långvariga rollspelsserie, där varje numrerad titel är fristående och utspelar sig i en ny värld med nya karaktärer.

 

Den här gången är det Naoki Yoshida som suttit i regissörstolen - han ansvarar  annars för det enormt populära onlinerollspelet "Final Fantasy XIV: A Realm Reborn". Den nya delen i sagen är både mer actionorienterad än tidigare och långt mycket mer fokuserad i sin berättelse än det ofärdiga "Final Fantasy XV" från 2015. 

 

Vissa designval kommer dock inte glädja klassiska "Final Fantasy"-fans.

 

 

 

"Final Fantasy XVI" utspelar sig i världen Valisthea, där nationer krigar mot varandra för att roffa åt sig de mäktiga moderkristallerna som behövs för att använda magi som är ovärderlig både för vardagslivet och på slagfältet. De som kan använda magin blir dock utnyttjade som slavar och ses av många som ohyra, så länge de inte är så kallad dominanter.

 

En dominant är en person med en mäktig gudalik varelse kallad Eikon inom sig, som låter den utvalde utnyttja sin starka kraft och förvandla sig till ett stort monster (motsvarande seriens klassiska summons). Vår hjälte Clive Rosfield är livvakt åt sin lillebror Joshua som är riket Rosarias dominant med sin Eikon Phoenix. Efter en tragisk händelse splittras dock familjen och Clive plockas upp av det onda imperiet för att slava som soldat.

 

13 år senare är Clive fortfarande fast besluten att hämnas, i jakt på Ifrit och dess dominant som låg bakom den hemska incidenten. Här möter han rebellen Cid, som hjälper honom att komma på rätt väg och förenas i ett gemensamt mål, att förgöra de mäktiga moderkristallerna som förslavar folket.

 

 

Berättelsen i "Final Fantasy XVI" är väldigt mörk och välskriven, med en hel del likheter till tv-serien "Game of Thrones" med alla komplicerade politiska spel och den medeltida fantasymiljön. Det kan till en början vara ganska svårt att hänga med kring vilken relation alla karaktärer och riken har till varandra, men som tur är finns ett genialt system som kallas "Active Time Lore", som låter dig pausa och läsa på om aktuella personer, platser och begrepp under de flesta mellansekvenserna.

 

Det är verkligen ett välkommet inslag, även om en del av mig hade föredragit en mindre invecklad berättelse som inte hade behövt ett uppslagsverk för att förstå. I övrigt har det ett riktigt bra karaktärsgalleri med både hjältar och skurkar som inte är svartvita, utan de har alltid nyanser.

 

 

 

Precis som de senaste delarna i serien har "Final Fantasy XVI" kastat det klassiska turordningsbaserade stridssystemet i soptunnan, till förmån för actionpackade kamper som för tankarna till hack 'n' slash-titlar som "Devil May Cry" eller "Bayonetta".

 

Till skillnad från andra delar i serien kontrollerar du bara Clive, samtidigt som andra karaktärer som din trofasta hund Torgal eller barndomsvän Jill kämpar vid din sida. Striderna är häftiga, snabba och roliga – men tenderar som i många andra liknande spel att bli lite tjatiga i längden.

 

Tur då att man har mängder av coola förmågar att utnyttja, men det hade varit trevligt med en funktion att kunna beordra sina kumpaner att göra saker. Det känns inte heller som att man behöver tänka till särskilt ofta, utan det gäller för det mesta bara att få ner fiendens gard för att sedan banka på dem tills de slocknar.

 

 

Höjdpunkten är helt klart när du får kämpa mot dominanterna, som kan liknas vid sammandrabbningarna i "Godzilla"-filmerna eller andra kaiju-filmer. Här dras alla reglage upp till max med episk körmusik, haktappande grafik och galna actionsekvenser där energiattacker fyller hela skärmen.

 

Ett önskemål är dock att de gärna hade fått vara lite mer interaktiva, då de många gånger känns som mellansekvenser där några få knapptryck krävs av dig för att utföra de mest extravaganta scenerna. Även vanliga bossfajter bjuder på en del så kallade "quick time events", där det gäller att trycka på rätt knapp inom en viss tid för att få se Clive utföra något coolt på skärmen. Det resulterar i en del häftiga scener, men det är samtidigt ett ganska föråldrat grepp som jag trodde att mediet kommit förbi.

 

 

 

Square Enix har alltid legat i framkant när det gäller att leverera toppmodern och visuellt slående grafik med sin "Final Fantasy"-serie och "Final Fantasy XVI" är inget undantag på den fronten. När det är som snyggast är det något av det mest imponerande jag sett målas upp med min Playstation 5, med realistiska och uttrycksfulla ansikten, mäktiga actionsekvenser och hisnande vyer.

 

Andra gånger ser det ärligt talat ganska trist ut. "Final Fantasy XVI" har ett litet problem med sin visuella stil, då det ena stunden verkligen vill vara "Final Fantasy" med vackra platser du bara kan föreställa dig i din fantasi, extravaganta kläder och monster som inte liknar något från vår verklighet.

 

När det inte får mig att tappa hakan, får det mig att gäspa av uttråkning. När det ser som värst ut är det som "Game of Thrones" när den är som mest realistisk, med trista snubbar klädda i generiska medeltidskläder som rör sig bland gråa slottsväggar. Det märks även ganska tydligt när grafiken sparar på krutet jämfört med de riktigt snygga scenerna, vilket blir en tråkig kontrast.

 

Musiken av Masayoshi Soken (känd från "Final Fantasy XIV") har jag däremot inget att klaga på, då soundtracket innehåller både trallvänliga och mysiga slingor samt riktigt grymma stridslåtar och mäktiga alster. Även röstskådespeleriet är riktigt bra, även om jag inte riktigt gillar att alla pratar brittisk engelska.

 

 

 

"Final Fantasy XVI" är en riktigt maffig, filmisk och actionpackad produkt, som inte kommer att tilltala alla fans av serien. Eikon-striderna är något av det mest bombastiska jag har sett i ett spel, berättelsen är välskriven och mörk på rätt ställe (förutom att det känns lite onödigt med alla svordomar) och ett bra stridssystem.

 

Spelet må vara relativt linjärt med ganska lite att göra utanför huvuduppdragen och de inte överdrivet stora öppna kartorna som dyker upp ibland, men samtidigt kan jag tycka att det är välkommet i ett medium där utvecklarna ibland tror att mer alltid är lika med bättre.

 

I vissa fall påminner "Final Fantasy XVI" mer om berättelsedrivna och linjära actionspel som "God of War Ragnarök" eller "The Last of Us", snarare än andra japanska rollspel. I min bok är det verkligen inget problem, men alla kommer nog inte ta emot det med öppna armar. Det gör däremot jag, även om allt inte är perfekt.

 

 

 

Genre: Action/rollspel

Utvecklare: Square Enix Creative Business Unit III

Utgivare: Square Enix

Konsol: Playstation 5

Släpps: 22 juni