Jag ska vara 100 procent ärlig. Jag är inte så mycket för online-spel, och jag har aldrig varit det heller. Jag föredrar att roa mig i tv-spelens underbara värld på egen hand. Visst, en spelkväll med goda vänner kan vara riktigt roligt. Men då vill jag gärna sitta tillsammans med dem och spela. Och med tillsammans menar jag fysiskt i samma rum. Detta leder till att jag nästan alltid surmulet sågar förslaget, så fort frågan kring att spela online kommer på tal. Jag går in med inställningen att jag kommer känna mig nöjd inom högst 12 minuter.
Jag spelade en del “The Division” när det släpptes år 2016. Och jag blev inte helt såld. Missförstå mig rätt här, jag tyckte att det var ett bra spel med levande,snygga miljöer som var proppat med skrymslen och vrår att utforska. Men trots detta, var spelet för upprepande och enformigt för min smak.
De olika uppdragen gick oftast ut på att jag skulle söka mig till en viss plats, döda de fiender som fanns på denna plats. Roffa åt mig allt av värde för att sedan bege mig till en ny plats och återupprepa proceduren. Detta koncept är roande ett litet tag kanske. Men jag tappade suget ganska snart. Med detta i åtanke hade “The Division 2” mycket att bevisa för att få mig på ett muntert humör. Och visst är det mycket som fortfarande är sig likt i jämförelse med det första spelet. Trots detta har jag betydligt roligare med “The Division 2” än vad jag någonsin hade vågat hoppats på.
“The Division 2” utspelar sig som sagt i Washington D.C. Samhället har raserats och det som nu återstår är en vacker stad, som är full av ond bråd och död. Spelet börjar med att jag får skapa min karaktär. Allt ifrån näsbredd till hårfärg, ärr, klädsel och tatueringar går att ändra för att jag ska kunna känna mig helt nöjd med min unika mördarmaskin. När jag väl är klar med min karaktär har det blivit dags att ge sig ut i staden. En stad som känns autentisk, djup och inbjudande (trots att den är proppfull med fulingar som vill döda mig).
Jag antar utmaningen “The Division 2” på egen hand till en början. Och jag tycker faktiskt att det går utmärkt att ta sig igenom detta spel som envis ensamvarg. Dock blir det kanske lite väl svettigt emellanåt och stundvis haglar svordomarna när jag stöter på svårslaget motstånd. Ibland går det... mindre bra och då blir jag så illa tvungen till att skicka ut ett nödanrop till andra spelare, som då kan svara på mitt rop på hjälp och därefter komma till under sättning. Detta är en del av spelet som jag verkligen gillar, eftersom detta gör det möjligt för mig att anta de uppdrag jag tycker verkar roligast, utan att behöva tänka på att det troligtvis är ett uppdrag jag lär anta med en eller flera andra spelare, för att ha en chans att ens klara uppgiften.
Spelet är helt klart mindre skoningslöst när du spelar tillsammans med ett gäng kompisar som kan skydda dig. Och visst är detta ett spel som i första hand ska spelas med flera. Inget snack om den saken.
Washington är uppdelat i flera områden där olika gäng härjar. Men det finns också frizoner. Om jag vill ta en liten paus från mördandet kan jag stanna kvar i mitt basläger (Vita huset). Där kan jag köpa och sälja vapen och andra förnödenheter. Det är även i baslägret jag kan uppdatera och finputsa på min karaktär.
Eldstriderna i detta spel är riktigt roliga. Vissa fiender är relativt lätta att fälla. Andra kostar en hel del ammunition, tålamod och svordomar. En del gäng går det att smyga sig på och ta ner ganska enkelt, andra har krypskyttar som bevakar varje steg jag tar. Vissa har enbart mindre avancerade skjutvapen att försvara sig med, andra har drönare. Det är viktigt att försöka läsa av fienden så mycket som möjligt innan man agerar i detta spel, vilket jag ser som ett stort plus. En smartare och mer oförutsägbar fiende gör ett spel så mycket roligare, om du frågar mig.
Om man jämför “The Division” med “The Division 2” går det att finna en del uppgraderingar och förändringar. Men vi pratar inte om några häpnadsväckande saker. För spelen är fortfarande lika varandra. Så om du gillade det första spelet, kommer du garanterat att gilla detta spel också. Hittills har jag spelat närmare 40 timmar av “The Division 2” och tycker fortfarande att detta spel roar. Men hur länge den känslan kommer att hålla i sig kvar för min del, vågar jag inte gissa på.
Jag tycker absolut att “The Division 2” är ett spel värt att köpa. Men om du, precis som jag är en person som snart tröttnar på upprepning, plus att du föredrar att spela tv-spel på egen hand, kanske du ska tänka över beslutet en extra gång innan du köper dig ett exemplar av “The Division 2”. Speciellt om du just nu står och väljer mellan “The Division 2” och ett annat spel.
"The Division 2"
Genre: Action, rollspel
Utvecklare: Massive Entertainment
Utgivare: Ubisoft
Format: PC, PlayStation 4, Xbox One
Släpps: 15 mars 2019
Pris: 599 kr
Genre: Action, rollspel
Utvecklare: Massive Entertainment
Utgivare: Ubisoft
Format: PC, PlayStation 4, Xbox One
Släpps: 15 mars 2019
Pris: 599 kr
