Magiska spelögonblick #1: När jag mötte en livs levande ödla i "Red Dead Redemption 2"

Det känns som alldeles nyligen, men i år har det gått hela sex år sedan jag skrev MovieZines längsta recension: superhyllningen av "Red Dead Redemption 2". Jag vet inte om textlängds-rekordet står sig än idag, men det blev sannerligen en mastig text. Jag hade tydligen massor och åter massor att säga om Rockstars grymma uppföljare, men såhär ett halvdussin år senare finns det fortfarande en sak som jag har längtat efter att få prata lite mer om: ödlan.

 

 

Väster om favoritstaden Rhodes, finns ett gäng små-öar. På en av dem ligger ett spännande skeppsvrak, där man bland annat kan hitta en sjörövarhatt och andra godsaker. Hela spelvärlden är för övrigt full av såna här hemligheter, som bara väntar på att upptäckas. Men trots det iögonfallande skeppsvraket och pirathatten, var det öns fyrfota invånare som fångade min uppmärksamhet allra mest. Här kröp det runt några långsamma sköldpaddor, snabba krabbor (springande i sidled, precis som krabbor gör) och förstås: de gröna iguanorna.

 

Djurlivet i Rockstars uppföljare var redan innan iguanan fenomenalt, där allt från hästarna till fåglarna och ormarna kändes fullkomligt realistiska. Jag hade redan ägnat otaliga timmar åt att jaga björn, hjort och alla andra slags djur i vildmarken, men när iguanan dök upp i all sin gröna prakt, blev jag så hänförd att jag stannade upp. Det här var ingen krabat som skulle skjutas på fläcken, nej. Detta djur skulle betraktas.

 

 

Likt Carl von Linné smög jag mig närmare för att studera denna nya art, samtidigt som iguanan bromsade sina steg och vred huvudet emot mig. Precis som den skulle ha gjort i verkligheten, anade den att jag var en fara. Helt plötsligt började den kuta bort från mig, ner mot vattnet. Likt en clickbait-rubrik, kunde jag inte tro vad som hände härnäst... Ödlan började simma.

 

Från att ha lunkat fram på stranden i sakta mak, till att den stannade upp, tittade sig omkring och fick syn på mig, la benen på ryggen och sprang ner till vattnet där den började simma - med svansen smidigt svängande fram och tillbaka, benen ihopfällda som hos en... ja, simmande iguana helt enkelt, i brist på bättre liknelser. Det behövs inga liknelser när det är precis det jag såg: en livs levande ödla i "Red Dead Redemption 2".

 

 

Hela övergången från land till vatten var så otroligt sömlös att jag fortfarande inte riktigt kan greppa vilket jobb som måste ha lagts ner på att programmera och animera spelets djur i allmänhet och denna ödla i synnerhet. Denna gröna lilla filur som bara tycks husera på just den här ön, som många spelare säkert inte ens besöker – hur fasen orkar Rockstar!? Inte konstigt att denna spelstudio tar närmare ett decennium på sig att utveckla sina spel, när detaljrikedomen inte vet något slut.

 

Trots att jag hade tänkt låta ödlan leva, ville jag samtidigt se vad som skulle hända om jag sköt den medan den försökte fly ut i havet. Motvilligt höjde jag revolvern och tryckte av. Det blev precis som jag hade trott: ödlan dog på fläcken, sjönk till botten, med blodet stigande till ytan. Medan jag plockade upp kadavret och flugorna började surra kring min gröna fångst, satt jag alldeles mållös. Hade jag precis varit med om det mest magiska spelögonblicket i världshistorien? Ja, det hade jag nog.

 

 

 

Magiska spelögonblick #10: Introt i "The Last of Us" gör mig lika tårögd varje gång
 
Magiska spelögonblick #9: Den första kolossen i "Shadow of the Colossus" fyllde både mitt hjärta och min tv-skärm
 
Magiska spelögonblick #8: Bankrånet i "Grand Theft Auto IV" var spelversionen av filmen "Heat"
 
Magiska spelögonblick #7: Vingmössan i "Super Mario 64" tog tv-spel till nya höjder
 
Magiska spelögonblick #6: Jag blev mindblown av DEN flashbackscenen i "God of War"
 
Magiska spelögonblick #5: Att kraschlanda på ringvärlden i "Halo: Combat Evolved" var ett litet steg för mänskligheten...
 
Magiska spelögonblick #4: Stegen i "Metal Gear Solid 3: Snake Eater" visade att spel inte alltid behöver underhålla
 
Magiska spelögonblick #3: "Batman: Arkham Asylum" var superhjältespelet jag alltid hade drömt om
 
Magiska spelögonblick #2: Motorsågsmannen i "Resident Evil 4" var Leatherface på steroider