"En komikers uppväxt" är framförallt en stark skildring av mobbning, men också ett stycke svensk 70-talshistoria. Boken är inspirerad av Gardells egen uppväxt i en övre medelklassförort i Stockholm. Under Göteborgs Fimfestival var inspelningsteamet på plats för att berätta mer om filmatisering och dela med sig av några första scener under ett Work in progress-seminarium. Och ”berörd” är det ord jag hör absolut flest gånger.
Samma år som boken kom ut, 1992, gjorde SVT också en miniserie på manuset. Båda är sedan länge älskade favoriter och har med tiden fått kultstatus. Alla undrar naturligtvis därför hur Rodja Sekersöz ska tackla publikens höga förväntningar och är nyfikna på hennes egen relation till boken.
Samma år som boken kom ut, 1992, gjorde SVT också en miniserie på manuset. Båda är sedan länge älskade favoriter och har med tiden fått kultstatus. Alla undrar naturligtvis därför hur Rodja Sekersöz ska tackla publikens höga förväntningar och är nyfikna på hennes egen relation till boken.
- Jag har inte sett serien eftersom jag var för ung när den kom, men vi läste boken i högstadiet och jag blev berörd. Jag läste sedan om den i vuxen ålder och blev lika berörd. Sedan fick jag läsa manuset som Jonas skrivit och blev åter igen... berörd. Det är ju en modern klassiker - en universell berättelse.
Jonas Gardell var själv intresserad av att arbeta om manuset och Rodja har helt rätt i när hon påpekar att klassiker ju görs om hela tiden. Just därför att tematiken är tidlös. Rodja och Jonas arbetade tillsammans i ett år med manuset innan de började filma och slutresultatet skiljer sig mycket från boken. Om samarbetet med Jonas säger hon:
- Jonas var väldigt generös. Vi hade jättebra samtal. Och så har det gått till. Jonas har skrivit och jag har gett feedback och han har skrivit så som det brukar vara. Vi jobbar fortfarande, jag har ringt från någon inspelningsplats och sagt att det här inte funkar, så har han levererat nytt. Det har varit en ny erfarenhet och en lyx att ha haft manusförfattaren tillgänglig och få levererat scener mitt under inspelningen.
De första klippen vi får se för tankarna till valfritt svenskt tonårsdrama, men med ett skönt 70-tals filter i "Tillsammans"-känsla. De unga skådespelarna imponerar. Loke Hellberg som spelar Juha är också på plats under samtalet. Rodja har valt honom för hans fina närvaro och blick, vilket skiner igenom i scenen. Under samtalet är han hyfsat fåordig, men säger sig ändå ha kunnat hämta inspiration till rollen från egna erfarenheter.
- Ah, lite grann faktiskt, allt om att passa in och allt det där. Man har varit med om lite sådant.
Jakob Eklund som spelar en vuxen Stefan (klasskompis till Juha) samt Klara Zimmergren (Juhas lärarinna) är också närvarande. I andra klippet får vi se henne desperat försöka hålla intresset uppe när Juha kör enmans-sketcher under roliga timmen. Till slut står hon inte ut längre och smyger iväg till kartrummet för att ta sig en rejäl klunk ur fickpluntan. Och alla i publiken skrattar.
Om att spela lärarinna svarar Klara:
- Alla lärare var som figurer på den tiden. De var inga riktiga människor. Det var den som luktade kaffe... Och här är hon som luktar sprit då och är fruktansvärt ointresserad av sina elever.
Igenkänningsfaktorn är hög och jag tänker själv på läraren som alltid missade bakersta haken i byxorna, på hon som luktade kål och han som hade gula seriemördarglasögon. Humorn ligger också mycket i detaljerna som Rodja själv nämner:
- Lite läppstift på tänderna eller en speciell väska.
Och jag håller med, det är kul.
Sista klippet är ett hopp fram i tiden när Juha vuxit upp och möter sin före detta klasskamrat Stefan. Den vuxna Juha spelas av Johan Rheborg och detta är hans första dramatiska huvudroll på film. Det är stabilt, men jag får väl erkänna att det inte gör lika starkt intryck på mig som klippen med unga Juha. Även om det är roligt att se Jakob Eklund spela samma roll som han gjorde i TV-serien från 1992.
Som helhet är första intrycket att Rodja Sekersöz behandlat materialet med respekt och att hon än så länge lyckats balansera humor med en skön, finstämd ton. Filmen har premiär i oktober och tydligen finns det tankar på en uppföljare.
Sista klippet är ett hopp fram i tiden när Juha vuxit upp och möter sin före detta klasskamrat Stefan. Den vuxna Juha spelas av Johan Rheborg och detta är hans första dramatiska huvudroll på film. Det är stabilt, men jag får väl erkänna att det inte gör lika starkt intryck på mig som klippen med unga Juha. Även om det är roligt att se Jakob Eklund spela samma roll som han gjorde i TV-serien från 1992.
Som helhet är första intrycket att Rodja Sekersöz behandlat materialet med respekt och att hon än så länge lyckats balansera humor med en skön, finstämd ton. Filmen har premiär i oktober och tydligen finns det tankar på en uppföljare.
- Det finns ett manus till som är ett sammandrag av de två sista böckerna, men det ligger längre fram i tiden.
"En komikers uppväxt" får svensk biopremiär i höst.
