Recension

Skribent

Jonatan Blomberg

24 oktober 2024 | 11:15

Nu på Netflix: "Ronja Rövardotter" är tillbaka - med en värdig avslutning!

Del två av "Ronja Rövardotter" tar Astrid Lindgrens gamla berättelse i mål på ett värdigt sätt. Men filmen från 1984 kommer alltid vara bättre.
Det har nu i december gått 40 år sedan Tage Danielsson och Astrid Lindgren släppte långfilmsversionen av "Ronja Rövardotter", som sedan kom att bli en stor del av många barns uppväxt. För min egen del så finns det nästan för mycket nostalgi investerad i Ronja Rövardotter-filmen för att jag verkligen ska kunna bedöma tv-serien på ett rättvist sätt. Men bara nästan!
 
Jag må vara född i slutet av 1980-talet och faller utan tvekan in i den åldersgrupp som hade Ronja (och många av de andra Astrid Lindgren-filmatiseringarna) på VHS. Men jag har även egna barn födda under 2010-talet, som tyvärr är svårsålda när det kommer till det allra mesta från min egen barndom. Det finns med andra ord ändå en god anledning att låta nya generationer upptäcka "Ronja Rövardotter" på nytt - och den här gången i ett lite längre format.
 

Fångar magin i Astrid Lindgrens berättelse

 
Foto: Frida Wendel (alla bilder i artikeln)
 
Lyckligtvis har Hans Rosenfeldt ("Bron") skrivit en tv-adaption som fångar magin i Astrid Lindgrens berättelse igen. En ny generation ungar kommer att växa upp och veta att det är rumpnissarna som säger "vaffo gör ho på detta viset?". Och jag får helt enkelt släppa min gamla nostalgi och glädjas åt det faktumet.
 
Den första delen regisserades av Lisa James Larsson ("En kunglig affär") och fortsättningen har nu axlats av rutinerade Pontus Klänge ("Beck"). Tack vare att filmfotografen Frida Wendel varit en del av båda delarna så ser fotot och rövarskogen precis lika snygg ut även denna gången.
 
Även kompositören Johan Söderqvist återvänder under den andra säsongen till den snudd på omöjliga uppgiften att skriva musik som ska kunna leva upp till "Ronja Rövardotter"-filmens storhet. En film som 40 år senare fortfarande kan få svenskar att nynna på delar av musiken från den (jag hörde faktiskt ett gäng berusade studenter sjunga på "Rövarsången" för full hals en kväll för bara några dagar sedan). Men även här så lyckas man fint. "Vargsången" kläms kanske in lite väl ofta, men det är trots allt en vacker visa. 
 

Jag älskar Wagelin som Mattis

 
 
För oss som vet var berättelsen är påväg, vilket jag misstänker gäller för de allra flesta som läser den här texten, så behöver jag nog inte säga mer än att vi under den andra säsongen slutligen beger oss av till Björngrottan. Vacker natur och klassiska scener följer. Ronja och Birk gör vad man kan för att överleva själva under deras bästa sommar i livet. Kniven är viktig, en häst behöver plåstras om och det fiskas.
 
Faktumet att Mattis (Christopher Wagelin) är en otroligt envis rövarhövding har det ju aldrig varit några tvivel om. Men hela surandet kring "jag har ingen dotter"-delen av berättelsen dras nu ut alldeles för länge för min smak. Jag älskar Wagelin i rollen, kanske mest av alla i serien, men till och med jag tröttnade efter två avsnitts surande. Förhoppningsvis gör inte mina egna ungar det när serien ges en chans vartefter. För det är givetvis ändå värt den där periodens surande - när vi får se Ronja och Mattis tillsammans igen (utan att avslöja för mycket kring omständigheterna).
 

Ett spår jag gärna hade klarat mig utan

 
 
Jag gillar också i vanliga fall Vera Vitali ("Bonusfamiljen"). Men när hennes och Agnes Rases rollfigurer i serien slutligen når fram till förklaringen kring varför man varit ute efter hämnd på Mattis, så kände i alla fall jag att det var ett spår jag gärna hade klarat mig utan. Jag behövde ingen mer anledning till varför knektarna var ute efter rövarna... faktumet att man rövat grejer från folk var liksom anledning nog. All den där extra tiden kunde man istället ha fått lägga på att utforska skogen och varelserna där i ytterligare. 
 
Skådespelet i stort (även från Vera och Agnes i det man fått arbeta med) håller lika fin nivå som under den första säsongen. Kerstin Linden, Jack Bergenholtz Henriksson, Sverrir Gudnason och Krista Kosonen levererar allra bäst vid sidan om Wagelin. 
 
Och på det stora hela så kan jag inte göra annat än att glädjas över att man faktiskt fått till en både värdig och välgjord tv-version av "Ronja Rövardotter".
 
 
Del två med de sex sista avsnitten av "Ronja Rövardotter" finns nu tillgängliga hos Netflix.
 
| 24 oktober 2024 11:15 |