Kriminalutredare med karriärer på dekis anländer till orter där ljuset regerar och natten aldrig blir mörk och begår fruktansvärda misstag som de försöker dölja. Samtidigt ska de försöka hitta den skyldige till fruktansvärda mord.
Originalet eller remaken? Originalet har en rå atmosfär med ett effektivt tempo medan remaken utökar speltiden och dialogen mellan protagonist och antagonist. Båda är bra men vinnaren blir remaken som tjäna på Christopher Nolans regi och två riktigt bra skådespelarinsatser från Al Pacino och Robin Williams.
Vinnare: Remaken
Nattevagten/Nightwatch (1994 och 1997)
En nattvakt blir vittne till en rad mystiska och skrämmande händelser, är det i hans huvud eller finns det naturliga eller övernaturliga mörka krafter som vill honom illa eller gömma illdåd?
Originalet eller remaken? Det är rätt jämnt. På skådespelarsidan ställs originalets Kim Bodnia, Ulrich Thomsen och Nicolaj Costner-Waldau mot remakens Ewan McGregor, Patricia Arquette och Josh Brolin och det blir dött lopp. Den danska filmens involverande spänningsatmosfär ger originalet en spets som remaken inte riktigt lyckas replikera.
Vinnare: Originalet
Män som hatar kvinnor/The Girl with the Dragon Tattoo (2009 och 2011)
Stieg Larssons berättelse om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist är en av de, för människor utanför vårt lands gränser, mest kända svenska historier i modern tid.
Originalet eller remaken? Den svenska filmen satte fart på Noomi Rapaces karriär, som senare har tagit henne både till storfilmer som Prometheus och en rad djuplodande rollfigursporträtt i kreddiga filmer, men får ändå se sig besegrad av David Finchers mästerliga regi i remaken. Rooney Mara når inte riktigt upp till Rapaces rolltolkning, även om hon ger alla som sa att hon skulle vara dålig en käftsmäll, men så gott som allt annat är bättre i remaken.
Vinnare: Remaken
Brødre/Brothers (2004 och 2009)
Krig sliter upp en familj och pappan tros vara död, hans bror inleder förhållande med sin brors ”änka”. Men så visar det sig att pappan inte var död ändå. Väldigt bra stoff för känslofylld film om komplexa relationer.
Originalet eller remaken? Här är det inte mycket till tävling, originalet pressar ut så mycket mer av de eggande förutsättningarna än remaken. Susanne Biers regi är klart intressantare än Jim Sheridans och allt känns så mycket trovärdigare i originalet. Trots stora, och oftast bra, skådespelare som Jake Gyllenhaal, Natalie Portman och Tobey Maguire så känns remaken som en urvattnat amerikaniserad härmning av något som alla inblandade gillar och vill hylla utan att riktigt förstå vad det var som gjorde originalet så engagerande.
Vinnare: Originalet
Låt den rätte komma in/Let me in (2008 och 2010)
Vampyrer i förort med isande känsla som är både trovärdigt realistisk och underhållande fantasifull är vad vi bjuds på i dessa finstämda filmatiseringar av John Ajvide Lindqvists hyllade roman. Blodtörsten är viktig men ännu viktigare är kontexten om utanförskap och samhörighet.
Originalet eller remaken? Detta är nog en av de filmpar som jag har hört mest skilda åsikter om, vissa tycker att originalet är bättre och vissa föredrar remaken. Faktum är att båda filmer är bra och skiljer sig från varandra på tillfredsställande sätt för att man ska kunna se på dem som två olika, men besläktade, bidrag till en vampyrgenre som behöver nya idéer för att inte bli anemisk.
Vinnare: Originalet (men remaken är en huggtand bakom)
För vidare studier, om man gräver lite längre tillbaka eller utvidgar området till Norden, så kan man kolla in den amerikanska remaken av Pippi Långstrump (den är hemsk), jämföra Paul Rudd-ledda "Prince Avalanche" med isländska förlagan "Á annan veg", kolla in skillnader och likheter mellan de jämndåliga "Den osynlige" och "The Invisible" eller kolla på de olika "Intermezzo"-versionerna.
Om man är riktigt äventyrlig kan man ge sig på hitta nya sätt att stödja Wes Craven i hans argumentering för att "The Last House on the Left" är en remake av Ingmar Bergmans "Jungfukällan".
Håller du med vinnarna i artikeln? Kommentera nedan.
