Jag förmodar att du är här eftersom du är intresserad av film, så jag behöver knappast förklara varför ”Gudfadern” är ett mästerverk.
Francis Ford Coppolas tragedi om efterkrigstidens maffiaimperium, maktkamper och familjerelationer där man inte kommer undan sitt öde har enorm genomslagskraft. Inte minst tack vare Marlon Brando i sin ypperliga insats som Don Vito Corleone, samt en ung Al Pacino som sakta omfamnar mörkret inom sig. Övriga skådisar som Diane Keaton, Robert Duvall och James Caan går heller inte att förbise i sina fantastiska rolltolkningar.
Inte sällan har ”Gudfadern” förstås utnämns till tidernas bästa film. På Amerikanska Filminstitutets lista hamnade på en andraplats efter ”Citizen Kane” som den bästa amerikanska filmen genom tiderna och strax över ”Casablanca”. På IMDb:s topp 250 lista låg den dessutom på förstaplats i ett antal år, innan den till sist petades ner till andraplats av ”Nyckeln till frihet” runt 2008, där den legat sedan dess.
”Gudfadern” vann så klart en Oscar för Bästa film, Bästa manliga huvudroll (Brando) och Bästa manus. Få filmer har varit så ambitiösa och omtalade och det går inte att säga annat än att det här kanske är den bästa, kort och gott.
