Det finns många knep att undvika hemsökta hus. Är det orimligt billigt trots toppenläge och bra kvalité? är det byggt på en gammal kyrkogård? Hade förra ägarna ihjäl varandra? Hörs det viskande barnröster inifrån väggarna? Kolla vidare.
Ändå går våra stackars skräckfilmshjältar på samma gamla om och om igen. Och det är därför vi älskar dem – rysarna med hemsökta hus där diverse andar, spöken och andra kusligheter uppenbarar sig i nyinköpta drömhus på värsta sätt. Här är några av de bästa Haunted House-skräckisarna. Vilken är din favorit?
10. Besökarna (1988)
Den här svenska kultrullen har en given plats på listan även om den kanske inte når upp till samma kvalité som sina amerikanska motsvarigheter. Kjell Bergqvists drömvilla på landet liknar snart Spökhuset på Gröna Lund med en högljudd demon som inte ens förmår att ta av sig sina leriga skor inomhus. Inte ens Johannes Brost med Ghostbusters-gear (glöm inte att jorda kabeln!) ror på den men lyckligtvis kommer Lena Endre med grymma bilkörarskills till undsättning.
9. The Conjuring (2013)
Spökrysare baserad på verkliga händelser blir ofta extra effektiva av det rena faktumet. Här har man med old school-metoder skildrat när riktiga paranormala utredarna Ed och Lorraine Warren hjälpte familjen Perron i deras tydligt hemsökta Rhose Island-hus. Läskiga barn och häxor överskuggas av en överlägset ryslig knack-lek.
8. De objudna (1944)
En kompositör och hans syster lyckas köpa det vackra, gotiska Windward House med sjöutsikt och allt till förmånligt pris – snart får de reda på varför. En dramatisk otrohetsaffär med dödlig utgång ligger som bakgrund för kusliga snyftningar och iskalla drag är bara början på spökerier som eskalerar från ett alltmer aggressivt spöke – eller spöken?
7. Barnhemmet (2008)
Den Guillermo del Toro-producerade, spanska rysaren bjöd på en rejäl dos kalla kårar med historien om det gamla hemmet för föräldralösa, handikappade barn. Att flytta dit med sin familj är kanske ingen vidare idé. Inte heller att bo kvar när sonen skaffar sig en ”osynlig vän”… Kurragömma har aldrig verkat så skrämmande!
6. Hämnd ur det förflutna (1980)
Kanadensisk 70-talspärla med veteranen George C. Scott som kompositör och änkeman vars nya, flådiga villa i Seattle huserar spöket efter en rullstolsbunden pojke ute efter hämnd. Innehåller en ruskig och tidig variant på de numera rätt urmjölkade seanserna och när den gamla, kusliga rullstolen får liv och jagar Trish Van Devere nerför trapporna är en skrämmande höjdpunkt.
5. The Others (2001)
Okej, twisten är något stulen från “Sjätte sinnet” men den här traditionella spökrysaren vinner många poäng på att likt äldre klassiker utnyttja ljus och ljud snarare än effekter. Nicole Kidman är dessutom i sitt esse som stram soldathustru vars överbeskyddande uppfostran av sina två barn distraheras av det faktum att de inte är ensamma i sitt stora hus.
4. Förbannelsen - The Grudge (2002)
Den amerikanska remaken är ovanligt bra för sin sort men det japanska originalet är trots allt aningen vassare och läskigare. I väldigt stilfull form skildras huset vars våldsamma historia drabbar dess nya besökare - var de än befinner sig. Skrämmande nog för att avskräcka en från att undersöka mystiska ljud på vinden eller under täcket, speciellt om det är det kvinnliga spökets säregna läten...
3. The Shining (1980)
Att summera Kubricks Stephen King-filmatisering till skräckisen där Jack Nicholson goes bananas är att underskatta en milstolpe inom spökgenren. Overlook Hotel är en av skräckhistoriens mest skrämmande spökhus där dess forna invånare lever, frodas och slukar nya besökares själar. Den apatiska bartendern är minst lika ruggig som den ökända kvinnan från rum 237.
2. Poltergeist (1982)
En god spökrysare har två kort att satsa på - subtilitet eller stora, saftiga effekter. Steven Spielbergs och Tobe Hoopers kärleksbarn valde det senare och gör det med bravur, särskilt när de drabbade är den sympatiska familjen Freeling med den bedårande Carol Anne i täten. Långt innan “The Ring” så gav “Poltergeist” kalla kårar vid åsynen av myrornas krig på TV - och det var bara början innan stolar börjar staplas på varandra och köttbitar får eget liv.
1. Det spökar på Hill House (1963)
Glöm remaken “The Haunting” som dränkte sig själv i datoranimerade specialeffekter - det svartvita, suggestiva originalet spelar helt på ljus, ljud och osynliga spöken. Att enbart höra och inte se det hotfulla är effektivt på en nivå som kan resultera i den mest härdade skräckentusiastens sönderbitna naglar. Scenen med dialogen “Let go of my hand”, “I’m not holding your hand” är bättre än de senaste 50 årens skräckutbud tillsammans.
Läs också: 6 av de värsta skräckfilmerna vi sett
Vilka filmiska spökhus har skrämt er mest? Tipsa om era favoriter nedan.