Topp 10: De bästa Oscarstalen

De har precis tilldelats det finaste priset som finns i filmsammanhang och lyckan – och pressen – är enorm. Att lyckas hålla ett tal som går ut på något mer än en harang av namn verkar vara ganska svårt men då och då hålls de där talen som stannar kvar långt efter att galan är slut. Vi har alla våra olika favoriter men här följer mina 10, en salig blandning av roliga, genomtänkta och kärleksfulla tal som alla har gemensamt att de är personliga och bygger på äkta känslor.

Kate Winslet


För: huvudrollen som Hanna Schmitz i ”The Reader” 2008.

Varför: Systerskapet när Winslet kommer upp på scenen och kramar pristutdelarna Marion Cotillard, Nicole Kidman, Halle Berry, Shirley MacLaine and Sophia Loren är så fint att se. För det första är det en oerhört välförtjänt vinst efter att Winslet hade nominerats fem gånger tidigare (och det kändes verkligen i luften att alla åhörare inklusive övriga nominerade höll med) och för det andra är det ett roligt och känslosamt tal. Hon berättade bland annat att hon repade sitt tal redan som 8-åring – då med en schampoflaska. Extra plus för hennes pappa som visslar för att meddela var i salongen han satt.

Halle Berry


För: huvudrollen som Leticia Musgrove i ”Monsters Ball” 2001.

Varför: “Oh, my God! I'm sorry. This moment is so much bigger than me. This moment is for Dorothy Dandridge, Lena Horne, Diahann Carroll. ... It's for every nameless, faceless woman of color who now has a chance because this door tonight has been opened” inleder Berry sitt tårfyllda, chockskadade, skrikiga, förvirrade, långa men starka och historiska tal (första gången en afroamerikansk kvinna får en Oscar för bästa huvudroll).

Matt Damon och Ben Affleck


För: manuset till ”Good Will Hunting” 1997.

Varför: 26 respektive 28 år var barndomsvännerna Matt Damon och Ben Affleck när de äntrade Oscarsgalan med varsin mamma som sällskap och vann en Oscar i kategorin bästa manus. Deras tal är ett av historiens mest energiska och roliga, bleka och svettiga hoppar de och skriker i falsett i munnen på varandra och deras glädje smittar av sig på publiken. Ett fint ögonblick är innan de går upp på scenen och kramar om sin motspelare Robin Williams som tittar stolt på grabbarna.

Adrien Brody


För: huvudrollen som Wladyslaw Szpilman i ”Pianisten” 2002.

Varför: Adrien Brody blev den yngsta personen genom tiderna att vinna en Oscar för bästa manliga huvudroll år 2003. Han springer upp på scenen och tar ett stadigt grepp om prisutdelaren Halle Berry, slänger henne bakåt i en vacker båge och sticker ner tungan i hennes hals medan hela världen tittar på och chockas. En rolig öppning och talet är fyllt av kvicka repliker men också av värdighet och kärlek som när han pratar om krigets alla offer och när han hyllar sina föräldrar och rösten sviktar. Älskar för övrigt att se de mednominerade Jack Nicholson och Nicholas Cages äkta glädje när vinnaren tillkännagavs.

Julia Roberts


För: huvudrollen som Erin Brockovich i ”Erin Brockovich” 2000.

Varför: "Sir, you're doing a great job but you're so quick with that stick so why don't you sit because I may never be here again," sa Julia Roberts, i sin svartvita vintage-kreation från Valentino, till orkesterns dirigent medan hon pratade på och skrattade omvartannat. Ett otroligt underhållande tal (där hon ständigt hänvisade till klockan och dirigenten) och när hon skrek "I love it up here!" och fyrade av ett ”Pretty Woman”-garv var det ingen som tvivlade på henne.  

Cuba Gooding Jr.


För: birollen som Rod Tidwell i ”Jerry Maguire” 1996.

Varför: Det här är tacktalet med stort T. En person kan inte bli mycket mer lycklig och tacksam än så här. När musiken drar igång (redan efter 30 sekunder) fortsätter han att tacka HELA VÄRLDEN genom att, för att överrösta den stegrande musiken, skrika typ hundra namn och han får stående ovationer.

Charlize Theron


För: huvudrollen som Aileen Wuornos i ”Monster” 2003

Varför: För sin fenomenala insats som seriemördaren Ailen vann Charlize en Oscar som första sydafrikanska någonsin. Hennes tal är gripande och innerligt som när hon tackar sitt hemland Sydafrika och sin mamma som har offrat så mycket för hennes skull. Det är extra starkt när man vet deras historia, att mamman tvingades skjuta ihjäl pappan i självförsvar när Charlize var 15 år.

Dustin Lance Black


För: originalmanuset till ”Milk” 2008.

Varför: Politiska OCH personliga tal i ett brukar vara en vinnande kombination. Black berättade om sin egen kamp för att leva sitt liv så uppriktigt som möjligt och riktade särskilt sitt lidelsfulla och modiga tal till alla homosexuella som tittade, "You are beautiful, wonderful creatures of value, and no matter what anyone tells you, God does love you, and very soon I promise you you will have equal rights, federally, across this great nation of ours.”

Heath Ledger


För: birollen som Jokern i ”The Dark Knight” 2008.

Varför: Ord är överflödiga. När mamma, pappa och syster Ledger tog emot priset och tillägnade det Heath och Michelle Williams barn Mathilda grät en hel filmvärld, inklusive jag själv. Familjen berättade hur innerlig hans passion och kärlek var för yrket och branschen, något vi andra som inte ens kände honom hann uppfatta under hans korta men komplexa karriär. Hans död är så onödig och orättvis men hans vinst är rättvis och den stolthet som familjen Ledger visade på scenen var lika vacker som sorglig att se.

Roberto Benigni


För: regissör till bästa utländska film ”Livet är underbart” (han vann också för bästa manliga huvudroll för samma film) 1998.

Varför: Tillsammans med Cuba-talet är detta tal nog det mest minnesvärda. När Benigni vann sitt pris ville han inte inta scenen på ett konventionellt vis lugnt och stilla utan istället klättrade han upp på publiksstolarna och skuttade fram till scenen genom publiken. Så snart han nådde scenen hoppade han jämfota upp på den och ropade och skrattade sen igenom sitt tal på dålig engelska och berättade att han vill kyssa allihop. Fantastiskt!  

Några andra minnesvärda tal som hade platsat på listan:

Kevin Spacey för ”American Beauty”,  Robin Williams för “Good Will Hunting”, Michael Moore för “Bowling for Columbine”, Christoffer Plummer för “Beginners”, Cate Blanchett för “Blue Jasmine”, Marlon Brando för ”Gudfadern”, Meryl Streep för ”Järnladyn”, Peter O'Tooles Heders-Oscar.

Vilka är era favoriter på listan och vilka tycker du att jag har missat?