Det är filmerna som barnfamiljerna och många popcorntuggande film-Svenssons fruktar - feelbad-filmen. Filmerna om tunga ämnen som våld, droger och krig som känns i hela magen och får en att lägga sig med en känsla av tomhet och stirrandes i väggen. Kanske får de oss att glömma våra i-landsproblem ett tag, ge oss lite perspektiv och insikten hur bra vi faktiskt har det. Här är våra favoriter - vilka är dina?
10. Smärtgränsen (2012)
Mexikanskt dramat om tonårsflickan Alejandra (Tessa Ia) som efter att en sexakt på fyllan filmas och sprids på skolan utsätts för en mobbning som eskalerar å det grövsta. Berör ett känsligt ämne med obehagligt fast hand och vägrar publiken någon som helst distans från grymheterna på duken - de långa, plågsamma scenerna gör att vi inte bara känner med Alejandra utan även att vi upplever känslan av samma behandling som hon själv.
9. Donnie Darko (2001)
Richard Kellys kultfilm som förvandlade Jake Gyllenhaal till stjärna är djupt symbolisk och fylld med metaforer som är upp till betraktaren att analysera. Men inget tvivel finns om att det är en mörk, konstig och otäck film där en illavarslande domedagskänsla sakta sipprar fram och Gyllenhaals tunga titelkaraktär i sällskap av en kuslig kanin utgör två skrämmande "hjältar".
8. A Clockwork Orange (1971)
Fanns det någon som kunde tvinga in en i sadistisk psykopats inre så var det Stanley Kubrick som serverade Malcolm McDowells råa gängledare med ett intresse för både mjölk, klassisk musik och ultravåld. En likväl brutal som tänkvärd samhällssatir som troligen blir som vassast av det faktum att den med sina frågeställningar kring människans psyke känns lika aktuell idag.
7. Happiness (1998)
Den vanliga människans - en granne eller en släkting - hemliga vardag kan ibland vara den hemskaste, mest deprimerande och t.o.m. äckliga du kan tänka dig. Todd Solondz nattsvarta komedi innehöll allt från en gift pedofil (Dylan Baker) som utnyttjar sitt eget barns övernattning med bästa vännen till en ensam kvinna (Lara Flynn Boyle) som blir oväntat upphetsad av de snusksamtal hon får från ett okänt pervo (Phillip Seymour Hoffman).
6. Dancer in the Dark (2000)
Få kan få en att må så dåligt som Lars von Trier. Trots den okänt usla relationen bakom kameran så var regissörens val av säregna popstjärnan Björk i huvudrollen som den blinda Selma ett oväntat lyckat val. Trots musikalinspirerade fantasisekvenser så mötte den tunga historien om den ensamstående mamman som kämpar hårt för att hålla sig själv och den sjuke sonen vid liv ett oundvikligt svart slut.
5. Guds stad (2002)
Brasilianskt-franskt drama som inte skonade någon med sin brutalt ärliga och våldsamma ton. Den sanna berättelsen om några pojkars svajiga uppväxt i Rio de Janeiro, som förvandlar dem till hänsynslösa gangsters, var som ett hårt knytnävesslag i magen. En känsla som höll i sig lång efter rollistan slutat rulla...
4. Lilja 4-ever (2002)
Efter två lagom mysiga dramakomedier med queer- och kärlekstema så gav sig Lukas Moodysson på temat människohandel och en mindre trevlig, verklighetsbaserad historia om en sovjetisk tonårsflicka från Sovjetunionen. Det krävdes ett hjärta av sten för att inte bli berörd - och frustrerad - över att se den unga Lilja vaggas in i en falsk dröm om ett lyckligt liv i Sverige för att sedan kvävas i prostitutionsträsket.
3. Breaking the Waves (1996)
Man bör heta Lars von Trier för att kunna klämma in två titlar på en feelbad-lista. Den här presenterade både honom och huvudrollsinnehavarna Emily Watson och Stellan Skarsgård. Och inte konstigt, med tanke på hur svårt det var att glömma dramat om den religiösa, naiva Bess som förälskar sig i oljeriggaren Jan som - efter en paralyserande olycka - uppmanar henne att skaffa sig en älskare.
2. Funny Games (1997)
En thriller som lämnar dig illa till mods flera dagar efteråt. Michael Haneke (som sedan gjorde en nästintill identisk remake år senare) förvandlade sitt hat mot Hollywoods filmvåld till en skrämmande simpel film om två män som tar en familj gisslan med löftet om att de kommer att vara döda inom 24 timmar. Vad som följer är psykisk terror och genombrutalt om än aldrig explicit våld.
1. Requiem for a Dream (2000)
Har man någonsin varit minsta sugen på att testa droger så går den känslan snabbt upp i rök (ursäkta ordvitsen) med Darren Aronofskys pulserande drama om fyra karaktärer som går ner sig i drogträsket. Musiken, bilderna, tempot, effekterna och inte minst de trovärdiga skådespelarna (främst Ellen Burstyn i en av sitt livs roller) gör att de läskiga drogtripperna injiceras rakt in i våra hjärnor.
Bubblare:
Gomorra, Blue Valentine, Irreversible, Elephant, Black Swan, Svarta änglar, Vi, Shame, Eden Lake, American Crime, Under ytan, Mystic River, 21 Grams, Vägen, Ljuva morgondag, Amour, Léolo, The Ice Storm, På stranden, En enkel plan, Farväl Las Vegas, Råttfångaren, Henry Fool, The Machinist, 4 månader, 3 veckor och 2 dagar, Ensam mot alla, Never Let Me Go, The Pianist, Arizona Dream, Igby Goes Down.
Läs också:
Topp 10: Heistfilmer
Topp 10: Feelgood-filmer
Topp 10: Zombiefilmer
Topp 10: Värsta filmfesterna!
