"Twin Peaks: The Return" kräver mycket av sina tittare

"Twin Peaks" är en serie som var långt före sin tid när den först dök upp i början av 90-talet. En välförtjänt kultstatus har däremot växt fram under de många åren sedan dess. "Twin Peaks" arv lade grunden och inspirerade mängder av nya serier, som vi kunnat njuta av under åren.

 

Det övernaturliga i "Arkiv X", den döda tjejen i "The Killing" och de undersökande high school-eleverna i "Riverdale". Alla har de på ett eller annat vis inspirerats av "Twin Peaks". Frågan är däremot om "Twin Peaks" hade slagit lika stort om den dykt upp idag, med det ofattbart stora utbud av kvalitets-tv som finns endast några knapptryck bort på valfri streamingtjänst.

 

Skaparna Lynch och Frost fick i princip fria tyglar av den amerikanska tv-kanalen, Showtime, som distribuerar serien. Tillsammans har de lyckats samla ihop en mycket stor del av teamet från seriens två första säsonger. Till och med Margret "The Log Lady" som spelades av Catherine E. Coulson dyker upp - trots att hon gick bort i cancer 2015. Att få återse en så stor del av skådespelarna som var med i början av 90-talet samt att lyssna på den legendariska signaturmelodin - är båda förenat med en hel del nostalgi.

 

 

"Twin Peaks: The Return" fortsätter på samma spår som den avslutade sin (enligt många) något svagare och urspårade andra säsong. De inledande två avsnitten är fullständigt urflippade -herr Lynch håller inte tillbaka en enda sekund. Under det tredje och fjärde avsnittet håller vi oss mestadels till en dimension i berättandet, vilket gör det avsevärt lättare att hänga med i den handling som börjar ta form.

 

Samtidigt är det ju inte meningen att du ska "hänga med" i handlingen än. Lynch har beskrivit säsongen som en film uppdelad i 18 delar, inte en serie med 18 avsnitt. Efter att ha sett de fyra inledande avsnitten så förstår jag vad han menar. Det finns inte ett klassiskt "början-mitten-avslut"-upplägg på avsnitten, utan de flyter ihop.

 

 

Att vi får hela fyra delar att kalasa på redan från starten var definitivt en bra och nödvändig lösning. Om vi hade fått vänta tre-fyra veckor innan vi nått fram till den punkt som det fjärde avsnittet rundar av på - då misstänker jag att endast Lynchs hardcorefans hade funnits kvar. Med "American Gods", "The Leftovers" och  inom kort "Game of Thrones" som konkurrerande serier under söndagkvällarna hade "Twin Peaks" stått chanslös inför den breda massan. 

 

 

"Twin Peaks" kräver mycket från sina tittare, men de som klarar av att slappna av och bara hänga med på resan - villkorslöst - blir rikligt belönade av en serie som är och förblir något utöver det vanliga. 

 

 

Som tv-frälst är jag glad att "Twin Peaks" har återuppstått och att det verkar finnas ett enormt sug efter en serie som försöker flytta på gränserna inom tv-skapandet. Jag bara önskar att liknade serier som: "Legion", "American Gods", "The OA", "Fargo" och "Riverdale" möts med samma entusiasm - även fast de inte hunnit bli återkommande kultklassiker. För mig är samtliga av dessa att föredra - än så länge.

 

Men med "Twin Peaks" 14 resterande avsnitt, på en säsong vars sista del släpps (långt borta bortom sommaren) i september så finns det gott om tid att skapa en ny kultklassiker.

 

 

Under veckan kommer vi att publicera fler "Twin Peaks"-artiklar som vänder ut och in på vad som händer i de olika avsnitten. Glasburar, enarmade banditer, kvinnoförtryck och en mordmisstänkt rektor är bara några av väldigt många bollar som Lynch och Frost hunnit kasta upp i luften. Mer om dessa i kommande spoilerkänsliga-inlägg.