Vilka Disneyfilmer vill vi se en remake på?

Hollywood har tolkat miljötänket på sitt eget sätt och helhjärtat anammat det här med återvinning. Istället för att skapa nya filmmanus så använder man bara gamla, om och om igen. Någon som hoppat på denna trend är Disney som har börjat göra live-action varianter av alla sina barnklassiker. Frågan är vilka sagor som kommer överleva det hårda livet på källsorteringsanstalten.

Under 2000-talet är ”Alice i Underlandet”, med Tim Burton i registolen, första rebooten av en Disneyklassiker, tyvärr blev det i min mening också en av hans sämsta filmer. Hur som var det kanske den som satte igång Disneys reboot- och remakevåg. Kort därefter följde ”Maleficent” och ”Berättelsen om Askungen”. Nu är även ”Skönheten och Odjuret”, ”Pinocchio” och ”Djungelboken” på väg. Den sista verkar mest lovande med Bill Murray som rösten till Baloo, Scarlett Johansson som Kaa och med Jon Favreau som regissör. 

Annars är många av Disneys filmer med mänskliga huvudkaraktärer hyfsat förlegade, både vad det gäller relationsnormer och stereotyper. För att inte tala om ”hälso”-korsettförsäljningen som tagit fart, mycket tack vare nya ”Askungen”-filmen. Men hur är det med resterande nostalgiska barnfilmer som vi lärt oss att älska? Vem skulle du helst se i registolen och som huvudrollsinnehavare i din favorit-Disneyklassiker? 

Och går det verkligen att göra remakes på allt? Ett fåtal storys känns redan förbrukade då Disney och andra filmbolag redan återanvänt dem till oigenkännlighet: ”Peter Pan”, ”Svärdet i stenen”, ”Robin Hood” och ”Snövit”. ”Ringaren i Notre Dame” skulle man nog inte komma undan med i dag? Men först...

Att göra en live-action variant av de Disneyfilmer som enbart har djur som huvudrollsinnehavare blir nog svårt, såvida de inte planerar att ligga i hårdträning med lejon, rävar, elefanter och rådjur. Djur som ska prata blir lätt tacky (se bara på Sabrinas katt). Alternativet är så klart att skriva om berättelserna för en mänsklig ensemble. Risken är dock att de skulle få all världens Friendsorgansiationer mot sig om de gav sig i kast med att göra en mänsklig ”Dumbo” i dag. ”Lejonkungen” skulle bli kusligt lik ”Ronja Rövardotter” eller valfri rojalistisk story, typ ”Hamlet”. Nej, störst chans har nog ändå ”Aristocats”. För vem vill inte se en hel film med fluffiga kattungar? 

I dagsläget ryktas det om att Sofia Coppola ska göra en remake och att hennes version ska följa originalsagan mer slaviskt. Men så klart lämpar sig “Den lilla sjöjungfrun” även för en Disney-makeover, trots att det handlar om en brud som ger bort både sin talang och sin familj för att få vara med en snubbe. En modernisering av storyn vore ju tacksamt. Och även om jag inte är så förtjust i musikaler så känns det fel att utesluta dessa inslag från en berättelse som till stora delar handlar om Ariels fantastiska sångröst. 

Huvudrollsinnehavare: Emma Stone eller Deborah Ann Woll

Regi: Ja om inte Sofia Coppola, så varför inte Jennifer Kent. Hon kunde kanske göra en skön skräckfilmsmusikal.

Det är ingen hemlighet att ”Avatar” och ”Pocahontas” är kusligt lika varandra. Kolonister slaktar urinvånare, kolonisthunk faller pladask för hövdingens heta dotter och tänker att de där med ”divide and conquer” kanske är lite dumt ändå. The End. Likt i ”Skönheten och odjuret” är det i alla fall Pocahontas som räddar John Smith och inte tvärtom. Den har även skippat det klyschiga slutet och den kunde kanske vara ett sett att prata om det där som vi i västvärlden helst håller tyst om, kolonialismen. 

Huvudrollsinnehavare: Shay Mitchell från "Pretty Little Liars".

Registolen: Christofer Nolan skulle kunna köra ner storyn i ett bottenlöst mörker, som temat förtjänar. Eller Clint Eastwood – och vi har en ny Oscarsvinnare. 

Naturligtvis kommer Rapunzel åter inta bioduken. Främst för att den känns enkel att fräscha upp. Som en av Disneys nyare filmatiseringar har den även lite mer uppiffad humor och inte riktigt så dammiga könsroller. I en av originalversionerna slutar storyn med att prinsen blir blind och Rapunzel sitter fast i tornet för evigt. Varför inte krydda upp den med en liten kidnappsvariant där häxan och prinsen låser in Rapunzel i tornet och hon utvecklar ett Stockholmssyndrom adderat med lite bitterljuv humor. 

Huvudrollsinnehavare: Chloe Mortez eller Jennifer Lawrence. 

Registolen: David O. Russel och David Finscher för att få den rätta balansen mellan bisarr komik och obehag. 

Bara att den utspelar sig på 20-talet känns uppfriskande i ett hav av tidlösa sagor. Dessutom är det den första bruden som startade en egen verksamhet och en av få som inte är av adlig börd. Det är också något med voodoo-kulturen som lockar och den kan lätt göras lite absurdare i en ”True Blood”/”True Detective”-anda. Där är ju så klart det lilla dilemmat med att de är grodor under stora delar av storyn...

Huvudrollsinnehavare: Rutina Wesley, eller om de väntar ett par år till, Quvenzhané Wallis. 

Registolen: Céline Sciamma tillsammans med Quentin Tarrantino. 

Brudar med svärd är ju poppis, så självklart har Disney redan tänkt göra en ny variant av ”Mulan”. Tjejer som slåss funkar alltid (se bara på ”Game of Thrones”) också räddar hon ju en hel dynasti dessutom. Det är även ett av de första kinesiska litterära verken som gestaltar jämställdhet mellan könen och en av få Disneyfilmer som inte slutar med att hon ska gifta sig, eller är på väg att gifta sig. Den riskerar förvisso även att bli en trist långfilmsvariant av tv-serien ”Marco Polo”. Men med rätt inställning kan den kanske ge episka krigsfilmer en come-back.

Huvudrollsinnehavare: Anna Akana även om hon förvisso har japanskt/filippinskt påbrå. 

Registolen: Ridley Scott, med ett hopp om att han kan komma upp till sin gamla standard.  

En lite bortglömd Disneyfilm som trots allt har en story som inte är alltför uttjatad. Alla gillar en klumpig underdog med huvudet på skaft, och med dagens tekniker kan sjöodjuret Leviathan och Atlantisvärlden bli hur storslagna som helst. Nackdelen är så klart att snack om Atlantis är hyfsat förknippat med New-Age-dårar, men Disney skulle lätt kunna göra en skön Steam-punk variant som alla hipsters därute skulle älska. Också har ju Milo redan miljondollar-Harry-Potter-glasögonen på sig. Packat och klart för en kassasuccé.

Huvudrollsinnehavare: Miles Teller, vet dock inte om han passar i en blond 90-talsfrilla.

Registolen: Neil Blomkamp tillsammans med Joss Whedon så borde både filmatiseringen och karaktärsgestaltningarna bli intressanta. 

En av mina favoriter från barndomen, mycket tack vare anden i lampan och Jasmines söta tiger. Fördelen är att storyn funkar helt okej rakt av, även om det är en lurendrejare som med hjälp av diverse lögner och pojkspjuver-trick vinner prinsessans hjärta. Tänker mig en ny version med lite samma känsla som ”Ocean’s Eleven". Och varför inte en kvinnlig anden i lampan istället? En bra idé kan också vara för Disney att bestämma sig för exakt var Aladdin utspelar sig, i dagsläget är det väldigt oklart.

Huvudrollsinnehavare: Adam Bakri, bara för att jag gillade honom i ”Muren”.

Regissör: Steven Soderbergh.

Generellt sett vore det mer underhållande om Disney tog lite mer inspiration från den här snubben. Och fortfarande har de mycket att lära av sina kollegor på Studio Ghibli och Astrid Lindgren. När det kommer till filmmanus är det kanske inte så dumt att satsa på lite nya idéer istället. Eller vad säger ni?