Pam & Tommy 2022

Det var en gång en stormig romans som skapad för en stor produktion. Sexsymbolen Pamela Anderson (Lily James) möter rocktrummisen Tommy Lee (Sebastian Stan). Attraktionen är sanslös och romansen är himlastormande (om än lite stalkig). De gifter sig efter bara några dagar. Under sin smekmånad spelar de in en intim film på sig själva som ett minne. De låser in filmen i ett kassaskåp så att det verkligen inte når någon annan.
 
Snickaren Rand (Seth Rogen i hockeyfrilla) påbörjar en renovering i deras hus, men när Tommy avskedar honom utan betalningen bryter han sig in och snor kassaskåpet. Rand inser att filmen är en guldgruva (“Det är som om vi ser något vi inte borde se, vilket är vad som gör det så jävla sexigt”), men är svårt att hitta en distributör. Dock finns ju den hyfsat nya uppfinningen internet…
 
När Pamela och Tommy desperat försöker hindra filmen från att spridas får det motsatt effekt. I ett bisarrt beslut av en domare anses filmen ha nyhetsvärde, och därför är det okej att både visa och sälja den. Det drabbar, som det alltid gör, kvinnan hårdare.
 
Det går inte att värja sig från att det är en intressant historia, både det emotionella och det lagliga kring det otroliga personliga intrånget. ”Pam & Tommy” tar sin tid, den låter alla tre huvudkaraktärer vara komplexa. Vi får se Pamela och Tommy tafatt lära känna varandra, Rands intresse för teologi och så vidare. Men de första avsnittens sega lunkande gör att serien känns ett avsnitt för lång.
 
Den tredje huvudpersonen, inbrottstjuven Rand, porträtteras som en total förlorare (med liten kuk, viktig info!) som tycker synd om sig själv och tror att han är en bra person egentligen. Porträttet känns realistiskt, inte allt för förlåtande, men kanske inte allt för fördömande heller.
 
Tommy Lee känns nästan överarbetad i verkligheten, och därför svår att gestalta. Stan (Bucky för Marvelfans) tar i från tårna, men det är ojämnt. Men han har fint samspel med James, och när han fungerar förstår man hur den intensiva relationen kunde hända. Tommy förstår aldrig riktigt vad hans fru går igenom, att deras upplevelser är olika. Det inte okomplicerat, men han blir coolare, folk är imponerade av hans hm utrustning som vid ett tillfälle pratar med honom om hans livsval (!). Han pendlar trovärdigt mellan kärleksfull och labil. Under flera avsnitt oroade jag mig för att serien inte skulle skumma över att Tommy satt i fängelse ett halvår för att ha slagit Pamela, men mot slutet börjar de åtminstone närma sig det, även om jag känner att det är lite klent.
 
Lily James (känd från ”Downton Abbey” och ”Askungen”) är inte bara otippat lik Pamela Anderson, hon bär serien med ett skickligt, sårbart och empatiskt porträtt av en kvinna som behandlats som ett objekt och en punchline. Serien må heta ”Pam & Tommy” men det är definitivt Pamelas berättelse. De vill ge henne upprättelse – men det känns som hyckleri när Pamela Anderson varken är involverad i produktionen, eller gett sitt samtycke. Tommy Lee är inte heller involverad, men har gett tummen upp.
 
Det är nästan 30 år sen sexfilmen spreds och lite har hänt sen dess. Nästan precis 20 år efter händelserna i ”Pam & Tommy” spreds bilder på kända kvinnor efter att iCloud hackats i vad som kallades “the fappening”. Stödet för kvinnorna var större än för Pamela – men det fanns en bred attityd där skulden lades på offren; ”Om hon inte hade velat att bilderna skulle spridas borde hon ju aldrig tagit dem.” Serien må utspela sig på 90-talet, men den är obehagligt relevant, och ett rimligt ämnesval efter MeToo. 
 
Under seriens starkaste scen tvingas Pamela göra en ”deposition” där motståndarsidans advokater får ställa nästan vilka frågor de vill. Personer som utsatts för övergrepp har beskrivit rättegångar som en andra våldtäkt, och ”Pam & Tommy” lutar sig in mot det. Frågorna som ställs är djupt personliga, förolämpningar i frågeform, och Pamela får allt mer ångest. Det är svårt att se. Det är också svårt att inte tänka att den här serien tvingar den verkliga Pamela Anderson att återuppleva en kränkning hon varit tydlig med att hon vill lämna bakom sig. Återigen fick hon inte ens chansen att ge sitt samtycke.
 
Sexfilmen har haft ett långt liv i vårt kollektiva medvetande. Jag var barn när det hände men hörde ändå talas om den många år senare, vilket jag tror stämmer för alla millennials. Men jag tror att Gen Z aldrig hört talas om filmen eller personerna i den – förrän nu. Serien har haft intensiv marknadsföring, filmen framhävs som sexig och skandalös så givetvis kommer tusentals personer söka upp den. Att ge det stulna bandet ett andra liv känns som det vidrigaste man kan utsätta de inblandade för.
 
Vore "Pam & Tommy" en serie om en fiktiv händelse skulle jag säga att den är rätt bra, lite lång, värd att se för Lily James, och för en bra skildring av ett tungt ämne.

Men det är inte fiktivt. 

Det är något smärtsamt som hände verkliga personer som inte haft något att säga till om, och jag tycker att det är moraliskt svårt att försvara.