Scream VI 2023

Spökfejan är tillbaka, den här gången för att sätta kniven i Det Stora Äpplet.

 

Sjätte ”Scream” lämnar Woodsboro för New York där åtta miljoner potentiella misstänkta kan dölja sig bakom masken. Och visst finns det gott om kåta, filmtokiga tonåringar att slakta även i en storstadsmetropol. Med nya miljöer kommer ännu fler möjligheter till nervkittlande scenarion, och filmskaparna tar alla chanser att vrida upp både spänningen och metahumorn till max.

 

Jag fattar om någon är skeptisk. Del sex i en skräckfranchise? Samma troper som återanvänds årtionde efter årtionde? De självmedvetna replikerna som ”höhö, vi är med i en uppföljare! Gå inte ned i källaren om du är oskuld”? Det är en gimmick som borde ha tappat charmen vid det här laget, ändå får jag inte nog.

 

2020-talets fortsättning på denna skräcksaga, signerad regissörsduon Matt Bettinelli-Olpin och Tyler Gillett (”Ready or Not”) visar sig än en gång hitta de alldeles rätta ingredienserna. En perfekt dos nostalgi, sköna nya karaktärer i centrum och mer brutala mord gör det till ett absolut nöje att vara skräckälskare och ”Scream”-fan.

 

Femte "Scream", en slags uppföljare/reboot som kom förra året, lyckades återuppliva Wes Cravens våldsamt roliga franchise med nytt blod, till stora framgångar. Filmen hedrade originalet men stakade också ut en ny väg för denna långlivade franchise. Bara ett år senare gör de det igen - och vänder och vrider på det välbekanta konceptet så fort de får chansen.

 

Överraskningarna duggar tätt. Redan i den inledande scenen gör ”Scream VI” något som vi aldrig har sett förut, men mer än så ska jag förstås inte avslöja…

 

Handlingen tar vid kort efter den senaste filmen. Fyra unga överlevande har flytt massakern i Woodsboro och hoppas på ett tryggare liv på folktäta Manhattan. Sam (Melissa Barrera) går i terapi för att ta itu med sina demoner. Tara (allas vår ”Wednesday” Jenna Ortega) vill komma loss från storasyrrans överbeskyddande grepp och bara få vara ung och dum. Syskonen Chad och Mindy har börjat på college och bidrar här med avväpnande skämt, härlig energi och nördiga filmreferenser (om inte Mason Gooding och Jasmin Savoy-Brown redan är fansens favoriter, så kommer denna film att rätta till det).

 

Men det dröjer inte länge innan någon återigen plockar upp en jaktkniv och en Skriet-mask, inspirerad av de ändlösa ”Stab”-rullarna, och kompiskvartetten inser att mardrömmen är långt ifrån över. Dessutom är det halloweentider, med gott om läbbiga typer ute på gatorna, för att alla ska bli riktigt obekväma.

 

Ni vet hur det går sen - två timmar av skrik, spring och ironisk lek med skräckklyschor. Och så whodunnit-mysteriet förstås: halva nöjet för oss som tittar är ju att försöka gissa mördarens identitet innan masken åker av.

 

Såklart har vi en ensemble av nya karaktärer där vem som helst är potentiellt offer eller mördare. Vem kan man lita på? Vem ska man hålla sig borta från? Rumskompisen? Flickvännen? Den heta grannen? Courteney Cox?

 

Filmens upplösning är inte min favoritdel, den kan upplevas både långsökt och maniskt överspelad. Å andra sidan spelar ju slutscenerna helt enligt skräckgenrens konventioner och bjuder på flera väldigt tillfredsställande ”fuck yeah!”-ögonblick.

 

Mycket är sig likt, och tillräckligt mycket känns nytt och fräscht för att ”Scream VI” återigen ska vinna alla fans kärlek. En sak är säker, den här Ghostface är ingen mes. Knivhuggen är smärtsamt brutala och spänningen intensiv. Jag tappar hakan i golvet redan några minuter in i filmen, och njuter sedan med skräckblandad förtjusning av resten. Man sitter ofta på helspänn, men likväl med ett stort leende. Jag har nog inte haft så här kul framför en "Scream"-film sedan originalet från 1996.

 

Såklart hjälper det om man har växt upp med de här filmerna. En stor del av tjusningen ligger i alla blinkningar till vad som hänt i tidigare delar. En höjdpunkt är ett bisarrt mord-museum tillägnat Ghostface och hans offer genom åren, fullproppat med påskägg. Ett riktigt tempel av fan-service för alla oss som älskar franchisen. 

 

Detta smörgåsbord av referenser kan nog te sig övermäktigt för någon som aldrig sett en "Scream"-film. Jag rekommenderar iallafall att man har femman ("Scream" från 2022) färskt i minnet. Båda filmerna bygger sakta men säkert upp en modern slasher-franchise för en ny blodtörstig generation. Vågar vi nu hoppas på fler uppföljare i samma vassa stuk?

 

Läs också MovieZines recensioner av:
"Scream" (1996)
"Scream 2" (1997)
"Scream 3" (2000)
"Scream 4" (2011)
"Scream" (2022)