Scream 2 1997

Fenomenet uppföljare kan utan tvekan beskyllas för skräckgenrens slutgiltiga lieman, för att inte nämna filmserier generellt där den ursprungliga filmens fördelar faller i glömska i dimman av dåliga "fortsättningar". Att "Scream", 90-talets största succé inom sin genre, skulle få en del 2 var ganska givet men lyckligtvis skrapade man ihop team och skådespelare från första filmen, och inte minst ett smart manus av Kevin Williamson. För där första filmen pekade på klyschorna i en skräckfilm så leker man här med det förutsägbara i en uppföljare och till vilka längder man måste gå för att försöka överträffa originalet. "Antalet döda är mycket högre, mordscenerna mycket blodigare" förklarar filmnörden Randy (Jamie Kennedy) och självklart blir fallet så.

Storyn har förflyttat sig från småstaden Woodsboro till det college där Sidney (Neve Campbell), den överlevande hjältinnan från första filmen, går med sina vänner. På smygpremiären av "Stab", en film om morden i Woodsboro, mördas två ungdomar och snart är karusellen av maskbeklädda mördare med knivar och läskiga telefonröster igång igen. Bekanta ansikten dyker upp, så som haltande f.d. vicesheriffen Dewey (David Arquette), reportern Gale Weathers (Courteney Cox), bitchigare och girigare än någonsin, och inte minst Cotton Weary (Liev Schreiber) - mannen oskyldigt anklagad för mordet på Sidneys mamma och nu villig att gå över lik (?) för sin chans i rampljuset.

Den självmedvetna ironin etableras redan i första repliken när gnälliga biobesökaren Jada Pinkett fastslår hur hon hatar skräckfilmer och hur svarta ständigt ignoreras i genren - "Scream 2" har kanske fler svarta skådespelare än någon annan slasherfilm i historien. Man flirtar hela tiden med popkulturen och fläskar på med träffsäkra filmreferenser. Cox nämner att nakenbilder av henne publicerats på Internet med hennes "Vänner"-motspelerska Jennifer Anistons kropp medan Tori Spelling (som hånades i "Scream") spelar Sidney i "Stab". Det är en stor glimt i ögat mellan morden.

Att allt i uppföljartradition är mer och större är självfallet på gott och ont. Vi rör oss på större lokaler och actionscenerna är pampiga och dramatiska. Vi har fler karaktärer - fler misstänkta och fler mordoffer. Vissa mer utvecklade än andra. Neve Campbell gör återigen en stark och trovärdig hjältinna, denna gång med mer överlevnadsinstinkt och skinn på näsan än tidigare. Övriga skådespelare - många under tiden stigande ungdomsstjärnor som Sarah Michelle Gellar, Timothy Olyphant, Rebecca Gayheart, Joshua Jackson, och inte minst Luke Wilson och Heather Graham (som skådespelare i "Stab") - gör sitt jobb även om många knappt blir mer än karikatyrer under sin begränsade speltid.

Liksom första filmen spårar det ur lite i en väl våldsam final där det viftas så mycket med knivar och pistoler att man tröttnar. Att mördarens identitet är en rejäl blinkning till den första "Fredagen den 13:e" tar också lite udden av vad som ursprungligen skildrade filmvåldets inverkan på ungdomar, speciellt när mördarens plan ska förklaras på ett sätt som liknar gamla James Bond-skurkars. Där får man till det bättre i en smart inledningssekvens där mördaren lurar bland hundratals utklädda skräckfilmsälskare i en mörk biosalong som visar början på "Stab" - en lekfull parodi på inledningen i "Scream"!

På det stora hela är "Scream 2" inte lika träffsäker som sin föregångare men likväl fortfarande tillräckligt rolig och spännande för att tillhöra en av de få mer lyckade uppföljarna.