Octopussy 1983

När agent 009 dödas med ett falskt Fabergé-ägg i handen, blir Bond intrasslad i en smugglingshärva som i vanlig ordning tar honom till en mängd nya platser, kasinon och kvinnosängar. Snart står mer än falska smycken på spel: en rysk general tänker kärnvapenbomba en amerikansk militärbas i Berlin, och det finns bara en britt som kan stoppa honom...

Det börjar ändå riktigt lovande, när James Bond överlistar en grupp ilskna militärer och flyr i ett miniplan, jagad av missiler. Inledningen är fin action i en klass som håller än idag, men Bonds klassiska inledningsscener är för det mesta laddade med extra krut för att sätta tonen för resten av filmen - oavsett om den sen lever upp till det eller inte.

För här finns ju allt, kan man tycka. En söt blondin i dåligt sällskap (svenska skönhetsdrottningen Kristina Wayborn). En mystisk brunett som bor på en ö där inga män är välkomna (en återanvänd Maud Adams, hon spelade en annan karaktär i "Mannen med den gyllene pistolen"). Clowner. Bomber och granater. Casinoscener, onda skurkar i mängder. Så var gick det snett?

Kanske blir det för politiskt för min smak. Kanske är samtliga inblandade karaktärer för bleka och ointressanta för att man ska bry sig om hur det går. Kanske låter man lite självsäkert filmserien gå på autopilot, såhär efter tolv hyfsade biosuccéer. Troligen är det en kombination av allt ovanstående. Och inte att förglömma, humorn träffar sällan rätt. Roger Moore får lite för ofta stå ut med påhitt som Tarzan-skrik eller att gömma sig i ett plastigt alligator-huvud, något som skulle platsa bättre i en billig Bond-parodi.

Han har ändå charmen och de fyndiga kommentarerna uppskruvade till max, och gillar man Moore som Bond är det omöjligt att helt såga "Octopussy". Filmen är inte minst ocks sevärd för de drömliknande, indiska miljöerna som matchar vår världsvane agent utmärkt. Så visst finns det sämre filmer än "Octopussy" i Bonds 50-åriga historia, men det finns också betydligt fler som lyckas hålla intresset uppe i två timmar - den här gör det inte.

(00)7 onödiga fakta om "Octopussy":

Efter "Ur dödlig synvinkel" ville Roger Moore sluta som Bond. Han övertalades när det blev känt att föregångaren Sean Connery fick rollen i "Never Say Never Again", en inofficiell Bondfilm (ej producerad av EON), som skulle släppas samma år, 1983. 

James Brolin kom annars nära att få rollen, och även Timothy Dalton föreslogs. Den sistnämnde tog som bekant över som 007 bara några år senare.

Desmond Llewelyn var besviken på att han aldrig fick åka till Indien. Alla hans scener spelades in i Pinewood Studios i England.

Fabergé-ägget i filmen finns på riktigt. Samma ägg stjäls för övrigt i filmen "Ocean's Twelve".

Scenen där Khan försöker fuska i backgammon är hämtad ur boken "Moonraker", och påminner också om en av scenerna i "Goldfinger".

Miss Moneypennys assistent Penelope Smallbone var tänkt att ersätta Moneypenny så småningom. Men idén lades ner och Michaela Clavell fick bara medverka här i "Octopussy".

Luleå-födda Maud Adams har gått till 007-historien som den enda kvinna som spelat två olika karaktärer i två Bondfilmer, också den enda kvinna som spelat en titelkaraktär. Med sina 38 år under inspelningen är hon också den äldsta Bondbruden. Men namnet Octopussy, det sägs hon helst ha velat slippa...