Filmerna handlar i grund och botten om en massa första upplevelser och hur svårt det kan vara att uppleva, genomleva och överleva dessa i en tid när ens känslor är i flux och varje val, upplevelse och relation känns som livsavgörande.
Att passa in, att stå emot grupptrycket, att skapa sig en identitet, att hitta samhörighet, att kämpa emot mobbing och våga ifrågasätta mobbarna och att hitta ett sätt att handskas och samexistera med auktoriteter (som till exempel lärare och föräldrar) fastän man känner att deras sätt att se på saker är lika konstiga som att universum är oändligt är ständigt återkommande tematik i genren. Följande filmer hjälper en både att genomleva, om man är i den åldern, och att komma ihåg, om man är äldre, den omskakande tid som filmerna porträtterar.
När ni läser "highschool-filmer” så vet ni vad det betyder. Vi skulle kunna diskutera genredefinitioner i längd men jag litar fullt på att ni läsare vet vad jag menar när jag säger highschool-film. Därför nöjer jag mig med att nämna några avgränsningar för denna lista: amerikanska filmer släppta efter 1979, måste utspela sig delvis eller helt på highschool och sätta highschool-elever i fokus, får inte främst tillhöra någon annan lättdefinierbar genre (något som till exempel utesluter alla skräckfilmer som utspelar sig i highschool-miljö, då de först och främst är skräckfilmer).
Vi börjar med listans nyaste och kanske mest okända film. Tanner är gay, något som inte många vet innan han plötsligt blir ”outad”. Snart vill alla de populära tjejerna bli hans vänner för att det är hippt med en ”gay best friend”. Kommer han att glömma bort sitt gamla jag i och med den nya uppmärksamheten? G.B.F. uppdaterar mycket av den tematik som vi känner igen från äldre High School-filmer på ett smart sätt. Meta-diskussionen och referenserna till genrens historia är hysteriskt roliga samtidigt som filmen känns väldigt egen och ”nu” när den diskuterar popularitet och lojalitet.
En lärare tvingas, istället för ha semester och chilla, ta hand om de elever som tvingats gå på sommarskola för att klara av studierna. Vad som börjar som ett ”fängelse” för alla inblandade utvecklas snart till en miljö som är mer lärorik, både vad det gäller studierna och livet, än något huvudpersonerna tidigare stött på. Summer School är en hyllning till ”outcasts” och elever som har det lite svårt, på ett eller annat sätt, med plugget. Filmen är underbart rolig och fylld av tänkvärda tankegångar om att alla elever är annorlunda och lär sig på olika sätt. Vissa skämt och handlingstrådar är förlegade men överlag så är detta nostalgi som håller. Allra roligast är rollfigurerna ”Chainsaws” och Daves skämt som hyllar skräckfilmer (om ni är jätterädda för små söta vota kaniner så håller borta).
Lloyd Dobler är den arketypiske coole slackernörden som drömmer om den vackra och smarta Diane. Snart är tiden i skolan slut och Lloyd måste göra sitt drag innan Diane försvinner till annan ort. Say Anything… fångar perfekt den där känslan av att det är nu eller aldrig som man kände när gymnasietiden var på väg att ta slut och John Cusack och Ione Skye, i huvudrollerna, har mer kemi än på alla kemilektioner under hela ens skolgång. Som det konserverade körsbäret på toppen så bjuder filmen på en av de mest ikoniska High School-scenerna någonsin när Lloyd höjer sin bergsprängare över huvudet och förklarar sin kärlek genom att spela ”In Your Eyes”.
Löst baserad på William Shakespeares Så tuktas en argbigga så diskuterar filmen intressant ämnen som popularitet och feminism när en kille, som är ny på skolan, måste hitta en date till storasystern till den han vill gå på träff med, annars blir det inget. Belysningen av ämnen som genus och makthierarkier, på samtidigt djuplodande och lättsamma sätt, är bra gjord och särskiljer filmen från många andra filmer i genren. Som grädde på moset så bjuds vi på karriärsgörande skådespelarinsatser från de då tämligen okända Heath Ledger, Julia Stiles och Joseph Gordon-Levitt.
Sex, droger och rock ’n roll regerar i denna tidiga High School-film som på flera sätt har inspirerat efterkommande filmer i genren. Filmen bryr sig inte särskilt mycket om att på djupet utveckla storyn utan koncentrerar sig istället på über-coola och genredefinierande rollfigurer och händelseförvecklingar. Mest ikonisk är stonerduden Jeff Spicoli, spelad av en väldigt grön Sean Penn. Filmen är baserad på manusförfattaren Cameron Crowes liv och är regisserad av Amy Heckerling, två av de mest tongivande rösterna inom High School-genren, förutom detta samarbete så ligger de ensamma bakom varsin film på denna topp 10 (Say Anything… och Clueless).
Ovan nämnda Amy Heckerlings magnum opus är Clueless, en för sin tid innovativ och gränstänjande metaanalys av hela High School-genren, en sorts Scream utan skräcken om man så vill. Parodi och satir är ledord samtidigt som filmens alla rollfigurer är så vältecknade att man verkligen bryr sig om dem. Alicia Silverstone är klockren i huvudrollen och dialogen är fullpepprad med citat som fortfarande lever kvar i populärkulturen och det vardagliga livet för alla som sett filmen, alla som inte kommer ihåg den får ett drypande välartikulerat ”as if” som svar. Handlingens besatthet av popularitet och vad som gör någon populär, eller inte, är mångfacetterad. Filmens subtilt subversiva samhällsanalys och populärkulturellt poppiga yta skapar tillsammans en filmupplevelse som inkapslar det mesta som är förföriskt och eggande med High School-filmer.
Denna film skiljer sig från de övriga filmerna på listan på det sättet att handlingen inte utspelar sig i samma tid som filmen släpptes. Filmen samlar ett storartat gäng skådespelare, mest minnesvärd är Matthew McConaughey, som gör sin första filmroll och visar upp sin alldeles speciella karisma, den som tagit honom både genom dalar och toppar i karriären. Regissören och manusförfattaren Richard Linklater (Boyhood) har tagit sin egen uppväxt som inspiration för att berätta denna historia om skolans sista dag och de avgående och inkommande klassernas förberedelser inför nästa steg i livet. Linklaters regi är sömlöst följsam och tidsskildringen andas nostalgi samtidigt som den säger något universellt om känslorna av rastlöshet och sökande som är synonyma med skoltiden.
Om det finns en regissör och manusförfattare som är synonym med highschool-genren så är det John Hughes. Hughes filmer tar alltid ungdomar på allvar och behandlar deras känslor med största respekt. The Breakfast Club är den kanske mest ikoniska filmen i genren och kokar ner de olika gäng, eller ”clicks” för att använda filmernas ordlista, som brukar figurera i High School-filmer till fem personer som spenderar en helgdag av kvarsittning tillsammans. Vi har Rebellen (Judd Nelson), Skönheten (Molly Ringwald), Sportfånen (Emilio Estevez), den Tillbakadragna (Ally Sheedy) och den Smarte (Anthony Michael Hall), alla perfekt tecknade och spelade rollfigurer. ”They only met once, but it changed their lives forever.” är en av filmens taglines och så är det, men som tur är kan vi i publiken se om filmen så många gånger vi vill.
Det fanns en tid när jag gick på mellanstadiet då jag såg denna film varje morgon innan jag gick till skolan. Jag kanske inte var världens mest populära mellanstadie-kid men denna eskapistiska fantasi om den perfekta dagen av skolkande gav mig hopp om en bättre framtid. Jag ser den fortfarande flera gånger varje år och den gör mig alltid lika glad. Hughes står även här för regi och manus och är personen bakom det mästerliga greppet att låta Ferris bryta med den fjärde väggen och prata direkt till oss åskådare. Även om filmen på ytan är en hyllning till den lättsamma ledigheten så innehåller filmen, om man skrapar lite, flera intressanta trådar om depression och missbruk av makt. Filmens besök på konstmuseum introducerade mig, och säkert många andra, för Georges Seurat och pointillism. Det är bara att säga Danke Schön (varför just denna fras förstår ni om ni sett/när ni ser filmen) till Hughes och gänget för att ha skapat en film som har lämnat ett bestående avtryck på populärkulturen.
Winona Ryder och Christian Slater är pitch perfect som en sorts Bonnie och Clyde för en ny generation. Filmen blandning av svart humor, spänning och drama tar ungdomar och grupptryck på allvar. Filmen tar samtidigt hämnd på mobbare på gruvligt underhållande sätt (t.ex. med hjälp av, hihi, ich lüge-kulor) och diskuterar hur våld och hämnd aldrig är lösningen, något som den tillfredsställande (till skillnad från många andra liknande filmer) gör utan att mena att det är de alienerade som bär skulden, den läggs istället på auktoriteterna och på det hårda samhällsklimatet som inte bryr sig. Heathers har inspirerat flera andra filmer och avsnitt av tv-serier, det bästa exemplet är Mean Girls som ibland kopierar scener från denna film rakt av. Förutom Ryder och Slater så måste också Shannen Doherty nämnas i skådespelarensemblen, hennes roll som en av Heathers:arna kom precis innan hon blev megakänd som Brenda i Beverly Hills 90210 och det är kul att se vilken inverkan denna roll har haft på hennes rolltolkning i den epokgörande tv-serien. Som avslutning på hela denna lista så känns det helt rätt att instämma i theme-låten till Heathers: ”Teenage Suicide, Don’t Do It”.
För fler intressanta och härliga highschool-filmupplevelser så kolla in dessa bra filmer som var nära att komma med men inte, av olika anledningar, lyckades ta sig in på listan: Kids in America, Can’t Buy Me Love, Jawbreaker, Mean Girls, Dance ’Til Dawn, Tomboy, Saved!, My Bodyguard, Lucas, Election, Ghost World, Cry-Baby, Napoelon Dynamite, Superbad, American Pie, Pretty in Pink, Can’t Hardy Wait, Sixteen Candles, Some Kind of Wonderful, Prom, But I’m a Cheeleader
Att passa in, att stå emot grupptrycket, att skapa sig en identitet, att hitta samhörighet, att kämpa emot mobbing och våga ifrågasätta mobbarna och att hitta ett sätt att handskas och samexistera med auktoriteter (som till exempel lärare och föräldrar) fastän man känner att deras sätt att se på saker är lika konstiga som att universum är oändligt är ständigt återkommande tematik i genren. Följande filmer hjälper en både att genomleva, om man är i den åldern, och att komma ihåg, om man är äldre, den omskakande tid som filmerna porträtterar.
När ni läser "highschool-filmer” så vet ni vad det betyder. Vi skulle kunna diskutera genredefinitioner i längd men jag litar fullt på att ni läsare vet vad jag menar när jag säger highschool-film. Därför nöjer jag mig med att nämna några avgränsningar för denna lista: amerikanska filmer släppta efter 1979, måste utspela sig delvis eller helt på highschool och sätta highschool-elever i fokus, får inte främst tillhöra någon annan lättdefinierbar genre (något som till exempel utesluter alla skräckfilmer som utspelar sig i highschool-miljö, då de först och främst är skräckfilmer).
10. G.B.F. (2013)
Vi börjar med listans nyaste och kanske mest okända film. Tanner är gay, något som inte många vet innan han plötsligt blir ”outad”. Snart vill alla de populära tjejerna bli hans vänner för att det är hippt med en ”gay best friend”. Kommer han att glömma bort sitt gamla jag i och med den nya uppmärksamheten? G.B.F. uppdaterar mycket av den tematik som vi känner igen från äldre High School-filmer på ett smart sätt. Meta-diskussionen och referenserna till genrens historia är hysteriskt roliga samtidigt som filmen känns väldigt egen och ”nu” när den diskuterar popularitet och lojalitet.
9. Summer School (1987)
En lärare tvingas, istället för ha semester och chilla, ta hand om de elever som tvingats gå på sommarskola för att klara av studierna. Vad som börjar som ett ”fängelse” för alla inblandade utvecklas snart till en miljö som är mer lärorik, både vad det gäller studierna och livet, än något huvudpersonerna tidigare stött på. Summer School är en hyllning till ”outcasts” och elever som har det lite svårt, på ett eller annat sätt, med plugget. Filmen är underbart rolig och fylld av tänkvärda tankegångar om att alla elever är annorlunda och lär sig på olika sätt. Vissa skämt och handlingstrådar är förlegade men överlag så är detta nostalgi som håller. Allra roligast är rollfigurerna ”Chainsaws” och Daves skämt som hyllar skräckfilmer (om ni är jätterädda för små söta vota kaniner så håller borta).
8. Say Anything / Snacka går ju (1989)
Lloyd Dobler är den arketypiske coole slackernörden som drömmer om den vackra och smarta Diane. Snart är tiden i skolan slut och Lloyd måste göra sitt drag innan Diane försvinner till annan ort. Say Anything… fångar perfekt den där känslan av att det är nu eller aldrig som man kände när gymnasietiden var på väg att ta slut och John Cusack och Ione Skye, i huvudrollerna, har mer kemi än på alla kemilektioner under hela ens skolgång. Som det konserverade körsbäret på toppen så bjuder filmen på en av de mest ikoniska High School-scenerna någonsin när Lloyd höjer sin bergsprängare över huvudet och förklarar sin kärlek genom att spela ”In Your Eyes”.
7. 10 Things I Hate About You / 10 orsaker att hata dig (1999)
Löst baserad på William Shakespeares Så tuktas en argbigga så diskuterar filmen intressant ämnen som popularitet och feminism när en kille, som är ny på skolan, måste hitta en date till storasystern till den han vill gå på träff med, annars blir det inget. Belysningen av ämnen som genus och makthierarkier, på samtidigt djuplodande och lättsamma sätt, är bra gjord och särskiljer filmen från många andra filmer i genren. Som grädde på moset så bjuds vi på karriärsgörande skådespelarinsatser från de då tämligen okända Heath Ledger, Julia Stiles och Joseph Gordon-Levitt.
6. Fast Times at Ridgemont High / Häftigt drag i plugget (1982)
Sex, droger och rock ’n roll regerar i denna tidiga High School-film som på flera sätt har inspirerat efterkommande filmer i genren. Filmen bryr sig inte särskilt mycket om att på djupet utveckla storyn utan koncentrerar sig istället på über-coola och genredefinierande rollfigurer och händelseförvecklingar. Mest ikonisk är stonerduden Jeff Spicoli, spelad av en väldigt grön Sean Penn. Filmen är baserad på manusförfattaren Cameron Crowes liv och är regisserad av Amy Heckerling, två av de mest tongivande rösterna inom High School-genren, förutom detta samarbete så ligger de ensamma bakom varsin film på denna topp 10 (Say Anything… och Clueless).
5. Clueless (1995)
Ovan nämnda Amy Heckerlings magnum opus är Clueless, en för sin tid innovativ och gränstänjande metaanalys av hela High School-genren, en sorts Scream utan skräcken om man så vill. Parodi och satir är ledord samtidigt som filmens alla rollfigurer är så vältecknade att man verkligen bryr sig om dem. Alicia Silverstone är klockren i huvudrollen och dialogen är fullpepprad med citat som fortfarande lever kvar i populärkulturen och det vardagliga livet för alla som sett filmen, alla som inte kommer ihåg den får ett drypande välartikulerat ”as if” som svar. Handlingens besatthet av popularitet och vad som gör någon populär, eller inte, är mångfacetterad. Filmens subtilt subversiva samhällsanalys och populärkulturellt poppiga yta skapar tillsammans en filmupplevelse som inkapslar det mesta som är förföriskt och eggande med High School-filmer.
4. Dazed and Confused (1993)
Denna film skiljer sig från de övriga filmerna på listan på det sättet att handlingen inte utspelar sig i samma tid som filmen släpptes. Filmen samlar ett storartat gäng skådespelare, mest minnesvärd är Matthew McConaughey, som gör sin första filmroll och visar upp sin alldeles speciella karisma, den som tagit honom både genom dalar och toppar i karriären. Regissören och manusförfattaren Richard Linklater (Boyhood) har tagit sin egen uppväxt som inspiration för att berätta denna historia om skolans sista dag och de avgående och inkommande klassernas förberedelser inför nästa steg i livet. Linklaters regi är sömlöst följsam och tidsskildringen andas nostalgi samtidigt som den säger något universellt om känslorna av rastlöshet och sökande som är synonyma med skoltiden.
3. The Breakfast Club (1985)
Om det finns en regissör och manusförfattare som är synonym med highschool-genren så är det John Hughes. Hughes filmer tar alltid ungdomar på allvar och behandlar deras känslor med största respekt. The Breakfast Club är den kanske mest ikoniska filmen i genren och kokar ner de olika gäng, eller ”clicks” för att använda filmernas ordlista, som brukar figurera i High School-filmer till fem personer som spenderar en helgdag av kvarsittning tillsammans. Vi har Rebellen (Judd Nelson), Skönheten (Molly Ringwald), Sportfånen (Emilio Estevez), den Tillbakadragna (Ally Sheedy) och den Smarte (Anthony Michael Hall), alla perfekt tecknade och spelade rollfigurer. ”They only met once, but it changed their lives forever.” är en av filmens taglines och så är det, men som tur är kan vi i publiken se om filmen så många gånger vi vill.
2. Ferris Bueller’s Day Off / Fira med Ferris (1986)
Det fanns en tid när jag gick på mellanstadiet då jag såg denna film varje morgon innan jag gick till skolan. Jag kanske inte var världens mest populära mellanstadie-kid men denna eskapistiska fantasi om den perfekta dagen av skolkande gav mig hopp om en bättre framtid. Jag ser den fortfarande flera gånger varje år och den gör mig alltid lika glad. Hughes står även här för regi och manus och är personen bakom det mästerliga greppet att låta Ferris bryta med den fjärde väggen och prata direkt till oss åskådare. Även om filmen på ytan är en hyllning till den lättsamma ledigheten så innehåller filmen, om man skrapar lite, flera intressanta trådar om depression och missbruk av makt. Filmens besök på konstmuseum introducerade mig, och säkert många andra, för Georges Seurat och pointillism. Det är bara att säga Danke Schön (varför just denna fras förstår ni om ni sett/när ni ser filmen) till Hughes och gänget för att ha skapat en film som har lämnat ett bestående avtryck på populärkulturen.
1. Heathers / Häxor, läxor och dödliga lektioner (1989)
Winona Ryder och Christian Slater är pitch perfect som en sorts Bonnie och Clyde för en ny generation. Filmen blandning av svart humor, spänning och drama tar ungdomar och grupptryck på allvar. Filmen tar samtidigt hämnd på mobbare på gruvligt underhållande sätt (t.ex. med hjälp av, hihi, ich lüge-kulor) och diskuterar hur våld och hämnd aldrig är lösningen, något som den tillfredsställande (till skillnad från många andra liknande filmer) gör utan att mena att det är de alienerade som bär skulden, den läggs istället på auktoriteterna och på det hårda samhällsklimatet som inte bryr sig. Heathers har inspirerat flera andra filmer och avsnitt av tv-serier, det bästa exemplet är Mean Girls som ibland kopierar scener från denna film rakt av. Förutom Ryder och Slater så måste också Shannen Doherty nämnas i skådespelarensemblen, hennes roll som en av Heathers:arna kom precis innan hon blev megakänd som Brenda i Beverly Hills 90210 och det är kul att se vilken inverkan denna roll har haft på hennes rolltolkning i den epokgörande tv-serien. Som avslutning på hela denna lista så känns det helt rätt att instämma i theme-låten till Heathers: ”Teenage Suicide, Don’t Do It”.
För fler intressanta och härliga highschool-filmupplevelser så kolla in dessa bra filmer som var nära att komma med men inte, av olika anledningar, lyckades ta sig in på listan: Kids in America, Can’t Buy Me Love, Jawbreaker, Mean Girls, Dance ’Til Dawn, Tomboy, Saved!, My Bodyguard, Lucas, Election, Ghost World, Cry-Baby, Napoelon Dynamite, Superbad, American Pie, Pretty in Pink, Can’t Hardy Wait, Sixteen Candles, Some Kind of Wonderful, Prom, But I’m a Cheeleader
