Med anledning av den nya samlingsboxen med Eastwoods filmer, hade vi tänkt lista 10 milstolpar i skådespelaren, regissören och producentens karriär. Men det visade sig att tio punkter inte räckte till för denna mångsidige och produktive filmstjärna. Så här kommer istället 11 milstolpar i Clintans karriär.
"Rawhide" (1959-1966)
Clint Eastwood fick sitt genombrott i TV-serien "Rawhide", som gick i amerikansk TV mellan 1959 och 1966. Där spelade han cowboyen Rowdy Yates. Han sägs ha fått rollen efter att en assistent sett honom när han var på besök på inspelningsområdet och tyckt att han såg ut som en cowboy. Redan här grundlades alltså "Clintans" image som västernskådis.
Dollartrilogin (1964, 1965, 1966)
Sitt stora genombrott fick Eastwood med den så kallade Dollartrilogin, eller Mannen utan namn-trilogin, som består av filmerna "För en handfull dollar", "För några få dollar mer" och "Den gode, den onde, den fule". Filmerna regisserades av Sergio Leone, med originalmusik av Ennio Morricone, och spelades in med jämförelsevis låg budget i Spanien. Dessa filmer fick ett stort inflytande inte bara på Clint Eastwoods karriär, utan på västerngenren i stort - i synnerhet den så kallade spagettivästern. Serien introducerade en viss typ av antihjälte, med ett distinkt utseende, och en värld som var betydligt mer laglös och ödslig än i de amerikanska västernfilmerna. Eastwood blev känd över hela världen. Väl tillbaka i Hollywood fick han fler och bättre roller, och befäste sin ställning som ledande västernskådis bland annat i "Häng dom högt".
"Mardrömmen" (1971)
Clint Eastwoods regidebut handlar om en kvinna som blir besatt av en man så till den grad att hon förstör hans liv. Eastwood fick Universals godkännande att regissera filmen på villkoret att han avstod från sin skådespelarlön. Filmen fick ett positivt bemötande, och blev väldigt framgångsrik ekonomiskt. Eastwood satte redan med denna film standarden för sina kommande filminspelningar genom att bli klar med den fyra dagar tidigare än schemat, och 50 000 dollar under budget. Han har blivit känd som en snabb regissör, som gillar att använda sig av en enda tagning när han spelar in sina filmer.
"Dirty Harry" (1971)
Filmen om polisen som vägrar spela efter reglerna blev omedelbart en succé, och den fjärde mest inkomstbringande filmen 1971. Den följdes av ytterligare fyra filmer om Dirty Harry, som är den karaktär som kanske allra flest associerar med Clint Eastwood. Filmerna blev ikoniska för sina skildringar av social protest och kritik mot rättssystemet. De gjorde även Smith & Wesson Model 29 med .44 Magnum till ett allmänt känt begrepp.
"Den vilda fighten" (1979)
Med "Den vilda fighten" gav sig Eastwood in i komedigenren, med lyckat resultat. Filmen blev Eastwoods mest framgångsrika film, och den är, med hänsyn tagen till inflation, fortfarande hans mest lönsamma film. Eastwoods alla rådgivare ska ha avrått honom från att vara med i "Den vilda fighten", eftersom de inte trodde att någon skulle förstå filmen eller tycka att den var rolig. Men filmpubliken är som vanligt oberäknelig, och filmen blev en succé, som fick en lika framgångsrik uppföljare året efter, i "Nu fightas vi igen!".
"De skoningslösa" (1992)
Efter en liten svacka i slutet av 1980-talet kom Eastwood tillbaka med buller och bång och Oscarsregn, och bevisade än en gång att han är bäst på västern. "De skoningslösa" vann fyra Oscars, bland annat en till Eastwood för bästa regissör. Han blev även nominerad till bästa skådespelare, men förlorade till Al Pacino för "En kvinnas doft". År 2004 lades "De skoningslösa" till på USA:s National Film Registrys lista över kulturellt, historiskt eller estetiskt värdefulla filmer. "De skoningslösa" är baserat på ett manus som hoppat omkring i Hollywood i 20 år innan Eastwood tog tag i det. Gene Hackman, som spelar en av huvudrollerna i filmen, var en av de som tidigare läst och refuserat manuset.
"Broarna i Madison County" (1995)
Eastwood gjorde ytterligare en genresväng i det romantiska dramat "Broarna i Madison County", och bevisade att han kunde spela romantisk hjälte till Meryl Streeps desillusionerade medelålders hemmafru. Trots att boken som filmen baserades på inte nått några vidare framgångar, så blev filmen, som även regisserades av Eastwood, en stor succé både bland kritiker och publik.
"Mystic River" (2003)
Eastwood regisserade, men spelade inte själv, i dramathrillern "Mystic River", som togs emot med varma recensioner och flertaler filmpriser. Filmen tog, Eastwoods vana trogen, bara 39 dagar att filma. Sean Penn hyllades för sin insats i filmen, och fick en Oscar för bästa skådespelare. Tim Robbins vann Oscarn för bästa manliga biroll. Det var första gången sedan "Ben-Hur" 1959 som samma film vann både bästa skådespelare och bästa manliga biroll. Penn och Robbins vann dessutom Golden Globes i samma kategorier. Eastwood nominerades till en Oscar för regin, men vann inte.
"Million Dollar Baby" (2004)
Efter att ha spelat i ett antal medelmåtta filmer i slutet av 1990-talet och början av det nya milleniet, slog Eastwood till, bokstavligen, med boxningsfilmen "Million Dollar Baby", som han både regisserade, producerade och spelade en av huvudrollerna i. Filmen vann fyra stora Oscars: bästa film, bästa skådespelerska, bästa manliga biroll, samt bästa regissör. Eastwood, då 74 år gammal, blev därmed den äldsta regissör någonsin att vinna två Oscars för bästa regi.
"Flags of our Fathers" och "Letters from Iwo Jima" (2006)
2006 kom två filmer regisserade av Eastwood som handlade om slaget på ön Iwo Jima under andra världskriget, då USA försökte ta ön från japanska styrkor. Filmerna är ett ambitiöst projekt som skildrar samma slag fast från olika perspektiv. "Flags of our Fathers" fokuserar på de amerikanska soldaterna, medan "Letters from Iwo Jima" skildrar slaget från japanernas perspektiv, genom de brev som de skrev hem till sina familjer. "Iwo Jima" var den första amerikanska film att skildra ett krig helt och hållet från dess fiendes sida. Båda filmer mötte beröm och flera Oscarsnomineringar. "Letters from Iwo Jima" vann dessutom en Golden Globe för bästa utländska film.
"Gran Torino" (2008)
Med "Gran Torino" återvände Eastwood till filmduken efter ett fyra år långt självvalt uppehåll. Filmen, som han förutom att spela i även regisserade och producerade, gjorde stor succé och spelade in 30 miljoner dollar bara under premiärhelgen. MovieZines recencent ser i "Gran Torino" en summering av hela Eastwoods karriär. Karaktärerna går igen ända från dollartrilogin, via Dirty Harry, och fram till "Million Dollar Baby". Men "Gran Torino" blev inte, som många trott, Clintans sista skådespelarinsats. 2012 var han med i "Trouble with the Curve". Och så fortsätter han att regissera filmer. Hur länge till återstår att se, men än så länge verkar det finnas krut i gubben.
