Den fjärde och senaste installationen i den episka piratsagan "Pirates of the Caribbean" har denna vecka premiär i Sverige. De tre första filmerna i serien regisserades av Gore Verbinski (just nu aktuell som regissör till den animerade filmen "Rango") och visade sig bli extremt framgångsrika finansiellt sätt. På grund av denna framgång och även slutet på den tredje filmen, "Pirates of the Caribbean: At World's End", som öppnar upp för en uppföljare, bestämde sig Disney återigen för att ge sig ut på världshaven. Den största förändringen denna gång är att det nu är en annan kapten som navigerar detta filmprojekt, istället för Gore Verbinski är det nu Rob Marshall som regisserar. Det är alltid intressant att se hur ett byte av regissör kan påverka en filmserie på olika sätt och valet av Rob Marshall, med en tidigare karriär inom musikalvärlden, känns innovativt, vågat och fräscht.
Precis som många andra filmskapare började Robert "Rob" Marshall redan i tidig ålder. Han föddes i Wisconsin, USA den 17:e oktober år 1960 och som ungdom gjorde han kortfilmer där han själv och hans syskon skådespelade. Trots att Rob var mycket intresserad av filmmediet blev han under sina universitetsår mer inriktad på dans av olika slag, bland annat balett. När Marshall år 1980 fick erbjudandet om att följa med den kringresande uppsättningen av musikalen "A Chorus Line" tog han ett års uppehåll från skolan för att ge sig ut på ett stort äventyr som dansare. Marshalls skicklighet som dansare utvecklades en hel del under detta år och när han tog examen från Carnegie Mellon University i Pittsburgh två år senare hade han stora drömmar om en lång musikalkarriär.
Karriären började ta fart på riktigt när Marshall fick kontakt med den kända koreografen Graciela Daniele, som blev hans mentor och vän. Rob hade roller i hennes uppsättningar av musikalerna "Zorba" (1983), "The Rink" (1984) och "The Mystery of Edwin Drood" (1985). När Marshall var 27 år gammal tog dock livet en abrupt och tragiskt vändning när han drabbades av en svår ryggskada i samband med hans deltagande i en "Cats"-uppsättning. Denna olyckliga ryggskada blev punkten för Marshalls danskarriär, och han började istället fokusera på att arbeta "bakom" produktionen.
Under några ur bleknade Marshalls glans när han höll sig i bakgrunden som koreograf till mindre typer av teaterproduktioner. Tack vare hans skicklighet inom yrket började han ganska snabbt ta sig upp i de stora ligorna igen. År 1993 koreograferade han sin första Broadway-musikal, "Kiss of the Spider Woman" och det var det projektet som verkligen återupplivade hans namn i branschen. "Kiss of the Spider Woman" blev hyllad av kritiker och Marshall hedrades men en Tony Award-nominering för bästa koreografi. På bara två år inom Broadway blev Rob en het och populär koreograf, och han fick ytterligare en Tony-nominering och även en Laurence Olivier-nominering för sin koreografi i musikalen "Damn Yankees".
Mashalls utmärkelser gjorde att flera Hollywood-producenter fick upp ögonen för honom, och på kort tid etablerade han sig även som koreograf för dansscenerna i produktioner både på TV och på vita duken, exempelvis i Tim Robbins film "Cradle Will Rock" från 1999. Samma år gjorde Rob sin regidebut på Broadway tillsammans med Sam Mendes ("American Beauty", "Road to Perdition") i form av en ny version av den klassiska och världskända musikalen "Cabaret". Han sysslade med ytterligare ett projekt det året, nämligen som regissör till TV-musikalen "Annie" med Kathy Bates i huvudrollen. "Cabaret" blev en megahit bland kritiker och vann flera prestigefyllda priser medan "Annie" blev den mest sedda TV-filmen år 1999 och resulterade i en koreografi-Emmy. Marshalls framgång som regissör, både inom Broadway och TV, var total.
År 2000 började Rob söka sig till filmbranschen med ett av sina drömprojekt, en filmversion av musikalen "Chicago" som kretsar kring de kvinnliga brottslingarna Roxie Hart och Velma Kelly. På grund av Harvey Weinsteins barn och deras stora fascination för "Annie" lyckades Rob Marshall få med honom i projektet, trots att en filmadaption av "Chicago" länge seglat runt i Hollywood utan framgång. När Rob pitchade sin idé hos Weinstein förklarade han hur han kände att han hade det rätta receptet för att lyckas med sin filmatisering, ett recept som framförallt byggde på att fokusera på det filmiska för att nå en bredare publik. Marshall hade tidigare regisserat en uppsättning av musikalen i Los Angeles, något som också gjorde att Weinstein ansåg att Rob var rätt man för jobbet.
När projektet började ta fart lyckades Marshall och Weinstein casta Renée Zellwegger, Richard Gere och Catherine Zeta-Jones i huvudrollerna, tre namn som drar mycket folk till biograferna. "Chicago" blev 2002 års stora filmsuccé och hyllades av kritiker och biopublik över hela världen. Filmen var också framgångsrik finansiellt sett, och drog in dryga 300 miljoner dollar om man räknar intäkter både i och utanför USA. På den 75:e upplagan av Oscarsgalan kammade "Chicago" hem sex guldgubbar, inklusive bästa film, och var nominerad i hela 13 kategorier. Marshall, Renée Zellwegger och manusförfattaren Bill Condon fick vara utan statyetter, men bland andra Catherine Zeta-Jones, Colleen Atwood (kostym), Martin Walsh (klippning) belönades. Martin Richards, en av filmens producenter, sade i sitt tacktal att Marshall är "en regissör sänd från ovan".
Efter "Chicago" valde Marshall att förnya sig ännu en gång och avvika från sitt musikalspår. År 2005 släpptes hans filmatisering av Arthur S. Goldens bok "Memoirs of a Geisha" med de asiatiska stjärnorna Zhang Ziyi, Gong Li, Ken Watanabe och Michelle Yeoh. Filmen skildrar en sorglig historia om en ung flicka som blir såld in i en värld av slaveri och prostitution. Trots att en hel del kritiker tyckte om filmen fick den också utstå kraftig negativ kritik från flera håll. Pengamässigt klarade den sig väl och på 2006 års Oscarsgala fick den sex nomineringar och tre vinster, bästa foto, bästa scenografi och bästa kostym.
Alla regissörer har dippar, så även Rob Marshall. Musikalfilmen som han regisserade efter "Memoirs of a Geisha", "Nine", blev Robs största misslyckande hittills. "Nine" baseras på Federico Fellinis filmklassiker 8 ½ där vi får möta Guido, en regissör och manusförfattare som inte kan få fram ett enda ord på pappret. Trots att filmen har en fantastisk cast som inkluderar Daniel Day-Lewis, Marion Cotillard, Penélope Cruz, Judi Dench, Nicole Kidman och Sophia Loren lyckades den inte gå hem väl hos varken kritiker eller biopublik. Marshall och hans team fick utstå mestadels negativa recensioner och en rödlysande siffra på box office-listorna då den bara lyckades dra in lite mer än hälften av sin budget på 80 miljoner dollar. Den fick dock fyra Oscarsnomineringar som plåster på såren, inklusive bästa kvinnliga biroll till Penélope Cruz.
Just nu är alltså Rob Marshall aktuell med "Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides" och på många sätt är det en film som är olik de andra tre i serien. Det mest märkbara är de förändringar som man gjord i rollistan genom att inte inkludera Orlando Bloom eller Keira Knightley. Istället har man adderat en hel del nya namn, exempelvis Ian McShane som Blackbeard och Penélope Cruz som Blackbeards dotter Angelica. Det finns också en del nya storyelement att sätta tänderna i, bland annat kommer vi få se zombies, sjöjungfrur och en drös med fiktiva versioner av verkliga historiska personer, inget av detta har funnits i tidigare filmer. Filmteamet har även valt att spela in majoriteten av filmen på Hawaii istället för i Karibien, ett intressant miljöskifte. "Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides" har hittills fått blandad kritik och med största sannolikhet blir det en stor pengamässig succé när den släppts över hela världen.
För bara några dagar sedan, den 9:e maj, bekräftade Warner Brothers att Marshalls nästa projekt som regissör kommer att bli deras planerade remake av dramakomedin "The Thin Man" från 1934. Johnny Depp är klar för huvudrollen som Nick, en före detta polis som fastnat i ett hav av fester och alkohol. När en vän till Nick försvinner dras han och hans fru återigen in i den polisvärld som de lämnat bakom sig. Detta låter som ytterligare ett helt nytt spår för Marshall och det ska bli mycket intressant att se vad han kan åstadkomma i denna genre.
