Att välja ett enda år som det bästa året för film är inte det lättaste, om ens möjligt. Filmhistorien har bidragit så mycket olika influenser att det är svårt att välja en enskild liten tårtbit. Anledningen till att 1984 är det filmår som ligger mig närmast hjärtat är just dess stora spridning av olika typer av filmfavoriter.
Science fiction är min tveklöst främsta favoritgenre, och under 1980-talet kom många av de ikoniska favoriterna. En av de största härifrån landade 1984 och det var ingen mindre än James Camerons ”The Terminator”. Hans domedagsfyllda neonoir är fortfarande en av de tyngsta träffarna i sci-fi-hjärtat och 80-talsglansen skiner om den som guld i solsken. I övrigt på sci-fi-fronten hittar vi dessutom ”Gremlins”, ”Dune”, ”Ghostbusters”, ”Starman”, ”The Last Starfighter”, ”Star Trek III – Spocks återkomst” och ”Firestarter”.
Inom samma område skulle man också kunna ta upp äventyrsfyllda klassiker som ”Karate Kid”, ”Indiana Jones och de fördömdas tempel” (som faktiskt är min favorit i serien), ”Den oändliga historien” och ”Red Dawn”. Samtliga anammar den där äventyrslusten som fyllde en som ung och idag ger de där varma nostalgiska känslorna. Det är nästan så att jag också vill slå ett slag för ”Den vilda jakten på stenen”, Michael Douglas var ju en stabil äventyrshunk ändå.
Sci-fi och äventyr till trots, 1984 bjöd också på många mästerverk på den mer dramatiska sidan. Eller vad sägs om Milos Formans mästerliga ”Amadeus”, Sergio Leones svansång ”Once Upon a Time in America”, bröderna Coens mörka debut ”Blood Simple”, Roland Joffés eminenta krigsdrama ”Dödens fält” och Wim Wenders magiska ”Paris, Texas”? Oförglömliga filmer där framförallt den förstnämnda (som förövrigt blev den stora Oscarsvinnaren detta år) hör till en av de absoluta favoriterna.
Komedier brukar inte höra till de mer ihågkomna filmerna i historien, men under detta år fick vi stifta bekantskap med bland annat Axel Foley i ”Snuten i Hollywood”, gänget i ”Polisskolan” och inte minst ta del av en av historiens bästa mockumentärer: ”Spinal Tap”. Ändå ett hyfsat bra år om man ser till komedifacket.
Övriga klassiker som hade äran att möta dagens ljus detta år var den dansanta musikalen ”Footloose”, Wes Cravens första del i ”Terror på Elm Street”, John Hughes-klassikern ”Sixteen Candles”, Ron Howards första regisuccé ”Splash”, Alex Cox flippade kultklassiker ”Repo Man”, John Hustons Michael Lowry-adaption ”Under vulkanen”, samt Bo Widerbergs ”Mannen från Mallorca” och Tage Danielssons Astrid Lindgren-adaption ”Ronja Rövardotter” för att ta några exempel från hemlandet.
Sist men inte minst vill jag även nämna Hayao Miyazakis ”Nausicaä från Vindarnas dal” som får representera animéälskaren i mig. Passande nog är denna magiska historia en av favoriterna från legenden Miyazaki och hans Studio Ghibli.
Sammanfattningsvis gav 1984 oss alltså en av de bästa science fiction-filmerna som gjorts, mockumentärens födelse, Sergio Leones mästerliga avsked till filmvärlden, ”Wax on, wax off”, Kevin Bacon ensamdansandes i en industrilokal, världens härligaste creature feature och Indiana Jones ätandes en aphjärna – kort och gott ett filmår som levererade på alla fronter och därmed är det bästa jag vet.
