Ännu ett fantastiskt filmår kommer till sitt slut. 2022 var året då filmvärlden slog tillbaka mot pandemin och återerövrade biodukarna med sexiga stridspiloter, naturälskande blå utomjordingar, minioner, korvfingrar... och en skräckclown vid namn Art.
Vi blev övertygade om att Elvis Presley fortfarande lever, vi påmindes om Marilyn Monroes stjärnglans, och vi kunde återigen vara stolta över svenska filmframgångar i Cannes.
Från komedier, action, sci-fi och skräck till oförglömliga biopics och färgsprakande dokumentärer. Det har varit ett roligt och inspirerande år för varje filmskribent såväl som filmälskare. MovieZines recensenter har sett och betygsatt hundratals filmer under årets lopp, och nu har vi traditionsenligt slagit våra någorlunda kloka huvuden ihop för att försöka enas. Vilka är egentligen de bästa filmerna från 2022?
25. Playground (Laura Wandel)
Ett gripande och autentiskt drama om gruppdynamik och mobbing bland lågstadiebarn. Belgiska "Playground" utgår strikt ur barnens synvinkel och skolgården är skådeplatsen för spänningen som uppstår, när de små lämnas åt sina öden på rasterna. En både grym och gripande uppvisning av barns burdusa brutalitet gentemot varandra.
24. C’mon C’mon (Mike Mills)
Joaquin Phoenix intervjuar barn om hur de tror att framtiden kommer se ut. Melankolisk, lågmäld och gulligt småmunter skildring av en ogift mans vänskapsband med sin systerson. Här finns mycket kärlek och ömhet.
23. Röd (Domee Shi)
Årets charmigaste familjefilm! Pixars ”Röd” låter en älskvärd panda lära barn om puberteten och samtidigt lugna oroliga föräldrar. Roligt och charmigt när pinsamheter avlöser varann. Blanda in lite fantasy och gullighetsmätaren slår i taket.
22. De oskyldiga (Eskil Vogt)
Norska ”De oskyldiga” är en mörk och mycket skrämmande saga om oskyldiga barn och deras inte lika oskyldiga lekar. Filmen är rysligt spännande och skapar med små medel ett starkt obehag hos åskådarna, som trollbinds tack vare de briljanta unga skådespelarna.
21. Bros (Nicholas Stoller)
Komikern Billy Eichner drar den klassiska romcom-mallen in i garderoben och ut kommer en discodansande, sexpositiv gaykomedi för 2020-talet. Den vågade humorn har inte direkt tonats ned för en mainstream, straight publik, men alla med öppet sinne kan se fram emot både en skrattfest och en tankeställare.
20. Moonage Daydream (Brett Morgen)
En sådan experimentell, queer och oförutsägbar artist som David Bowie förtjänar självklart en okonventionell dokumentär i samma stil! Här är den, en psykedelisk och magisk musikresa, som en lång och poetisk musikvideo med mer känsla än fakta.
19. Belfast (Kenneth Branagh)
När den eklektiske Kenneth Branagh blickar tillbaka på sin barndom får vi en kärleksfull uppväxtskildring av klassiskt snitt. Här finns så mycket hjärta att man har överseende även med de mest hyperromantiserande tendenserna. ”Belfast” drivs framåt av en genuin berättarglädje som smittar av sig. Branagh vann en välförtjänt manus-Oscar.
18. RRR (S.S. Rajamouli)
"Top Gun: Maverick" må vara årets bästa actionfilm men denna bombastiska och spritt språngande galna indiska pärla är inte långt bakom. S.S. Rajamouli, visionären bakom filmen, kombinerar oändligt hjärtvärmande och livsbejakande ton och urspårade actionscener. Så här kan du se "RRR" i Sverige...
17. Speak No Evil (Christian Tafdrup)
Utan frosseri i våld eller blod så levererar den här danska psykologiska thrillern ren, skär feelbad-skräck som får dig att vilja ta en dusch efteråt. Det är nästan fascinerande att Christian Tafdrup lyckats åstadkomma så häftiga känslor med sin blott tredje långfilm.
16. På västfronten intet nytt (Edward Berger)
Den klassiska romanen av Erich Maria Remarque filmas åter igen med starkt resultat. Netflix-dramat både följer originalberättelsen om soldater i krig och breddar med skildring av politiken bakom allt. En omskakande skildring av krigets fasor i årets tyska Oscarsbidrag.
15. The Batman (Matt Reeves)
Regissör Matt Reeves satsar på att lämna avtryck i Batmanskorna - med mer än en hint av flört med seriemördargenren. Här finns en swagger och en estetik som omfattar allt från filmens briljanta soundtrack till eftertexterna. "The Batman" levererar ett hårt paket av action, intriger och förförelse. Gothams gator är mörkare och skitigare än någonsin och den hämnare som rensar upp dem är dyster.
14. Blonde (Andrew Dominik)
Dominiks länge emotsedda biopic om det blonda bombnedslaget som tog Hollywood och världen med storm har blivit årets stora vattendelare (fråga bara vår recensent som sågade filmen). Den tragiska historien om kvinnan bakom ikonen föll inte alla av oss i smaken, men vi är fortfarande förbluffade över regissörens sätt att skaka om förväntningar och skapa starka känslor. Och Ana de Armas, ge henne Oscarn nu!
13. Spencer (Pablo Larraín)
Från en omskakande biopic till en annan Kristen Stewart gör sitt livs roll i ”Spencer”, och överglänser till och med alla de vackra kostymerna. Filmen är berörande och historien - om prinsessan Diana som under en dramatisk julhelg tar beslutet att lämna sitt äktenskap och sin titel - djupt tragisk.
12. The Lost Daughter (Maggie Gyllenhaal)
Ett intimt och gripande men också försonande drama om moderskapets många nyanser. Maggie Gyllenhaal fullständigt briljerar i sin regidebut, liksom gör Olivia Colman i rollen som filmens huvudperson Leda. Hon spelar sin karaktär med sådan övertygelse att det nästan gör ont.
11. Athena (Romain Gavras)
Den legendariske filmskaparen Costa Gavras son Romain tar oss med till ett Paris där kravallpoliser drabbar samman med ungdomsgäng. Starka franska dramathrillern "Athena" är konstfilm på gatunivå som skakar om och väcker tankar om samhället. Gillar du kvalitetsfilm, eller bara en spännande och välgjord thriller? Missa den inte.
10. Nope (Jordan Peele)
Hyllade skräckregissören Jordan Peeles tredje långfilm är ett mysterium som fortsätter långt efter att biolamporna tänts. Ihop med svensk-holländske filmfotografen Hoyte van Hoytema har Peele skapat en homage till det gamla goda Hollywood-spektaklet. Man sitter som på nålar, ovetande men ständigt nyfiken på vart de ska leda publiken härnäst. Här finns bilder och scener som vi fortfarande klurar på.
9. Drive My Car (Ryûsuke Hamaguchi)
Japans mirakulösa Oscarsbidrag är en film som som bortom sin tysthet och försiktighet döljer en hel ocean av känslor. En meditativ, omsorgsfull och väldigt lång historia om trasiga människor - utan ett enda överflödigt ögonblick. Och hade det funnits en kategori på Oscarsgalan för “bästa filmbil” så hade vi haft en självklar vinnare i filmens illröda och ständigt välpolerade Saab 900 Turbo.
8. X (Ti West)
Vi är knappast bortskämda med bra skräck, speciellt som inte är remakes eller uppföljare. En av årets bästa är en hårdkokt och effektiv, 1970-talsinspirerad retro-slasher som lyckas kombinera blod och sex med tänkvärda, mänskliga teman och fler lager än du kan räkna.
7. Guillermo del Toro’s Pinocchio (Guillermo del Toro, Mark Gustafson)
Av årets två filmer om träpojken Pinocchio är det kanske inte förvånande Guillermo del Toros mörka och förtrollande vackra version som stack ut mest. Regissörens fäbless för de udda och vanställda hjältarna passar historien som handen i handsken, och animationen är magnifik. Ett magiskt äventyr med humor, spänning, hjärta, smärta - och trallvänliga musikalnummer.
6. Triangle of Sadness (Ruben Östlund)
Rebelliske Ruben tog än en gång hem Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes med en komedi som sätter mänskligt beteende under luppen och lockar fram obekväma skratt. Här skruvar han upp humorn ytterligare med en satirisk reflektion över kapitalism, könsroller, skönhet och makthierarkier. Låter det för pretto? Lugn, en skoningslöst lång kräkscen jämnar ut balansen.
5. Decision to Leave (Chan-Wook Park)
I jul kan ni se fram emot årets sista mästerverk på bio. Ultravåldet i Park Chan-wooks hämndtrilogi känns fjärran när den koreanska visionären serverar ljuvlig romantik av absolut högsta klass. Den oemotståndliga doften av klassisk noir och något "Hitchcockianskt" ligger som en tät dimma över den drömska detektivhistorien, men samtidigt är regissören uppfriskande unik i sitt filmskapande.
4. Everything Everywhere All At Once (Daniel Scheinert, Dan Kwan)
Titeln beskriver träffsäkert en uppfriskande actionkomedi där vad som helst kan ske. Filmskaparnas fantasi vet inga gränser när en otippad hjältinna trasslar in sig i ett maktspel om multiversum. En kul, konstig och kaotisk käftsmäll till alla Marvelspektakel som låter en perfekt castad Michelle Yeoh vara både stenhård, emotionell och rolig.
3. Licorice Pizza (Paul Thomas Anderson)
Paul Thomas Anderson återvänder till barndomens gator för att skildra en avig kärlekshistoria i Hollywoods oglamourösa tvillingdal. Är det minnen eller fantasi? Vem bryr sig. Omsorgsfullt syr han ett varmt lapptäcke av älskvärda ögonblick, med doft av gräs och gammal skivaffär, som en bara vill svepas in och stanna kvar i. Det är rörande, romantiskt, roligt och riktigt bra.
2. Top Gun: Maverick (Joseph Kosinski)
Tom Cruise bevisar att gammal är äldst när han får lära upp ett gäng nya, kaxiga stridstuppar inför ett omöjligt uppdrag. Med ambitiösa och pulshöjande actionscener som tar andan ur en, ett stort hjärta och lagom dos nostalgi levererade ”Top Gun: Maverick” allt det vi vill ha ut av en perfekt, publikfriande och popcorndoftande actionrulle. Dessutom överträffar den 80-talsklassikern med råge.
1. Bones and All (Luca Guadagnino)
En mer intim eller nervigt känslosam film än Luca Guadagninos (”Call Me By Your Name”, ”Suspiria”) senaste alster är svår att hitta. I ”Bones and All” väver han ihop något så groteskt som scener med bestialisk kannibalism (spänn fast säkerhetsbältet om du har nära till illamående) och en begynnande romans i gränslandet mellan ungdomen och vuxenlivet - och resultatet är sublimt. Förlagan, författad av Camille DeAngelis, gör resan från skrivet ord till rörlig bild med lika mycket visuell briljans som unik flärd.
Berättelsens mittpunkt är 18-åriga Maren (Taylor Russell), som hela sitt liv har plågats av en okontrollerbar hunger efter människokött. När hon träffar den några år äldre Lee (Timothée Chalamet), även han kannibal, och inser att hon inte är ensam får hon för första gången i sitt liv styrkan att rota i det förflutna i jakt på svar.
Maren och Lee har en sorts Bonnie och Clyde-glans över sig och man kan inte annat än att känna med dem och fastna i deras förföriska grepp, trots deras förkastliga och motbjudande handlingar. Chalamet och Russell är så pass elektriska och trovärdiga att det är den finstämda tematiken om identitet, tillhörighet och villkorslös kärlek som man ser när man tittar på dem, även när de är dränkta i de blodiga resterna från deras senaste festmåltid. Få filmer från 2022, om ens en enda, kan mäta sig med kraften i bilderna och känslorna i Guadagninos mästerverk - årets bästa film!
Kom dina favoriter med på listan? Hur många av filmerna har du sett? Kommentera gärna.
