Vissa filmer är smärtsamma att se, men borde ändå ses.
”Shayda”, av den iranska regissören Noora Niasari är en sådan film och, om än förhoppningsvis inte relaterbar, en film som belyser viktiga vinklar i vårt samhälle som tyvärr pågår i det fördolda.
Filmen är en australiensk-iransk samproduktion och handlar om en kvinna vid namn Shayda från Iran som tillsammans med sin sexåriga dotter söker fristad i ett kvinnohus i Australien från sin våldsamme och djupt religiöse man medan hon försöker skilja sig och hålla sin dotter säker.
Niasari berättar sin film väldigt subtilt, det händer egentligen inte jättemycket, men den är aldrig ointressant eller känns händelsefattig. Det pågår ständigt en spänning i luften, en känsla av att vara iakttagen och traumatiserad, ”ska han hitta oss?”, ”ska man våga slappna av och roa sig?”. Vi ser, som tur är kanske, inte så mycket av våldet, men det vi får höra om det och skådespelarnas reaktioner, minspel och den otäcka musiken gör att upplevelsen blir djupt smärtsam.
Skådespelet är fantastiskt från samtliga, Zar Amir Ebrahimi i huvudrollen särskilt, men filmen är egentligen inte bara hennes berättelse utan ger även birollerna på kvinnohuset chansen att glänsa och få sina egna småberättelser om kvinnoförtryck.
Filmen är på det hela väldigt unikt och snyggt klippt också och bjuder på ett bländande foto. Man har använt sig av ett medvetet avskalat tillvägagångssätt och filmen känns på så vis väldigt intim, många close-ups och direkta reaktions-vinklar som tar en direkt in i tragedin.
Skulle filmen sägas vara en rolig upplevelse? Nej, definitivt inte. Men det är en väldigt viktig film, väldigt välspelad och väldigt välgjord som alla borde se. Få filmer har lämnat mig lika berörd inom ämnet om våld mot kvinnor och även om det inte direkt är en berättelse om lyckliga slut, så finns det ett par ljusglimtar och viktiga budskap att hämta från det hela.
Det är dessutom en väldigt personlig berättelse, som regissören baserade på sin mammas memoarer och liv. Hon berättar i en intervju med Movieweb varför hon släppte filmen som en australiensisk film snarare än iransk:
- För mig är det här en film från Australien. Det var där jag och min mamma fann frihet och det är där vi fick full frihet att visa den här typen av film.
Till följd av sina i hemlandet kontroversiella ämnen kommer den inte att kunna visas i Iran, men regissören hoppas ändå att även folk där ska kunna se det genom de vaga copyright-lagarna, berättar hon för Indiewire.
Ingen mindre än Cate Blanchett har dessutom hyllat "Shayda" och lyfter i en intervju med Rolling Stone fram hur filmens känslomässiga band går bortom kulturer och generationer. Inga dåliga lovord.
Filmen är Australiens Oscarsbidrag och vann publikpriset inom World Cinema vid Sundance filmfestival och lämnar få oberörda och inga ögon torra.
Den fantastiska och gripande, viktiga filmen ”Shayda” visas just nu på utvalda biografer över landet.
