Recension: "Blood and Truth" är VR-action med blockbuster-vibbar

Första gången jag testade Sonys VR-headset var på Paris Games Week 2015. Under mina tio minuter med PSVR, befann jag mig dock i en helt annan europeisk metropol än var jag egentligen var - nämligen i en flyktbil i London. Demosnutten jag fick testa var den spektakulära "The London Heist" och det krävdes inte mer än tio minuter för att jag skulle bli övertygad: VR var nästa stora kliv för hur vi kan uppleva spel.

 

Jag hade aldrig varit med om något lika häftigt tidigare och känslan av revolution kan närmast liknas med den jag fick när jag som liten snorvalp prövade "Super Mario 64" i en butik och blev helt mindblown över att hela världen var i tre dimensioner. I och med den nya grafiken kunde jag lära känna Mario närmare i "Super Mario 64", bandet med honom blev starkare tack vare den utforskarvänliga 3D-världen och än idag håller jag Nintendo 64-klassikern som ett av världens bästa spel.

 

I "The London Heist" lärde jag däremot inte känna huvudpersonen, utan jag blev honom! Plötsligt stod jag inte längre i ett nedsläckt VR-rum i Paris, utan istället var jag förvandlad till en Uzi-pepprande London-gangster på motorvägen.

 

 

 

Några år efter mitt första möte med "The London Heist", har nu London Studio gjort ett helt spel baserat på sin imponerande demo. Även om själva titeln "Blood and Truth" är ungefär lika lökig som valfri Schwarzenegger-rulle från 80-talet ("Commando" och "Red Heat"), är spelet allt annat än generiskt. Tvärtom är det precis lika uppslukande som "The London Heist", med skillnaden att jag denna gång får hänföras av ett komplett spel i sex-sju timmar, istället för en demo i tio ynka minuter.

 

Med VR-hjälmen på huvudet axlar du rollen som Ryan Marks, en krigsveteran som hämtas hem till London av CIA-agenten Carson. Ditt uppdrag blir att ta itu med storskurken Tony och du tar hjälp av din familj på vägen. Givetvis råkar dina närmaste illa ut under spelets gång (tänk "Taken"), vilket gör hela grejen med Tony... personlig. Plotten och framför allt gangster-Tony är något vi sett många gånger tidigare, men du spelar inte "Blood and Truth" för dess djupa story.

 

 

Spelets höjdpunkt är istället den intuitiva spelmekaniken som jag genast tar till mig. "Blood and Truth" funkar både med en vanlig Dualshock 4-handkontroll och med ett par Move-kontroller, men de sistnämnda är helt klart att rekommendera. Många av uppdragen låter mig bära flera vapen samtidigt och för att kunna sikta två puffror åt olika håll, behövs två fria händer. Move-kontrollerna är perfekta för detta och jag har aldrig känt mig som en större actionhjälte än i "Blood and Truth".

 

Det är med ett fånigt leende som jag drar upp mina vapen ur hölstren, siktar och skjuter. Vapenkänslan är fantastisk och jag känner mig ofta som Neo i den där fantastiska scenen från "The Matrix", när jag har dubbla puffror att leka med och massor av fiender att ta kål på. I de första uppdragen har jag bara tillgång till ett par pistoler, men vapenarsenalen växer sig större och mer varierad för varje bana.

 

Sammanlagt kan jag ha fyra krutpåkar på mig samtidigt och vilka vapen som finns tillgängliga, är hela tiden välanpassat efter vilken situation jag befinner mig i. Vissa gånger är jag Arnold från "Terminator 2" med avsågat hagelgevär i ena handen och en Uzi i andra, vid ett annat tillfälle blir jag istället Clint Eastwood med två revolvrar att panga med. Det låter förstås rätt töntigt, men det känns hela tiden hur coolt som helst.

 

 

 

Eftersom spelet är hårt regisserat av London Studio och eftersom de rekommenderade Move-kontrollerna saknar analogspakar, är det inte möjligt att gå vart man själv vill i "Blood and Truth". Detta låter kanske som en brist, men tvärtom fungerar styrningen riktigt bra. När man är färdig med skjutandet på en plats, förflyttar man sig med ett knapptryck till nästa punkt där nya utmaningar väntar. Detta designval är klockrent av två anledningar: dels slipper jag åksjukan som jag upplevt när jag gått runt helt fritt med analogspak i VR-versionen av "Resident Evil 7", men framför allt gör den begränsade rörelsefriheten att London Studio kunnat regissera actionsekvenser i ren "Con Air"-anda.

 

Tänk dig valfri Nicholas Cage-rulle från 90-talet, så förstår du essensen av "Blood and Truth". För att ta ett modernare exempel, är det rena "Mission Impossible"-scenarion jag hamnar i när jag får spränga mig ut ur kasinon, peppra min väg genom fallande skyskrapor och ta mig an ändlösa skurkar i lika varierade som imponerande miljöer. Uppdragen känns påkostade till max och när spelet dessutom har en användbar slowmotion-knapp att använda i tuffa lägen (återigen: "The Matrix"), blir känslan av explosiv blockbuster-action total. "Blood and Truth" vill få dig att känna dig som en klassisk actionhjälte, något som det lyckas alldeles strålande med.

 

 

 

Medan actionscenerna, de dubbla vapnen och alla andra sorters Move-baserade roligheter (dyrka lås!) är hur kul som helst, finns det vissa saker som drar ner helhetsupplevelsen en aning. En av minuspunkterna är stunderna då jag varken har pistol eller gevär i händerna, utan istället får lyssna snällt på vad andra karaktärer har att babbla om. Dessa sekvenser är till för att bygga story, men när resten av spelet är så fantastiskt välregisserat och actionpackat, känns det bara tradigt att behöva sitta stilla i en stol och inte kunna göra något.

 

Bättre hade varit om alla dessa typer av pratscener fungerade som i konstutställningsbanan, där det visserligen inte är något skjutande men där jag ändå kan interagera med en spännande miljö samtidigt som jag lyssnar på karaktärernas snack. Att sitta bakom ett skrivbord medan Carson drar sitt pladder, är däremot inte det minsta underhållande.

 

Även ventilationskrypande har visat sig vara problematiskt, då jag i slutet av nästan varenda luftschakt fått problem att ta mig till rummet jag kravlar mot. Jag har fastnat på kanten, med armarna utsträckta i luften framför mig. När jag försökt dra mig framåt den sista lilla biten, har Ryan istället tagit upp sin pistol och avlossat ett skott. Fumligt och frustrerande, även om det lyckligtvis inte är jättemånga ventilationer att ta sig an i spelet. Vid dessa tillfällen känner jag mig mer som den avdankade, nutida Cage, snarare än den actionhjälte som kickar terrorist-rumpa i "The Rock".

 

I slutändan är dock minuspunkterna såpass små i jämförelse med den storslagna actionhjälte-känslan jag mestadels fylls av, att jag inte kan göra annat än att hoppa in och lira favorituppdragen en gång till. Förra året fick vi det smarta plattformsliret "Astro Bot: Rescue Mission", i år får vi den stenhårda actionfesten "Blood and Truth". Har du väntat på en vettig anledning att skaffa PSVR, behöver du nu inte vänta längre.

 

 

"Blood and Truth"
Genre: Fps
Utvecklare: London Studio
Utgivare: Sony Interactive
Format: PS4 (PSVR)
Släpps: 27 maj 2019
Pris: 399 kronor