Sarah Paulson: "Behöver jag lägga in mig själv på ett mentalsjukhus?"

Den Golden Globe och Emmy-vinnande skådespelerskan Sarah Paulson ("12 Years a Slave", "Glass") anses av många vara en av de allra bästa skådespelerskorna på tv just nu. Tidigare under året har vi kunnat se henne i "Mrs. America" och under september kommer vi äntligen få ta del av hennes tolkning av Mildred Ratched.

 

Med rollen som åklagaren Marcia Clark i den första säsongen av "American Crime Story" plockade hon hem i princip alla individuella priser man kan vinna. Under sina 86 avsnitt i antologiskräckserien "American Horror Story" har hon fått axla en rad olika utmanande roller - som givit henne fem ytterligare Emmynomineringar. 

 

Men frågan är om den senaste huvudrollen, som sjuksyster Ratched, inte är den mest utmanande hittills. Paulson har tidigare berättat om hur hon gillar att spela roller baserade på verkliga människor, vilket vi fått se prov på i "American Crime Story", "Mrs. America" och "Game Change", men den här gången spelar hon en fiktiv karaktär som redan spelats av en annan skådespelerska - vars insats då belönades med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

 

Louise Fletcher och Jack Nicholson Oscarsbelönades båda två för sina roller i "Gökboet". 

 

I "Ratched" kommer vi nämligen att få följa den spännande karaktären syster Mildred, innan de hemska händelserna som vi senare får se i Milos Formans superhyllade och flerfaldigt Oscarsvinnande långfilm "Gökboet". 

 

Under MovieZines samtal med Paulson så hinner vi prata om varför det är omöjligt att tacka nej när Ryan Murphy erbjuder en roll, hur tankarna gick kring att ta sig an en roll som redan existerar i dess perfekta form, vikten av representation och vilken inspiration utöver "Gökboet" man hade under inspelningarna.

 

Sarah Paulson som Mildred Ratched i "Ratched". 

 

 

- Jag såg den faktiskt precis innan vi drog igång inspelningarna. Först tvekade jag, eftersom jag tänkte att "varför skulle jag vilja ha det redan perfekta, hyllade och Oscarsvinnande porträttet av den här karaktären i bakhuvudet... hur kan jag någonsin leva upp till det?". Men sedan beslutade jag mig för att det kändes respektlöst att inte se den. Just eftersom Fletcher levererade en helt perfekt skådespelarinsats, vilket är så svårt att göra. Det är dessutom väldigt ovanligt att du som skådespelare får göra en roll som redan existerar, särskilt en såpass hyllad version av den. 

 

- Vår berättelse är i grund och botten den om en kvinna som blir någon väldigt speciell - och den del av publiken som känner till "Gökboet", vilket sannolikt är ganska många, vet precis vem hon blir. Att få se hur det går till, tror jag folk kommer tycka är ganska intressant. Så jag såg "Gökboet"... och hade en ganska annorlunda tagning av Mildred Ratched när jag såg den nu precis innan vi började filma, än när jag såg den som ung och bara kunde se henne som det där onda, hjärtlösa monstret.

 

 

 

 

- Hahaha! Tack. Det där var en väldigt bra fråga Jonatan. En fråga som jag har ställt till mig själv alldeles för många gånger redan. Men som jag fortfarande inte riktigt vet svaret på. Jag hoppas att alla har en sådan person i sitt liv, för jag vet att jag har väldig tur som har Ryan i mitt. Någon som är villig att pusha dig ut ur din trygghetszon och utmana dig till att pröva nya saker och att utvecklas, som både människa och i mitt fall även som skådespelerska.

 

 

- Varje gång han kommer till mig så börjar det med att jag tänker "men snälla Ryan, varför i hela friden vill du att jag ska göra det här?". Precis som i det här fallet när han ville att jag skulle spela en roll som det redan fanns en perfekt version av, eller inför typ varje roll i "American Horror Story". Men han svarade bara att "för att jag tror att du kan göra något med den som vi inte har sett ännu, vi har bara sett en del av Mildred och har möjligheten att göra en djupdykning ned i karaktären och utforska så mycket mer av henne - menar du att du inte skulle vilja vara en del av det?". Jo... det ville jag ju givetvis. Han säljer helt enkelt in rollerna på ett sätt som gör det omöjligt att tacka nej, haha. 

 

 

 

- Fast jag har precis som du säger, ofta funderat på var min gräns faktiskt skulle gå, när jag skulle känna att jag måste tacka nej till en roll som han erbjuder mig. Nu håller jag ju på att förbereda mig för att spela Linda Tripp [som spelade en nyckelroll i Clinton/Lewinsky-skandalen], i den nya säsongen av "American Crime Story" för honom. Liksom, vad är det jag tänker med egentligen? Behöver jag kanske lägga in mig själv på ett mentalsjukhus? Ibland undrar jag verkligen om jag är helt galen, men det kanske du kan svara på bättre Jonatan? 

 

 

- Tack. Du är alldeles för snäll, haha! Jag kan helt enkelt inte säga nej till honom, du får fråga Jessica Lange om det här också någon gång - för han gör precis samma sak mot henne med...

 

 

Sarah Paulson och Cynthia Nixon i "Ratched". 

 

 

- Jag tycker absolut att representation är väldigt viktigt, på alla sätt och vis. Jag tror att varje gång du har en skådespelerska som verkligen vet hur det är att älska en annan kvinna, som spelar någon som ska älska en kvinna... alltså, vi skulle kunna spendera flera dagar åt att prata om hur det är en skådespelares jobb att kunna iklä sig rollen som någon annan - vilket givetvis är sant. Men jag tror definitivt att det hjälper dig att få till de mest subtila beståndsdelarna av din rollprestation och få den att kännas så äkta som möjligt, om du själv vet hur det är att älska en annan kvinna - och allt vad det innebär.

 

- Jag säger däremot inte att någon som inte identifierar sig på samma sätt omöjligt kan spela en sådan roll, för det kan man givetvis. De flesta har förhoppningsvis haft turen att verkligen få älska någon, oavsett om det är en man eller kvinna, i sitt liv. Men jag tycker att det var en fin möjlighet att låta två queerkvinnor spela queerkvinnor i "Ratched". Jag är glad över att man valde att göra det så.

 

 

 

 

- Det mest roliga har utan tvekan varit att få arbeta med alla dessa fantastiska skådespelerskor! Sharon Stone, Cynthia Nixon, Sophie Okonedo och Judy Davies, det var helt underbart. Jag hade den upplevelsen när vi spelade in "Oceans 8" och "Mrs. America" nyligen också lyckligtvis, men här fick vi skapa en helt egen värld på ett annat sätt och den var vild, galen, sexig och spännande på de mest underhållande av sätt. 

 

- Sophie, Judy och jag kunde verkligen inte klara av att spela in vissa scener utan att bryta ihop av skratt. Jag vet inte om det var för att scenerna var så intensiva, men vi hade problem på riktigt där ett tag. För vi var tvungna att göra de här väldigt seriösa och viktiga scenerna tillsammans, vilket blev svårt när vi hade det så otroligt roligt. Kläderna vi fick ha på oss var också helt fantastiska och hjälpte till att forma den här väldigt speciella och extravaganta världen. 

 

 

 

 

- Absolut, hela det här "gröna temat" som man ser under säsongens gång var inspirerat av Hitchcock. Vad den gröna färgen symboliserar i "Ratched"... är det åtrå, ambition, sex eller makt? Det är väldigt intressant att hålla utkik efter dem delarna under säsongen, när det blir ett slags grönt ljus och när det inte blir det. Vem som kan se det och inte. Ur vems synvinkel och så vidare. Jag gillar när det finns den där typen av extra lager till en film eller serie - och det var definitivt något som Ryan var inspirerad av. 

 

- Under scenerna när jag kör bil brukade vi också sätta på gamla Hitchcock-soundtrack under inspelningarna, för att hamna i rätt stämning. Samma låt på loop om och om igen. Jag inbillade mig att det gjorde mig lite mindre modern, att kläderna och musiken liksom automatiskt tog oss till den tiden och stämningen som "Ratched" utspelar sig i. Vi får väl se om tittarna håller med nu när serien släpps.

 

 

Hela den första säsongen av "Ratched" släpps på Netflix den 18 september. I samband med premiären kommer vi även att släppa våra samtal med skådespelerskorna Cynthia Nixon och Oscarsnominerade Sophie Okonedo.