Topp 10: Alfred Hitchcock-filmer

En filmpionjär och en gigant av sin tid som forfarande hittas av nya fans och filmskapare, det är Alfred Hitchcock. Han startade sin karriär på 1920-talet när den rörliga filmen var ung och stumfilmen gällde, han var en central figur i utvecklingen av filmkonsten och gjorde sin sista film 1976 (”Arvet”). Jag är ett stort Hitchcock-fan och kanske den enskilt största anledningen till varför jag fullkomligt avgudar filmmediet och att min favoritgenre är spännande, psykologiska thrillers. Det kan tyckas sorgligt att Hitchcock inte vann någon Oscarsstatyett utan bara en Memorial Award 1968 för sitt livsverk inom filmen men det är genom att inspirera efterkommande regissörer, skådespelare och filmälskare som han hyllas på riktigt.

Spänningsunderhållning och konst i ett symboliserar hans filmer och han lyckades trots sin otroliga produktivitet (han regisserade över 50 långfilmer) hålla en enormt hög och jämn nivå. Även då han gick på tomgång är han bättre än de allra flesta regissörer när de har varit på toppen av sina karriärer. Att då rangordna hans tio bästa filmer är ingen lätt uppgift, eller vad tycker ni? 

Hitchock-40-talaren med Ingrid Bergman och Cary Grant är en snygg thriller om jakten på nazister efter kriget. Kombination av mästerregissören Hitchcock och två av världens genom tidernas bästa skådisar Grant och Bergman (gnistrande sampel) är fullständigt lysande. Inte lika spännande som de andra filmerna på denna lista men ändå fascinerande och underhållande. 

”Mannen som visste för mycket” från 1956 är en remake av hans egen film från 1934. Hitchcock förklarade en gång att den första versionen var gjord av en begåvad amatör medan den andra versionen var gjord av en yrkesman och ja, den senare är bättre även om det inte är några fel på den första heller. Filmen har en perfekt balans mellan thriller och komiska inslag och utspelar sig i spännande miljöer som Marocko och London, inte minst grand finalen i Royal Albert Hall är häftig. 

1954 kom Hitchcock-filmen och på 90-talet den sevärda remaken "Ett perfekt mord" som löst baserar sig på föregångaren. Filmen är från början baserad på en teaterpjäs och Hitchcock valde att hålla scenografin och miljön lika stram som på Broadway-scenen och koncentrerade sig på dialogen och skådespelarna. Filmen utspelar sig i en och samma lägenhet under 99 % av speltiden men trots avsaknad av högt tempo och actioninslag lyckas han uppnå en andlös spänning. 

Filmen är baserad på en roman med samma namn av Patricia Highsmith, som även skrev ”The Talented Mr. Ripley”. Oerhört spännande och välgjord film med en väldigt intressant story om två män som träffas på ett tåg och bestämmer sig för att mörda åt varandra. Filmen bjuder på starka scener trots att där finns en del logiska luckor, dock är ”Hitch”-stämning svår att värja sig emot. 

”Repet” har en hel del likheter med filmen på plats sju, de baseras båda på en pjäs, utspelar sig på ett begränsat utrymme och har temat ”det perfekta brottet”. Hitchcock var ett geni på att upprätthålla spänning med små medel, här lyckas han hålla intresset uppe trots att filmen utspelar sig i ett enda rum och bara har tre synliga klipp. En mycket tät och laddad film med ett skickligt manus om etik och moral. 

Skräckfilmsklassikern har åldrats väl och den enkla berättelsen där det är fåglar och inte människor som är farliga är överraskande effektiv och obehaglig. Effekterna är snygga och coola, likaså miljöerna. Skådespeleriet av Tippi Herden är klanderfritt och det faktum att det inte förekommer någon musik gör den ännu ruskigare då det blir fokus på de läskiga fågellätena…

Mycket spännande och välgjort kammarspel som har inspirerat många efterkommande filmer och filmarbetare. Relationen mellan James Stewart och Grace Kelly är fascinerande och filmen är en av de absolut snyggaste Hitchcock-filmerna, i alltifrån scenografin, kläderna till fotot och kameraarbetet. En film som egentligen är värd pallplats men tre filmer kom emellan. 

Den film som Hitchcock mest är förknippad med och som kom att bli en stor publik- och kritiker-succé är framförallt omskriven på grund av sitt oväntade chockmoment i duschscenen som måste ses som filmhistoriens mest klassiska scen. Hitchcocks bildspråk (flera otroligt snygga scener med udda kameravinklar som var nyskapande för sin tid), Anthony Perkins skådespeleri, Bernard Herrmanns musik och den komplexa historien är några av de saker som gör ”Psycho” till den mästerliga film den är. 

Hitchcocks mest underhållande film som lika gärna kan ligga på denna listas förstaplats. Publiken bjuds på en rafflande historia, högt tempo, en cool Cary Grant och filmen är fylld av klassiska scener som utspelar sig på häftiga platser som majsfält och Mount Rushmore. En stilbildare för efterföljande filmer i thriller/action-genren och är helt klart den bästa icke-”Bond”-film jag har sett. 

En otroligt välgjord film som också besitter en riktigt intressant och originell historia och genial karaktärsutveckling. Inte lika uppenbar spänning och underhållningsvärde som plats 5-2 på listan men är på många sätt den perfekta filmen i dess skönhet, mystik och detaljrikedom. Kim Novak och James Stewart är helt underbara och Bernard Herrmanns musik har nog aldrig varit bättre.