En sådan förkrossande smäll skakar man inte av sig så lätt och i värsta fall leder det till total exkludering från Hollywood och filmskapande i större skala. Exempel på det är Martin Campbell som har pysslat med tv-filmer sedan "Green Lantern", Andrew Stanton som kröp tillbaka till Pixar efter "John Carter" eller Martin Brest som bokstavligen försvann spårlöst efter "Gigli".
Därför bestämde sig Verbinski för att likt M. Night Shyamalan – som hamnade i en liknande situation efter "The Last Airbender" och "After Earth" – leta sig tillbaka till sina rötter, bestående av originella genrefilmer med lägre budget.
Shyamalan har verkligen lyckats med det, då både "The Visit" och särskilt "Split" blev rejält framgångsrika på alla fronter och byggde upp nytt förtroende för honom i filmvärlden. För Verbinski verkar det milt sagt inte gå lika smidigt. Hans "A Cure for Wellness" – som handlar om en finansvalp som skickas till ett mystiskt "spa" i Schweiz för att hämta hem sin VD – hade premiär förra veckan världen över och de här första sju dagarna har varit riktigt stormiga.
Både i Sverige och internationellt har den mötts av väldigt blandad kritik, som vi kan se bevis på i form av 3/5-snittet på kritiker.se samt att den i skrivande stund ligger på 40 % på Rotten Tomatoes. 3/5 är inte ett dåligt betyg, men det är inte heller ett betyg som får folk att kasta sig iväg till den lokala biografen.
Allra viktigast för Verbinski och de involverade filmbolagen är dock biosiffrorna, särskilt på hemmaplan, men inte heller där går det bra. Just nu ligger den på plats tio på den amerikanska biotoppen och har knappt dragit in en tiondel av sin budget (40 miljoner dollar), vilket redan nu cementerar att den kommer gå back rejält ekonomiskt om inte ett mirakel sker.
Här i Sverige ligger den på plats sex på biotoppen, vilket inte heller är bra. Den här filmen är värd så mycket mer, och nedan förklarar jag varför.
Originalitet
I ett klimat där majoriteten av alla filmpengar går till uppföljare, adaptioner av böcker och serier, prequels och diverse franchises börjar originalitet bli en bristvara. Filmer som "A Cure for Wellness" – ett originalprojekt från grunden upp – är botemedlet, om det klirrar lite i kassan vill säga.
Storyn kommer från Verbinski själv och hans manuspartner Justin Haythe som båda tar rejäla risker med det här projektet. Den 146 minuter långa berättelsen är annorlunda, utmanande, komplex och tar vågat försiktiga steg framåt när nya ledtrådar i mysteriet ska avslöjas. Genrens konventioner både omfamnas och leks med på spännande sätt och Verbinski ryggar inte tillbaka från det groteska eller bisarra, snarare tvärtom.
Vissa scener i filmen är helt unika och det är inte lätt att hitta en annan film att jämföra "A Cure for Wellness" med, vilket är en egenskap jag värdesätter högt.
Tematiken
Det här är svårt att beskriva utan att röra sig in på spoilerkänsligt territorium, men invävt i den här psykologiska skräckfilmen finns det väldigt aktuella teman som träffar smärtsamt nära den "moderna människan".
"A Cure for Wellness" handlar nämligen till viss del om en samtid där alla beteenden överanalyseras och alla åkommor övermedicineras. Hur mycket är vi villiga att riskera och till och med offra för att bli fysiskt och psykiskt friska och vem är det som bestämmer vad "frisk" innebär? Den frågan är central i filmen.
Verbinski och Haythe väver också in mer kontroversiella teman som många andra regissörer och manusförfattare inte ens skulle våga röra vid med tång och hanterar dem respektfullt. Allt landar inte på ett helt tillfredsställande sätt, men filmer som verkligen lyckas tematiskt och psykologiskt utmana publiken växer inte på träd.
Visuellt mästerlig
Filmen har onekligen sina problem, vissa större än andra, men när det gäller den visuella stilen och estetiken är den helt felfri. Verbinski och den sylvassa fotografen Bojan Bazelli går loss fullständigt med Schweiz-miljöerna (främst filmad i Tyskland dock) och bygger upp en djupt obehaglig och olycksbådande "gothic horror"-atmosfär som långsamt förmedlar känslan av att man håller på att tappa förståndet.
Även de kusliga interiörerna – som sakta går från spa-känsla till mentalsjukhus-känsla under speltidens gång – bidrar också till det effektiva obehaget som kryper under skinnet på en. Specifika bilder ur den här filmen kommer stanna kvar hos mig för all framtid känns det som, särskilt från vissa scener som involverar slemmiga ålar (i princip helt fotorealistiska, imponerande nog).
Skådespelarna
Även prestationerna i filmen är av absolut världsklass, särskilt den som Dane DeHaan levererar. Med roller i filmer som "Lawless", "The Place Beyond the Pines" och "Chronicle" har han flera gånger tidigare visat att han är en av de vassaste i sin generation, men i "A Cure for Wellness" gör han sin bästa och tveklöst mest krävande prestation hittills. Hela filmen vilar på hans axlar och hans karaktär genomgår flera sorters komplexa och finlirade förändringar som han trovärdigt förmedlar.
Både DeHaan och filmskaparna ska dessutom ha en eloge för att de gjorde honom så pass moraliskt tvetydig och nästintill helt osympatisk, vilket är ett vågat drag när det gäller en huvudkaraktär.
På tal om vågat så är även castingen i sig ytterligare ett risktagande, då DeHaan inte direkt är en Brad Pitt eller Tom Cruise när det gäller att dra biobesökare. Även Mia Goth och Jason Isaacs spelar på riktigt hög nivå och särskilt i den bombastiska och överväldigande finalen får de skina rejält.
Sorgligt nog är filmen förmodligen bortom all räddning nu och Verbinski kommer därför att få det ännu tuffare med att få sina projekt till bioduken framöver. Ett oerhört deprimerande faktum, men vi har alla fortfarande chansen att med en biobiljett visa att det är den här typen av filmer vi vill se mer av framöver, att vi uppskattar originalitet och filmskapare som vågar ta risker.
Blir det ett biobesök framöver?
